Bilar från A till Ö: Belga-bilarna

Belgiskt bilbyggande blev stort under 1900-talets första årtionden. Och bilbyggarna verkar ha varit stolta över att vara belgier, för de ville verkligen att det skulle märkas i bilarnas namn.

Belgien heter Belgique på franska och België på flamländska. Namnen kommer från ”Gallia Belgica”, den latinska benämningen på en romersk provins i den norra delen av det stora område som romarna kallade Gallien. Provinsen har i sin tur fått sitt namn från latinets ”belgae” (”belgier”), ett sammanfattande namn på de keltiska stammar som någon gång före 200-talet f. Kr. börjat bebo området mellan Engelska kanalen och floderna Marne, Seine och Rhen.
Språkvetarna verkar vara någorlunda överens om att benämningen ”belgae” kommer från fornkeltiskans ”bolgi” och att detta ord kommer från den indoeuropeiska ordstammen ”bhelgh” som ska ha betytt ”växa” eller ”svälla”. Svenska ord som ”bälg” och ”böld” är därmed etymologiskt sett släktingar till ordet ”Belgien” – visserligen på långt håll, men ändå.
Fornkeltiskans ”bolgi” skulle kunna översättas till ”folket som sväller”. Detta låter ju absurt och man frågar sig förstås varför just dessa människor skulle ha svällt så speciellt mycket. Blev det för många Belgian Blue-biffar? För mycket belgisk choklad? Eller bälgade de i sig alltför stora mängder belgiskt öl? Nej, benämningen har nog inget att göra med svällande i bokstavlig bemärkelse. Troligen har tillmälet tilldelats folken i fråga av andra stammar som mött bolgi i strid och som då uppfattat dessa ur-belgare som ursinniga och skräckinjagande (vilket säkert var ömsesidigt).

Växande vrede
När vi på svenska säger att någon växer kan vi mena att personen känner sig stolt (eller visar prov på god moral). I vissa andra språk finns dock en koppling mellan växande och vrede. Det nederländska ordet ”verbolgen” (som förstås är släkt med ”bhelgh”) betyder ”förgrymmad” och fornengelskans ”belgan” betydde ”vara arg”, ”bli arg” eller ”svälla av vrede”.
Grundarna av bilmärket Belgica var nog inte så arga, utan snarare stolta (över att vara belgare). Företaget som blev Belgica hade börjat som cykeltillverkare 1885 men insåg strax före sekelskiftet – som så många andra verkstadsföretag vid denna tid – att bilbyggande var en växande bransch. Den första modellen, en elbil, kom 1899. Därefter följde ett antal bensindrivna Belgica-bilar med en-, två-, fyra- och sexcylindriga motorer. Motoreffekten varierade kraftigt mellan modellerna – från den encylindriga motorns fem försiktiga hästkrafter upp till sexans svindlande 60. Byggandet av Belgica-bilarna upphörde 1909.
Efter första världskriget svällde det belgiska bilbyggandet. I början av tjugotalet fanns ett tjugotal olika belgiska bilmärken. Ett av dem var Belga. Namnet till trots var Belga-bilarna inga svällande vagnar utan små, lätta fordon. Märket producerades endast under åren 1920 och 1921.
År 1928 kom lyxbilen Belga Rise. I jämförelse med minibilen Belga var Belga Rise en rese. Från början tillverkades denna svullna belgare på licens från franska firman Sizaire-Frères (”Bröderna Sizaire”) men fortsatte finnas även efter att märket Sizaire dragit sin sista suck 1929.

Pinsamt plagiat
Belga Rise fanns med både sex- och
åttacylindriga motorer. De raka åttorna levererades av bland andra de belgiska biltillverkarna F.N. och Minerva. Den sistnämnda byggde lyxbilar och hade mycket gemensamt med Belga Rise. Det berodde nog inte på att de försökte likna varandra, utan snarare på att båda ville se ut som Rolls-Royce (vilket för övrigt även Sizaire försökte). Att Belga Rise var en Rolls-Royce-wannabe blir pinsamt tydligt när man betraktar formen på kylargrillen och den plagierade kylarprydnaden. Till och med logotypen är gjord för att likna det engelska lyxåkets. Belga Rise förkortas BR och i loggan står B:et och R:et ”ovanpå” varandra på samma sätt som de båda R:en i Rolls-Royce-emblemet.
Den första delen av namnet ”Belga Rise” har naturligtvis att göra med namnet på bilmärkets hemland. Vad ”Rise” står för är dock inte lika självklart. Möjligen har R:et och I:et på något sätt att göra med att BR-bilarna använde samma individuella hjulupphängning som Sizaire-Frères hade varit först i världen med. Sizaires separatfjädrade bil hette 4RI.
Belgisk bilindustri slutade svälla när det glada tjugotalet tog slut. År 1930 hade antalet belgiska biltillverkare krympt till tre. Och under trettiotalets lågkonjunktur försvann även Belga Rise.
FREDRIK ANDERSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!