Bilar från A till Ö: Bégot et Mazurié – franskt företagsnamn blev engelskt

Förnäma franska namn var ingen fördel för den som skulle sälja bilar i det tidiga 1900-talets Storbritannien. Engelska chaufförer körde raskt över namnen och förvandlade dem till något helt annat.

Det franska bilmärket Bégot et Mazurié grundades 1899. Märkets första modell var en så kallad voiturette, vilket betyder ”liten vagn” och det var just vad Bégot et Mazurié var. Framför allt var den kort – bredden och axelavståndet var i stort sett lika. Det var en helt öppen bil med två sittplatser. Den drevs av en encylindrig 750-kubiksmotor som satt fram och som drev bakhjulen med hjälp av två kedjor. Motorn i den första modellen utvecklade fem hästkrafter och modellnamnet blev 5 HP (”HP” är förkortning av engelskans ”horse-powers”, som betyder just ”hästkrafter”). I senare Bégot et Mazurié-modeller användes dels encylindriga motorer från den franska biltillverkaren De Dion-Bouton, dels tvåcylindriga V-motorer som Bégot et Mazurié utvecklat på egen hand.
Bilmärket Bégot et Mazurié (på svenska ”Bégot och Mazurié”) är uppkallat efter de båda ingenjörerna E. Bégot och G. Mazurié, som var verksamma i staden Reims i nordöstra Frankrike. ”Mazurie” är den franska benämningen på området Masurien (på polska ”Mazury”) i nordöstra Polen, men huruvida herr Mazurié härstammade från Masurien är inte känt. Det är inte heller känt vart han tog vägen efter sin tid i Bégot et Mazurié, men hans plats verkar i alla fall ha tagits över av en person vid namn Cail. År 1901 eller 1902 ändrades företagsnamnet nämligen till Bégot et Cail.

Konstigheter från kontinenten
Många av de bilmärken som importerades till de brittiska öarna från det europeiska fastlandet hade namn som var svåra att uttala för gemene (engels)man. Ofta gjordes de främmande namnen om för att passa i ett engelskt språköra. Enligt motorhistorikern Bob Montgomery, som skrivit om fenomenet för den irländska tidningen Irish Times, var det särskilt vanligt just i Storbritannien att utländska bilmärken fick inhemska öknamn. Och enligt Montgomery var det framför allt bilmekaniker och chaufförer som stod för öknamnsproduktionen.
Smek- eller öknamnen var förstås ett sätt att skämta eller driva med det som uppfattades som utrikiskt och konstigt – det var ju inte så att britterna gick omkring och trodde att de utländska bilarna verkligen bar dessa namn. Men kanske var låtsasnamnen en behändig utväg för den som saknade kunskaper i främmande språk. Den som verkligen gjorde ett försök att uttala namnen ”på riktigt” riskerade ju att göra fel och därmed göra bort sig. Genom att använda skämtnamnen slapp man utsätta sig för denna risk.

Bananklämmare och Ding-Dong
Uppfinningsrikedomen var stor bland öknamnsproducenterna. Enligt Surrey Vintage Vehicle Society (på svenska ungefär ”Surreys veteranbilssällskap”) fick spansk-franska bilmärket Hispano-Suiza bli Banana Squeezer (på svenska ungefär ”bananklämmare”). Lite långsökt, kan man tycka. Men öknamnen kunde också vara konstigare än så. Det belgiska bilmärket Métallurgique blev Metally-Jerk. Att översätta detta till svenska är inte det lättaste. Ordet ”metally” finns inte i engelska ordlistor (adjektivet ”metallisk” heter ”metallic” eller möjligen ”metalloid” på engelska – inte ”metally”), men mycket fritt översatt kanske det skulle kunna bli ”metallig idiot”). Italienska Isotta-Fraschini blev I Shot A Flash Sheeny. Detta skulle med viss välvilja kunna ses som total gallimatias, men tyvärr måste man nog hålla öppet för att frasen kan ha haft en annan och mycket obehaglig betydelse. Ordet ”sheeny” kan visserligen vara ett adjektiv och då betyda ”glänsande” eller ”skinande”, men ordet har också använts som substantiv och då som nedsättande benämning för jude. I stället för det oskyldiga ”Jag sköt en skinande blixt” blir översättningen då det ohyggliga ”Jag sköt en prålig jude”. Och då är det ju mycket bättre med rent nonsens, som när franska bilmärket De Dion-Bouton helt enkelt blev Ding-Dong. Även Bégot et Mazurié förärades med ett nytt namn på andra sidan Engelska kanalen, trots att bilmärket inte alls tillverkades i särskilt många exemplar. Det franska bilmärket förvandlades i brittisk folkmun till ”Bag O´Misery” (fritt översatt ”en påse elände”).
FREDRIK ANDERSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!