Bilar från A till Ö: Berlingo – från Berlin med go?

Kort berlinerbil, kartong eller karamell? Denna vecka gör Bilar från A till Ö ett försök att förklara Citroën-namnet Berlingo.

”Berline” är ett tyskt ord som betecknar en särskild sorts hästdragen vagn som verkar ha uppfunnits under andra halvan av 1600-talet. En Berline hade fyra hjul och antingen två eller fyra sittplatser inne i ett passagerarutrymme med väggar, golv, tak och fönster. Vagnen var gjord för att vara bekväm på långresor, men det var förstås inte kusken som skulle ha det bekvämt utan de som reste inne i passagerarutrymmet. Fjädringen var således utformad för att skydda just passagerarutrymmet från vägens ojämnheter. Det finns visserligen bilder på Berline-vagnar som har fjädring vid hjulen, men det som kännetecknade vagnar av denna typ var annars att hela passagerarutrymmet var upphängt i bladfjädrar eller läderremmar. Passagerarutrymmet hade en dörr på varje sida och denna dörr gick ända ned till golvet.
Berline-vagnen anses ha uppfunnits av Philip de Chiese (1629–1679). Han föddes i Piemonte i det som nu är nordvästra Italien, men konstruerade Berline-vagnen när han arbetade för kurfursten av Brandenburg i det som nu är östra Tyskland. Med tanke på hans internationella bakgrund är det kanske inte så konstigt att hans namn stavas på många olika sätt i olika källor. Den stavning av namnet som här anges skulle kunna översättas med ”Philip från kyrkorna”, men det är som sagt inte alls säkert att det är just denna stavning som bör ligga till grund för tolkningen av namnet.

Berlinervagnen blev begärlig
Vid något tillfälle under senare hälften av 1600-talet verkar någon ha gjort en resa från Berlin till Paris i en av de vagnar som konstruerats av Philip de Chiese. Kanske var det uppfinnaren själv, kanske var det kurfurste Fredrik Vilhelm, kanske var det någon annan medlem av hovet. Hur som helst, vagnen verkar ha väckt väldig uppmärksamhet och resan resulterade i att många ville beställa berlinervagnar av Philip de Chiese.
Ordet ”berline” fastnade i franskan och kom senare, när de hästdragna vagnarna till stor del ersatts av självgående vagnar (det vill säga bilar) att beteckna en särskild typ av bilkaross, nämligen den karossform som på bland annat svenska kallas sedan. Från Frankrike färdades det franska ordet för sedan sedan till andra romanska språk som spanska, italienska, portugisiska och rumänska, där det blev ”berlina”. Ordet ”berlina” har i sin tur givit upphov till namn på flera bilmodeller, vilket nämndes i förra veckans Bilar från A till Ö.
I franskan finns också ordet ”berlingot”, som troligen är en diminutivform av ordet ”berline”. Enligt ordboken kan ”berlingot” betyda så vitt skilda saker som ”karamell” och ”kartong”, men i karosskontext kan ordet också beteckna en kortare sorts berline. Enligt flera källor är det detta ord som Citroën lekte med när denna franska biltillverkare 1996 lanserade bilmodellen Berlingo, som först var en skåpbil och som sedan också blev en personbil. Med franskt uttal av namnet ”Berlingo” låter det dessutom nästan likadant som ordet ”berlingot”.

Hjälper gärna till
Jag har inte lyckats få detta bekräftat från någon inom den franska Citroën-koncernen. Därför ringer jag till Lena Rönnelius Ericson, som i sin egenskap av informationschef på svenska Citroën, tidigare hjälpt mig att göra efterforskningar om Citroën-modellen AMI. Det visar sig då att hon numera är informationschef emerita. Men det hindrar henne inte från att rycka in och försöka hjälpa mig.
– Känner man för märket och sitt gamla kall, vet du, då hjälper man gärna till om man kan, säger hon glatt.
Hon känner själv inte till historien bakom Berlingo, men kastar sig på telefonen och ringer till en likaledes pensionerad kollega som arbetat drygt fyrtio år inom svenska Citroën. Tyvärr visar det sig att inte heller den före detta kollegan känner till Berlingo-bakgrunden. Men Lena Rönnelius Ericson kommer med en egen hypotes. Hon nämner att skåpbilen senare blev en personbil, och hon tror att modellnamnet kan ha med ordet ”berline” att göra, möjligen kombinerat med det engelska ordet ”go”, som betyder bland annat ”fara”, ”färdas”, ”åka”, ”röra sig” eller ”gå!” (som i ”klara, färdiga, gå!”).
– Det var väl en bra teori? säger Rönnelius Ericson med ett skratt och jag kan inget annat än att hålla med.
FREDRIK ANDERSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!