Foto: Maria Wall

Evenemang som vore finemang

Jag får tacka Nicklas för den utmärkta krönikan hans skrev förra veckan om tennisen i Wimbledon. Här fick man en inblick i hur det såg ut utanför arenorna. Ändlösa köer, jordgubbar och vindrinkar i plastglas, gräsmattor och picknick. Det känner jag igen.

Och när han nu frågar mig om vilka evenemang jag skulle vilja vara med om så är det väl just den sortens picknick i parken jag vill vara med om!

Varför används inte Broparken?
England på sommaren är som i Morden i Midsomer med fester i byarna, och musikfestivalen i Glastonbury tillhör de större evenemangen. Jag var där för drygt tio år sedan och såg Van Morrison. Där satt även vi i gräset med en korg med grillad kyckling, vin och bröd. Bland bedagade hippisar från London, eko-folk och forntidsdyrkare. Tänk om man skulle kunna ha såna evenemang i Broparken här i Umeå? Jag vill sitta på en filt i en slänt när jag ser artister spela. Inte stå på en gammal parkering som det var i somras nere på Skeppsbron. Kan Tiljan fixa det till nästa sommar?

Nej jag var inte där
Ska jag jämföra med många av mina vänner har jag i princip allting kvar. Jag har aldrig varit på någon större arenakonsert och sett artister som exempelvis Bruce Springsteen, Rolling Stones, Bob Dylan, U2 eller Paul McCartney. Jag tänker alltid att de där kommer nog tillbaka nästa år, lik förbannat åker jag aldrig iväg och ser dem. Jag hade nog gärna sett Håkan Hellström när han var här i Umeå, men då hade jag en bra ursäkt för att slippa. En inbokad fest med kamrater där vi kastade hästsko på en ganska öde camping i Fredrika fick det bli istället. Fördel med Fredrika. Det finns inga köer till ingenting.

Ibland är det bäst på tv
Inte var jag på den stora invigningen av Kulturhuvudstad 2014. Den som var mitt på Umeälvens is om ni minns. Det var visst 50 000 som stod och trängdes i Rådhusparken och kring kajerna men jag såg det där på tv. Jag är ganska säker på att jag upplevde mer av den sändningen för den var proffsigt gjord och här såg man allting. Likadant med den påkostade operan Elektra på Umestan. När vindarna låg rätt hörde jag musiken på min egen balkong inne i city och sen gick ju också föreställningen – på tv.
Minnesvärda evenemang jag faktiskt har sett live här i Umeå är traktorpulling. Svartröken från Diesel-Dagnys motorer som var en blandning av raketbränsle och spillolja glömmer man aldrig doften av.

Stjärnglans som bländar
De bästa stunderna jag haft i isladan på Teg är när Sasja Belyavski spelade för Björklöven. Visst är hockey ett lagspel men utan profiler fyller man inga arenor. Spelarna i Björklöven är för mig lika anonyma som travhästarna på Umåker. Jag kan inte skilja på dem!
Går man på fotboll kan man åtminstone känna igen spelarna och se vilka som är bäst på att finta, dribbla, nicka och skjuta på mål. Men jag kan inte gå på UFC:s matcher utan att sakna Steve Galloway eller på UIK:s matcher utan att sakna Malin Moström, Hanna Ljungberg eller den största stjärnan av dem alla – Marta da Silva.
Fick jag önska så tar sig UFC upp i nästa serie och vi kan drömma om att bli ett ”nytt Östersund”. När Per Elofsson vann guldmedaljer på VM på skidor i Lahtis stod vi på torget och hurrade när han kom hem. Ge mig fler av såna lyckliga stunder. Och Van Morrison i Broparken.

Ja du Nicklas. Holmsund ska byggas ut så det blir större än Lycksele. Frågan är: Tål vi verkligen ytterligare 9000 holmsundsbor?
BENNY KARLSSON

Fler Krönikor
Klicka och läs!