Bilar från A till Ö: Brasinca Uirapuru – lokalproducerad lyckobringare

Hur många brasilianska sportbilsmärken kan du? Var inte ledsen om det inte är så många – de flesta bilar som byggts i Brasilien har ju aldrig kommit till Sverige. Men det har faktiskt funnits fler än 20 olika brasilianska sportbilstillverkare.

Visserligen var vissa av de brasilianska sportbilsmärkena egentligen bara licenstillverkade utländska märken som fått ett annat namn i Brasilien. Och visserligen var det några biltillverkare som inte byggde chassierna själva utan använde bottenplattor från Volkswagen Typ 1 och byggde egna karosser – ofta av glasfiber – på dessa. Men det fanns också flera bilmärken som måste betraktas som helt självständiga. Att det funnits så många biltillverkare i Brasilien beror till stor del på de importrestriktioner som militärjuntan införde – inte för att begränsa det brasilianska bilanvändandet utan för att gynna den inhemska industrin.
En av de mest kända brasilianska sportbilarna var Brasinca 4200, som byggdes av bolaget Brasinca. Från början hette företaget Indústria Nacional de Carrocerias de Aço, Sociedade Anônima (på svenska ungefär ”Nationella stålkarossindustrin aktiebolag”), vilket förkortades INCA S.A. eller bara INCA. Som namnet antyder var företagets specialitet stålkarosser, närmare bestämt busskarosser. Detta var något helt nytt – tidigare hade brasilianska busskarosser byggts av trä.

Byggde på med Bras
Strax efter starten 1949 upptäckte INCA att det fanns ett litet företag som byggde träkarosser och som hette Incar, berättar den brasilianske författaren David Marques, som skrivit mycket om Brasiliens bilindustri. INCA bytte då namn till Brasinca för att undvika juridiska tvister (och för att slippa förknippas med något så ålderdomligt som träkarosser, får man förmoda). ”Bras”-delen av det nya namnet syftade på ”Brasil”, det portugisiska namnet på Brasilien, förklarar Marques för Bil & Bostad.
År 1964 började Brasinca bygga bilen som bar det officiella namnet Brasinca 4200 (där talet 4200 troligen avsåg motorvolymen i kubikcentimeter), men som snabbt fick smeknamnet Uirapuru, det inhemska ordet för fågelarten musikergärdsmyg (cyphorhinus arada), som förekommer i Amazonas. Ordet ”uirapuru” kommer från ”wirapu’ru”, ett troligen ljudhärmande ord i språket tupi-guarani, som talas av en av Brasiliens urbefolkningsstammar.
Brasinca-bilen var ett nationalistiskt projekt. Alla delar som ingick i bilen skulle vara tillverkade i Brasilien. Instrumentbrädan täcktes således med jakaranda, ett exklusivt träslag som kommer från brasilianska skogar. Från början hade man tänkt att den snabba bilen skulle ha skivbromsar, men detta fick man frångå eftersom sådana inte tillverkades i landet. Bilen fick i stället trumbromsar från Chevrolet Amazona och man lyckades därmed hålla sig till inhemska produkter. Chevrolet är visserligen ett nordamerikanskt bilmärke, men Amazona var en stationsvagnsmodell som tillverkades i Brasilien särskilt för den sydamerikanska marknaden. När det gäller bränsletillförseln fick man dock ge upp det nationella – SU-förgasarna importerades från Storbritannien.

Sällsynt art
Brasinca Uirapuru tillverkades fram till 1966. Det råder delade meningar om hur många bilar det blev. Osäkerheten kan bero på att det inte var Brasinca som byggde alla Brasinca-bilar. När Brasinca efter ungefär femtio exemplar slutade tillverka Uirapuru fortsatte ett annat företag, STV, med produktionen och byggde ytterligare ett tjugotal bilar, därav tre cabrioleter.
Förutom sportbilarna byggdes ett Uirapuru-exemplar som stationsvagn speciellt för den brasilianska polisen. Bilen kallades Sparrowhawk (engelska för ”sparvhök). En gärdsmyg som finns i sparvhöksversion är förstås en ornitologisk sensation, och bilen som bar namnet var också något utöver det vanliga. Karossen var av pansarplåt och bilen ska enligt uppgift ha varit utrustad med både bår och brandbekämpningsutrustning samt dessutom dubbla maskingevär i kylargrillen (vilket kanske förklarar behovet av bår).
Enligt en brasiliansk legend blir den som hör en uirapuru lycklig resten av livet. Det kanske stämmer, men torde knappast gälla ljudet från den maskingevärsförsedda Uirapuru-underarten.
FREDRIK ANDERSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!