Foto: Maria Wall

Från läskeblask till läskig blask

Benny, ”säg den njutning som är utan skuld”... Jag börjar på allvar tro att den inte existerar. Ta nåt så enkelt som läsk, som du är inne på den här veckan.

Inte går det att njuta av dem längre. Det beror främst på två saker. För det första vet vi att läsk inte bara är dåligt för tänderna, men mest på grund av det där andra – alla runtomkring oss som påpekar att ”en Coca-Cola innehåller sjutton sockerbitar”.
Och det gäller tyvärr även Fanta, som är en favorit, och Trocadero som jag köper av nostalgiska skäl samt att jag inbillat mig att Trocadero inte är lika cyniskt och sockrigt som Coca-Cola.
(Den som är enklast att lura är fortfarande dig själv.)
Värst är dock Mountian Dew. Den är typ tre gånger så söt som Coca-Cola, vilket är något slags rekord, och definitivt en bedrift i sig.
Mountian Dew är nationaldryck i Midwest i USA. Här har de lite mindre tänder än på öst- och västkusten, och det beror delvis på den här läskiga läsken.
Men å andra sidan, vad är inte sött? Juice, som man naivt nog trodde var okej att dricka, är supersött, liksom lättdryck. Till och med iste är sött – det, som inte ens är gott! Vad hände där? Är det nån omvänd strategi de använder? Om vi gör nåt som INTE är gott, antar folk att det är nyttigt? Ja, kanske.
Fasen, till och med vissa viner innehåller onödigt mycket socker, men jag har hittills lyckats undvika att fråga personalen på Systemet om ”lightviner”.
Jag har av dessa anledningar (men mest fåfänga) helt (nästan) slutat dricka läsk med traditionellt socker i. Nu sätter jag istället allt mitt hopp till det där vi inte vet vad det är, som finns i Zero-produkterna.
Jag konsumerar multinationella (läs: imperiet) Coca-Colas Zero och gör det med hyfsat gott samvete ändå. Jag frågade nämligen en kroppsbyggarkille med extremkoll på sitt intag – och han svarade minsann: ”Ur ett kolhydratperspektiv är Zero som vatten.”
Det duger för mig, jag tänker inte gräva vidare i det.
Att vi vill dricka saker som piggar upp är vid det här laget ganska etablerat, eller hur?
Vi dricker kaffe som om det utgick något slags ersättning, och jag har förstås slutat med sockret sen några år – ”det som få kaffet att smaka dåligt om man glömmer att ha i det” som Klas Loman brukade säga.
Så när gott kaffe är omodernt har jag istället blivit en sån där som häller en massa mjölk i det svarta och förvandlar det till en brun sörja som smakar lite av varje.
Jag är dock stolt över att jag aldrig köper vatten, ej heller energidrycker och örtdrycker, och enbart i undantagsfall proteindrycker.
Jag faller ibland för frestelsen att köpa en drickbar Gainomax, efter att jag har tränat – och då alltid i chokladsmak. Det smakar exakt som glass som har smält och jag antar att jag blir rätt lurad om jag tror att den ska reparera och bygga upp mina muskler efter att jag kört chics och bicepscurl (som vanligt). Men, chokladdrycken har en stor fördel – den är extremt god att snusa på.
Allt det här var enklare när man var barn.
Vi hade aldrig kolsyrad dryck, utan saft. Vilket väl är lite ironiskt ändå eftersom det finns få saker som är så sötade som saft... Men, det vita giftet var ju inte farligt på den tiden, utan mest gott. Att vi inte fick kolsyrat tror jag berodde på att det ansågs för dyrt men också för roligt. Saft skulle duga i folkhemmet, liksom.
Läsk var alltså sällsynt, men vi hade ju Åke Bjurman på vår gata i stan, en unik tillgång som vår ”kran” – chef på Tillbryggerierna som han var.
Det var nåt vi visste, när föräldrarna skulle supa till på kräftskivan – tillgången på Solo-läsk skulle vara obegränsad.
En gång överraskade Åke oss tyvärr med nåt nytt. Dr Pepper.
Det lät coolt. Som om Åke hade dragit i en hel del trådar och kontakter för att lyckas importera dessa burkar enkom för garagefesten. Tyvärr smakar de ju körsbär – och varför körsbär har ett ens anständigt rykte som smak förstår jag inte – och besvikelsen bland grannungarna var enorm. Nån grät till och med.
Blott hans egen son Jocke försökte låtsas älska Dr Pepper.

Benny; det finns ju efterrätter till olika varmrätter, och olika viner som passar bättre än andra maten på bordet. Men! Vilken dryckjom passar till vilken aktivitet? En stor fråga... Vad passar till exempel till svampplockning, och vad ”gifter” sig bäst när du tippar travet?
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!