Foto: Norsk teknisk museum

Bilar från A till Ö: Bjering – den norska plogbilen

Norrmännen exporterar mycket av det som får bilar att gå. Men byggandet av själva bilarna, det har de lämnat åt fattigare länder.

För oss i Sverige är det väl få saker som framkallar så stor och oförställd glädje som när det går bra för vår kära granne Norge? Vi jublar över Norges sportsliga segrar och småmyser över landets ständigt närvarande ekonomiska överhöghet. Vad de idrottsliga framgångarna beror på är höljt i dunkel, men det som förklarar de fina finanserna är förstås oljan. Tack vare hårt arbete, oklanderlig vandel, gudsfruktan och allmän trevlighet har norrmännen turen att sitta på stora petroleumtillgångar. Att denna till synes outsinliga källa till glädje ändå är något som till slut måste ta slut (i motsats till till exempel våra svenska skogar) är förstås bara att beklaga.
En av de företeelser som kännetecknar Norge (vid sidan av fisk, brun ost och rågblonda skidåkare med rosiga kinder och glansiga läppar) är alltså att landet exporterar stora mängder av den råvara som senare blir till drivmedel i bilar: bensin, diesel och naturgas. Något som det förträffliga lilla landet däremot inte gjort sig känt för, det är tillverkning av just bilar. Därför är det förstås extra roligt att i dag få presentera ett norskt bilmärke: Bjering.

Landsvägslokomotiv var första bil
Norge blev aldrig något stort bilbyggarland. Men det hade kunnat bli. Redan 1895 byggdes vad som anses vara inte bara Norges första bil utan även en av de allra första bilar som byggdes i Norden. Den tillverkades av Hans Torgersen Vestby i Strømmen. Trots att ortnamnet kanske antyder annat var detta ingen elbil. Den drevs av just sådant fossilt bränsle som sjuttio år senare skulle komma att komma Norges ekonomi till så stort och välförtjänt gagn. Exakt vilket bränsle det var kan man inte veta – bilen finns tyvärr inte bevarad – men det var ett petroleumbaserat drivmedel. Att man vet detta beror på att tidningen Aftenposten i oktober 1895 skrev om den stora händelsen då ett ”landeveislokomotiv” hade körts från Strømmen (som ligger två mil nordost om Oslo) till Kristiania (som Oslo hette på den tiden). Torgersen ska ha berättat för tidningen att anledningen till att han körde till Kristiania var att fordonet skulle få en ny ”petroleumsmotor”. Av detta kan vi dra två slutsatser: Att bilen gick på en petroleumprodukt och att Torgersen troligen inte byggt motorn själv.
Det strömmade inte ut bilar från Strømmen. Torgersen bil tillverkades bara i ett enda exemplar. Hans bilbyggande verkar inte ha varit något försök att starta egen bilfabrik utan var snarare en hobby som han höll på med vid sidan av sina ordinarie arbeten som lantbrukare och som mekaniker på Strømmens Verkstæd. (I Strømmen skulle man dock senare komma att bygga busskarosser med god framgång.)
Några år efter Torgersen – under vintern 1905-1906 – byggde den norskfödde Ole A. Bjella en öppen bil med stora hjul och tvåcylindrig boxermotor. Detta gjorde han dock inte i Norge utan i sitt nya hemland USA, närmare bestämt i staden McIntosh i delstaten Minnesota. Att säga att detta skulle ha varit en norsk bil blir därför ungefär som att säga att Ford skulle vara en irländsk bil eller Tesla en sydafrikansk bil. Dessutom byggdes Bjellas bil – i likhet med Torgersens – i inte mer än ett exemplar. Den första norska bil som det byggdes flera av verkar därför ha varit Norsk, ett bilmärke som tillverkades i tolv exemplar av Norsk Automobil & Vagnfabrik AS i Oslo under åren 1907 till 1911.

Smal sak med medar
Men nu var det ju Bjering som det skulle handla om. Detta bilmärke är uppkallat efter upphovsmannen, Hans Christian Bjering. Han ville konstruera en bil som kunde ta sig fram på norska vintervägar. Eftersom detta var före bilismens verkliga genombrott, var vägarna sällan väl plogade. Om snön var för djup för häst och vagn gick det ju ändå oftast att ta sig fram med hästdragen släde. Bjering byggde därför sin bil så att den skulle kunna ta sig fram i slädspår och bilen blev bara en meter bred. För att öka framkomligheten kunde den bakhjulsdrivna bilen förses med snöplog och framhjulen kunde bytas ut mot medar. Denna version av Bjerings bil byggdes i fyra exemplar under åren 1921-22.
Eftersom den tvåsitsiga bilen var så smal kunde förare och passagerare inte sitta bredvid varandra. Passageraren placerades i stället framför föraren, detta för att säkerställa att bilen hade maximalt tryck på bakaxeln även när ingen passagerare fanns. Motorn, en luftkyld V4 på två liter, var placerad mellan sätena. Karossen var av trä. Senare, under åren 1924-25, byggdes också två bilar med aluminiumkaross och svansmotor.
Under dessa år hade dock plogning med motordrivna fordon blivit vanligare, vilket gjorde att mycket av poängen med bilen Bjering föll bort. Troligen tillverkades endast sex bilar sammanlagt.
FREDRIK ANDERSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!