Bilar från A till Ö: Plastleksakerna

Nu ska det handla om leksaksbilar. Eller för att formulera det lite mer diplomatiskt: bilar som inte i första hand konstruerats för att vara så bekväma, praktiska, trafiksäkra och lättlastade som möjligt. De kommer från flera olika länder och tidsepoker, och har mycket varierande motorstorlekar. Men det som bilarna har gemensamt är att de har karosser av plast och är byggda för att vara roliga att köra. Och att de har namn som börjar på BO.

”Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd.” Så lyder de kanske mest kända raderna i Karin Boyes dikt I rörelse. Och de bilar som det i dag ska handla om var verkligen byggda enligt denna devis. De konstruerades inte för att frakta människor eller gods från punkt A till punkt B. Bilarna byggdes för nöjes skull – både förarens och bilbyggarens. I många fall var dock dessa en och samma person, för dessa bilar såldes ofta som byggsatser. Detta bland annat för att göra bilarna billigare, men också för att myndigheterna inte ställde lika höga krav på ”hemmabyggen” som om bilarna skulle ha sålts som färdiga produkter.
Eftersom bilarna byggdes för att vara roliga att köra var det viktigt att de var lätta. De hade därför karosser som helt eller delvis var gjorda av glasfiberarmerad plast som monterades på rörramar. Så var det till exempel med den amerikanska sportbilen Bocar, som byggdes från 1958 till 1961. Det finns nuförtiden ett annat företag som heter Bocar, som bland annat utvecklar plastprodukter, och man kunna tro att det finns ett samband mellan plastproducenten och bilbyggaren. Det gemensamma namnet verkar dock vara en slump. Bilbyggarbolaget Bocar fick sitt namn för att det grundades av Bob Carnes, som då han skulle namnge sitt företag (och sitt bilmärke) använde de både första bokstäverna i sitt förnamn och de tre första i efternamnet.

Bröderna Bobbseys bil
Något år efter Bocar kom en annan amerikansk plastsportbil. Det var racerförarna – tillika bröderna – Allyn och Kaye Heir som beställde var sin tävlingsbil av bilkonstruktören Jerry Mong i Medina, Ohio. När brödernas mor Mabel såg de båda identiska bilarna lär hon ha sagt: ”Å, det är tvillingarna Bobbsey!” (The Bobbsey Twins var en serie barnböcker som publicerades i USA från 1904 till 1992.) Mong gillade inte smeknamnet, vilket inte hindrade att namnet – med något förvrängd stavning – spred sig med racerfart.
Bilmärket Bobsy byggdes från 1962 till 1974. Motorerna kom från bland annat Saab och DKW. Karossen var delad i två sektioner; en främre och en bakre. Sektionerna kunde lätt demonteras oberoende av varandra för att man i racerdepån snabbt skulle kunna komma åt bilens innanmäte.
Det fanns också europeiska plastbilar. I Storbritannien byggdes från 1975 till 1977 bilmärket Bohanna Stables, som fick sitt namn från grundarna, Peter Bohanna och Robin Stables. Först kom AC 3000ME, i vars modellbeteckning talet 3000 står för motorvolymen i centiliter och ”ME” för ”mid engine” (”mittmotor”). AC 3000ME byggdes i 106 exemplar. Senare kom modellen Nymph, som var baserad på den lilla bilen Hillman Imp. Nymph liknar inte Imp särskilt mycket, men släktskapet kan anas i att båda bilarna var uppkallade efter mytologiska väsen (det engelska ordet ”imp” betyder bland annat ”smådjävul” och ”nymph” betyder förstås ”nymf”).

Lada utan tak
I västtyska Dörpen fanns företaget Bohse Automobilbau GmbH (ungefär ”Bohse bilbyggeri AB”), som grundades av Johann Bohse. Företaget började 1987 bygga bilen Bohse Eurostar. Ett chassi från sovjetiska Lada 2105 kläddes med en plastkaross utan tak och dörrar. Detta koncept skulle enligt reklamen framkalla ”Fahrvergnügen” (”körglädje”). Tillverkningen upphörde 1999 då ungefär 200 bilar hade byggts.
Svenska plastbilspatrioter behöver inte bli bekymrade – det har naturligtvis funnits också en svensk plastbil. Den hette Boe 7 och tillverkades i sammanlagt 24 exemplar under åren 2001 till 2007, först i Kalmar och senare i Färjestaden på Öland. Bilmärket är uppkallat efter upphovsmannen, Magnus Bodell. Han har sedan barndomen kallats Boe. Därför var det enklast att bilen också fick heta så.
– Om man säger ”Bodell” så är det ingen som vet vem man menar, berättar han.
Sjuan i modellbeteckningen beror på att bilen är byggd för att se ut som en Lotus Seven. Men för att det skulle vara lätt och billigt att få tag på reservdelar kom dessa inte från Lotus utan från mindre exotiska bilar som Volvo 740 och Toyota Corolla.
FREDRIK ANDERSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!