Bilar från A till Ö: Biscúter – den spanska dubbelskotern

När människor i nord- och västeuropa efter andra världskriget började kunna köpa sina första bilar var detta fortfarande bara en dröm för det stora flertalet spanjorer. Men en bit in på 50-talet kom i alla fall bilar som var så små att de inte riktigt var bilar utan snarare en sorts dubbelskotrar.

Åren efter andra världskriget var svåra för spanjorerna. Ett uppslitande inbördeskrig hade plågat landet och skördat en halv miljon människoliv. Och krigsslutet hade inte medfört fred och frihet utan endast inneburit att en grym diktator, general Franco, hade tagit makten. Efter kriget var landet sargat och det rådde brist på många råvaror. Samtidigt som ekonomierna i vissa europeiska länder började återhämta sig efter krigsåren var Spanien under flera år isolerat och industriellt underutvecklat. Den mikrobilstrend som uppstod i Europa efter kriget och som Bilar från A till Ö tidigare berättat om, nådde dock även Spanien. Och den mest populära av de mikrobilar som såldes i landet var Biscúter.
Biscúter var ursprungligen en fransk idé. Namnet är en ”förspanskning” (eller heter det ”spanskifiering”?) av det franska namnet Biscooter, som syftar på att mikrobilen är ungefär så stor som två mopeder (scootrar) som ställts bredvid varandra.

Voisin-grannen vågade
Biscooter-bilen hade utvecklats av den franske flygpionjären och flygplanskonstruktören Gabriel B. Voisin (1880–1973), som tidigare hade tillverkat bilmärket Voisin. Kanske hade Voisin förutsett den mikrobilsboom som skulle svepa över efterkrigs-Europa. Han hade nämligen redan på 1940-talet börjat skissa på sin Biscooter. Men det verkar som om fransmännen ville ha något större småbilar. I Frankrike, som ekonomiskt sett inte var lika illa däran som Spanien, var det bilar som Citroën 2CV och Renault 4CV som efterfrågades. Ingen fransk fordonstillverkare var intresserad av att satsa på Voisins extrembudgetbil. Det var däremot grannen i söder. Det spanska företaget Autonacional köpte rättigheterna till Biscootern, ändrade namnet till Biscúter och började bygga bilen.
Men vad hette bilen egentligen? Både stavningen Biscúter (alltså med accenttecken) och stavningen Biscuter dyker upp bland de källor som berättar om bilen. Accenttecken används i spanska för att markera vilken stavelse som ska betonas. Om inget accenttecken sätts ut gäller de generella uttalsregler som säger att betoningen ligger på näst sista stavelsen om ordet slutar på vokal eller på någon av bokstäverna N eller S. I övriga fall ligger betoningen på sista stavelsen. Eftersom ”Biscúter” slutar på bokstaven R skulle betoningen ligga på sista stavelsen i namnet om det inte fanns något accenttecken och då skulle man tappa den uttalsmässiga kopplingen till namnet Biscooter.

Strecket som försvann
I annonser och reklam för fordonet förekommer uteslutande stavningen utan accenttecken, vilket kanske beror på att bilmärket i dessa annonser stort sett bara skrivs med sin logotyp, en skrivstil som till formen påminner om den som används till märket Vespa. Eftersom namnet skrivs med en sammanhängande skrivstil kan emblemet tillverkas i ett stycke och behöver då minimalt med fästpunkter mot karossen. När det gäller pricken i bokstaven i har man löst det så att pricken ”droppar” ner mot bokstavens grundstreck och förbinder bokstavens båda delar. Om accenttecknet inkluderades i logotypen skulle det troligen vara svårt att få det att hänga ihop med u:et och ändå få texten att vara snygg och läslig. Alltså: Bilen hette troligen Biscúter, även om namnet ofta skrevs utan accenttecken.
I de gamla annonserna kan man också observera att logotypen för bilmärket Voisin fanns med under de första åren, för att sedan försvinna. Det kanske var en del av överenskommelsen om licenstillverkning att Voisin-loggan skulle finnas kvar. Kanske var det i så fall ett krav från Voisin, men det kan ju också ha varit Autonacional som på detta sätt ville förmedla bilden att Biscúter var ett kvalitetsfordon. Bilmärket Voisin var nämligen – åtminstone före kriget – känt för sina tekniskt avancerade bilar och sin moderna design.
Den första Biscúter-modellen fick beteckningen 100, troligen för att det var ett jämnt och fint tal. (Om avsikten var att talet skulle ange antalet kubikcentimeter motorvolym så var det en underlig avrundning, ty med 197 kubik var ju motorn betydligt närmare 200 än 100.) I folkmun fick fordonet dock ett helt annat namn: Zapatilla (”den lilla skon” eller ”den lilla träskon”).
Biscúter byggdes under åren 1953–1960 och hann under denna tid produceras i 10 000 till 12 000 exemplar (uppgifterna varierar). Den fanns i flera olika versioner, bland annat skåpbilsdubbelskotern Comercial, som var avsedd för varudistribution.

Fler Artiklar
Klicka och läs!