Foto: Maria Wall

Alla är konstiga utom du och jag

Mmm, Benny, det är ju en av vår tids viktigaste frågor du ställer. Liksom HUR du ställer den, med en underförstådd (den här gången spelad) oro för det okända och ”dom andra”.

Folk och grupper ställs mot varandra som aldrig förr ute i världen, och det känns som att det på riktigt gått upp, även för oss västerlänningar, att jordens resurser faktiskt är begränsade – och därför är det nu huggsexa.
Ledare delar upp i vi och dom, och följare filtrerar all information så att den ska passa.
Alla generaliserar dock för att förstå. Och alla har förutfattade meningar. Här är vi lika, men den stora skillnaden är att många av oss inte känner till att de dras med såna här mentala kalejdoskop.
Jag ventilerar gärna mina, bara för att få koll på att de finns där – så att man kan jobba runt dem.
Således. Här kommer en lokal förutfattad mening-special. Vad är det egentligen för grannar vi måste stå ut med? Vi börjar förstås med ...

Holmsundsbor
De dras ju med ett många gånger oförklarligt gott självförtroende, som jag antar grundar sig på storhetstider före min tid, när samhället blomstrade och fotbollslaget var svårslaget. Lite som kirunaborna som inte tar skit och anser sig själva vara hårdingar. Sen är det väl en jävla skillnad på sandvikare och holmsundare, eller hur? Men där tar inte bara min kunskap utan även mina fördomar slut.

Sundsvallsbor
Det är både lite dansband och lite synthmusik över Sundsvall. Här är det framförallt märkligt hur darrigt självförtroende sundsvallsborna har, särskilt när man betänker att de har en suverän hårdvara i sin stad och stenstad, att de har en havsvik in i city, berg och dalar, allsvenskt lag i herrallsvenskan och dessutom bara ett par timmar till både Stpckholm och Åre och, inte minst, en styv timme till Ådalens Pärla.

Lulebor
Luleå är ju okej, verkligen – men jag vet inte om det är de som bor där som ska ha beröm för det. De är lite gnälliga och patriotiska på samma gång vilket inte är en så charmig egenskap. Det är som att hela världen är skyldig Luleå någonting – och de förväntar sig att stekta sparvar ska flyga in i deras mun, på bekostnad av allt annat i Luleåregionen (eller Piteåregionen som min nästan-namne Niklas Berg (P) brukar säga). Antagligen beroende på en upplevd motvind historiskt.

Pitebor
Det är som att det skett en in- och uppdelning i södra Norrbotten, där alla charmiga individer hamnade i Piteå och storpotäter och övriga skrävlare blev placerade i Luleå. Småstadsmyset är generellt och tydligt i denna sommarstad och befolkningen är lite som tjuren Ferdinand faktiskt. De vet att ingen kommer att välja dem först ändå så de luktar på blommorna på Stadshotellets uteservering istället för att strutta runt som en passivt aggressiv påfågel. (Norra Sveriges charmigaste grusbanor för tennis dessutom!)

Övikare
Mnja. Temperaturen och stämningen i Örnsköldsvik – The heart of hockey – följer ju statusen för hockeylaget Modo. Det råder med andra ord lite mental istid i dagsläget. Vad man än har frågat öviksbor om de senaste tjugo åren har svaret handlat om Foppa och Sunny och Näslund och magin som finns i vattnet där. Idag mest en bra påminnelse om att man aldrig ska lägga alla ägg i samma korg. Positivt! Det tar ju bara 47 minuter med tåget till Umeå.

Skelleftebor
Det är svårt att som Björklöven-fan recensera grannarna i norr. Men rent objektivt uppvisar de upp samma trista lillebrors-fasoner som luleborna – lätt ogina med andra ord. Men, nu har jag ju mina rötter delvis i Burträsk, och är uppväxt med en halv släkt som talade skelleftebondska, så min rapport blir ändå ganska mild och framförallt klassisk: ”I stort sett meningslös”. Hoppas ingen blir ”jalak”.

Jämtar
Det mest generella med jämtar är att de mer än gärna kallar sig ”surjämtar” – och det är ju ingen kritik ska ni tro, utan tvärtom egenberöm. De finner en stolthet i att inte vara så förbaskat till lags, och det enda man kunde önska är väl att de var lite mer förbannade i verkligheten också. Idag är det ju mest friska Pepsodent-leenden, ekologiska skaljackor och randonée-bindningar.

Alla är lite konstiga, Benny, utom du och jag ... och till och med du är lite konstig. Hur förklarar du det?
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!