Ingen bra väg ur en dålig situation

Ett bombsäkert vårtecken är när man hör kvinnor ondgöra sig över hur svårt det är att hitta en bikini som passar, som är modern och nåt de vill ha på sig.

Till den här kör-klagosången hör även ältandet av klänningar till sommarens bröllop. Även här lider kvinnorna alla helvetes kval… tydligen är det ett halvtidsjobb att hitta en klänning som passar, som är modern och nåt de vill sätta på sig.
Men, när man hör kravspecifikationen förstår man snabbt varför.
Det är nämligen mycket den där klänningen INTE får vara – tjejerna kör liksom uteslutningsmetoden, och det är som alla vet en både frustrerande och tidskrävande urvalsmodell: En klänning får inte vara för alldaglig, ej heller för fancy, inte för sexig men givetvis inte trist heller. Den får inte vara för urringad (finns såna?), inte för tråkig, inte för kort, inte för lång, inte för färgglad och givetvis inte heller vit.
Herregud! Att ni någonsin hittar nåt att ta på er är rätt och slätt imponerande (om än oerhört långtråkigt under tiden). Skor införskaffas också i en jämn och stadig takt – men trots det är även skorna alltid en vansklig make-it-or-break-it-detalj.
Vi män däremot löser de här sakerna enklare och framförallt; betydligt snabbare än sina partners. Det beror enbart och uteslutande på att vi överlag inte har samma krav på vad vi sätter på oss.
Vi lider under bröllopen istället eftersom vi dansar i ring i våra gamla vinterkostymer. Jo, det finns faktiskt nåt som heter sommarkostym, men ofodrade kostymer har av någon anledning inte slagit igenom i Norrland. Vi drar i sista sekunden på oss vinterstassen och svettas därför ymnigt redan under avécen, och ser ut som att vi håller på att få en hjärtattack. Det är inte elegant på nära håll men åtminstone stiligt från lite avstånd.
Egentligen är det här omvända förhållandet fullständigt ologiskt, vi män har i verkligheten gigantiska stilproblem på somrarna. Möjligtvis räddas vi upp av att alla sitter i samma båt.
Men när det blir för varmt om vardagarna måste vi förr eller senare ha shorts på oss och det finns bara ingen lösning på shortsproblemet. Det finns som sagt ingen bra väg ur en dålig situation.
Kvinnor har bättre förutsättningar – era kroppar är behagligare än våra, framförallt benen. Våra ben är beniga och knotiga och ofta bleka. Håriga är de också. Karlar kan vara okej fullt påklädda och nästan avklädda – ingenmanslandet däremellan är minerat. Själv kan jag enbart ha shorts om jag enbart har shorts på mig. Då känner jag mig som Mowgli och det är somrigt och skönt. Men så fort man ska addera skor och sockor och nåt på överkroppen hopar sig problemen.
Så du är inte ensam om att mobbas Benny.
Det här är mycket Stig-Helmers fel, han synliggjorde hur hemska karlar är i shorts och svarta kostymstrumpor och kortärmad skjorta?
Och förresten! Den här inställningen om att man aldrig någonsin får ha tubsockor, den har fått alldeles för stor genomslagskraft. Det är nästan bättre att ha tubsockor till kostym än att ha tunna svarta till shorts.
Men tubsockan är nog på G igen, nu när allt ska vara så sportigt. Det har Malcolm McLaren (polare till punkiga, brittiska designern Vivienne Westwood) som satte ihop Sex Pistols irriterat sig på – att musik- och kulturprofilerna inte längre är våra stilikoner. Idag vill massorna inte se ut som James Dean, Elvis eller Tom Cruise längre – nu är idrottsstjärnorna ikonerna, vilket betyder att män går omkring i sportkläder med namn och nummer på.
Men allvarligt; bär man samma outfit som barnen i grannskapet borde man ana ugglan, eller hur?
Lagtröjor ska begränsas till matchdagar, de är inte nåt att gå ner på puben i.
Kan vi vara överens om det?
I så fall kan vi i sommar slippa den vansinniga combon med sandaler, svarta strumpor, kakifärgade shorts med meningslösa fickor och en gul landslagströja.

Benny. Överallt gravida kvinnor som frågar: Vad ska barnet heta? Det ät trender i namn så jag undrar – vad ska barnet heta – för att vara trendig?
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!