Foto: Andreas Nilsson

Fem frågor: Lennart Strömbäck

Idag startar Umeå Jazzfestival – en av Sveriges äldsta och vitalaste festivaler. Bil & Bostad passar på att ställa några frågor till Lennart Strömbäck, konstnärlig ledare sedan över 25 år tillbaka, som också fått pris för sitt arbete med festivalen.

Hejsan Lennart! Nu startar årets Jazzfestival, som firar 50 år. Hur märks jubileet?
– Festivalen fyller egentligen nästa år men eftersom årets upplaga är den 50:e så inleder vi firandet nu och avslutar på nästa års festival. Vi gör en särskild manifestation detta år med 50th Edition Jazz Orchestra. Under ledning av saxofonisten Jonas Knutsson tolkar vi musik av lokala skapare och artister som genom åren spelat på festivalen. Dessutom många återvändande musiker med rötter i stan. En annan 50-årsjubilar får också uppmärksamhet när Django Bates och Norrbotten Big Band spelar och sjunger sig genom den legendariska Beatles-plattan Sgt. Peppers Lonley Hearts Club Band.
Är det något med årets festival som du är särskilt nöjd med eller ser fram emot extra mycket?
– Att festivalen gästas av musiker från nästan alla kontinenter och att nya stjärnor kommer hit, till exempel amerikanske trumpetaren Ambrose Akinmusire och Loney Dear, indiepopartist som det skrivits mycket om den senaste tiden för hans skivkontrakt på Peter Gabriels bolag. Dessutom råfunk med MF Robots från London och arabiskt kryddad jazz med sångerskan Natacha Atlas.
Medan andra festivaler i Umeå har kommit och gått verkar Jazzfestivalen föra en stabil tillvaro. Vad är det som gör att Jazzfestivalen lyckats så bra så länge?
– Umeås långa tradition av en stor skara duktiga jazzmusiker och en lång tradition av livejazz som under en lång tid lockat en stor och intresserad publik. Lars Lystedt var en viktig person för denna utveckling både som lokal musiker och som arrangör, och sedan har andra tagit vid. Dessutom en ansvarstagande kulturvision hos Umeås politiker.
När började din kärlek till jazzen?
– Det var nog en svartvit tv-konsert runt mitten av 1960-talet med Monica Zetterlund och Bill Evans trio. Som femåring begrep jag inte vad musikerna gjorde men den magi som deras samspel framkallade träffade mig som en blixt från klar himmel och kom att prägla hela mitt liv. För mig var Jimi Hendrix lika mycket jazz som nåt från den eran.
Jazzfestivalen, Norrlands-operan, Musikverket... Det är mycket musik i ditt arbetsliv. Vad gör du helst när du inte arbetar?
– Försöker få tid för eget gitarrspel, barn och barnbarn och dessutom är innebandyn en viktig avkoppling. Åker gärna ut på åkern med min Ferguson MF 135 och uppefter småvägarna med min motorcykel, en HD.
PETER ÖBERG

Fler Artiklar
Klicka och läs!