Foto: Didrik Viklund

Umeåprofilen: Veronica – företagsam förälder med stort engagemang

Många järn i elden är en underdrift när det gäller Veronica Hedenmark, som trots sitt funktionshinder gör mer än de flesta andra. Så många järn fanns i elden att det var svårt att få intervjun att bli av, men skam den som ger sig. Här är veckans Umeåprofil.

Berätta om dig och din bakgrund!
– Jag är entreprenör, föreläsare och styrelseordförande. Jag jobbar med webb-tv och är delägare i Assistansjuristerna som är landets enda byrå som enbart jobbar inom funktionshindrades rättighetsområde. Jag fyller snart 40, jag har en tvåårig son som heter William, hunden Joy och ett av Umeås mest omskrivna hus.
Varför bestämde du dig för att starta företag?
– När jag gick ut gymnasiet ville Försäkringskassan förtidspensionera mig då jag har ett omfattande funktionshinder. Men jag har alltid haft en stark livslust och drivkraft, så därför skapade jag mig egna arbetstillfällen. Jag startade mitt första företag för 20 år sedan, det senaste kom till 2012 och nu har vi en koncern med mer än 1000 anställda över hela Sverige och där vi har startat sex bolag med inriktning mot barnassistans, rekrytering, utbildning, certifiering, handledning och seniorassistans. Dessutom har vi ett bokförlag, där vi planerar att ge ut barnböcker. Jag är stolt över att vår koncern inte ägs av riskkapitalister och över att vi är så förankrade i våra verksamheter. Eller som en kollega uttryckte det: ”Jag har aldrig upplevt ett företag där det är så korta vägar mellan högsta företagsledningen och verksamheten”. För mig är det självklart att det både ska finnas bus och ett stort allvar i alla våra verksamheter, för vad vore vardagen utan glass och ballonger?
Vad är det viktigaste för dig med att jobba med människor med funktionsnedsättning?
– Det viktigaste är att verkligen kunna göra skillnad och skapa möjligheter för människor. Många vet inte vad LSS innebär, många får felaktig information och många får felaktiga beslut. Okunskapen är så stor hos kommuner och Försäkringskassan, rättssäkerheten har så allvarliga brister. Vi arbetar såväl över hela landet som i en del i Europa, men med ett regionalt perspektiv kan jag säga att det fungerar absolut sämst inom Lycksele kommun med sex JO-anmälningar att jämföra med en annan och mindre inlandskommun, Vilhelmina, där kompetensen är hög. Jag tror att det är både en ledningsfråga och en utbildningsfråga.
Vad är det lättaste? Svåraste? Roligaste? Jobbigaste?
– Lättast är att gå till jobbet varje dag, att älska en måndag. Att känna samma drivkraft efter 20 år. Svårast är att möta människor i väldigt utsatta situationer, anhöriga eller personer med funktionshinder som kämpar så mycket i väntan på ett beslut. Jobbigast är att se hur anhöriga och närstående far illa av tjänstemännens långa handläggningstider. Att prata med tjänstemän som saknar kompetens är också en svårighet, att man tycker olika kan ligga i sakens natur, men att prata med någon som inte ens förstår vad man är oense om, är svårt. Det roligaste är att vinna i domstol och få göra skillnad i en människas liv.
Hur tycker du att lagstiftningen är? Fungerar det som det ska här i Sverige?
– Nej, lagstiftningen funkar inte som den ska, men det beror inte på själva lagen utan på tillämpningen av densamma, på den politiska ambitionsnivån, okunskapen bland tjänstemännen – det handlar återigen om en ledarskapsfråga. Ersättningsnivån för personlig assistans ifrågasätts ständigt, men en assistanstimme är billigare än en städtimme på landets försäkringskassor. I media refereras det ofta till fusket inom branschen, och ja, det finns, men det är försvinnande litet, mindre än en procent, i jämförelse till exempel med fusket inom andra socialförsäkringsförmåner som VAB och sjukskrivning.
Hur vidareutbildar du dig?
– Min största kompetensutveckling får jag varje dag, i mötet och samtalet med klienter och medarbetare. Jag har läst vidareutbildningar på högskolan inom LSS och socialrätt, men min bästa vidareutbildning är att kunna lyssna in och ha en förståelse för uppdraget, det är alltid den enskilde som kan sin egen livshistoria bättre än mig. Där lär jag mig mest.
Vad är Umeå för dig?
– Umeå för mig är en stad med en fantastisk natur, men det är också en stad som behöver höja sin kompetens inom vuxenhabilitering och LSS-handläggning. Det är svårt att leva med ett funktionshinder i Umeå, jag fick exempelvis inga hjälpmedel genom kommunens arbetsterapeut när jag blev förälder.
Dina bästa Umeåminnen?
– Det är när min son William föddes och vi båda överlevde en komplicerad graviditet och förlossning. Ett annat fantastiskt minne är när jag kunde sitta i min permobil och köra båt på Umeälven för första gången.
Din bästa Umeåplats?
– Älvbrinken i Bergsboda.
Vad är den vanligaste fördomen kring personer med funktionsnedsättning?
– Att personer med funktionshinder inte har samma mänskliga behov som alla andra, att förflytta sig, kommunicera, resa, arbeta, bilda familj, skaffa bil och körkort. Alla har inte samma möjligheter som jag, men många har också mycket större möjlighet. Oavsett är det viktigt med samhällets stöd, det vi kan påverka ska vi påverka, det vill säga att vi ska få de insatser och det stöd vi är berättigade till, till exempel hjälpmedel eller personlig assistans. I grunden är vi alla lika, och ingen av oss vet något om vår morgondag.
TOBIAS DREJBY

Fler Artiklar
Klicka och läs!