Foto: Lothar Spurzem, CC BY-SA 2.0

Bilar från A till Ö: Bédélia – minibilarnas moder

På 1910-talet uppstod en ny typ av fordon: små, lätta och sparsamt utrustade bilar som skulle vara särskilt billiga att köpa, köra och äga. Bilar från A till Ö har flera gånger berättat om bilar av denna typ, men nu ska det handla om det märke som brukar betraktas som det första av dessa små bilar: Bédélia.

Biltypen i fråga kallas cyclecars på engelska. Det engelska ordet ”car” betydde först ”vagn”, men kom sedan också att betyda ”bil”. Ordet ”cycle” kommer ursprungligen från grekiskans ”kyklos”, som betyder ”cirkel” eller ”hjul”. Men ”cyclecar” betyder inte ”vagn med hjul”. Ordet syftar på att fordonstypen är ett mellanting mellan bil och cykel (på engelska ”bicycle”) eller mellan bil och motorcykel (”motorcycle”). Benämningen beskriver ganska bra vad det är för fordon. Det verkar även tyskar ha tyckt, ty i tyskspråkig litteratur om dessa bilar förekommer lånordet ”Cyclecar”.
Även det franska språket – som ju inte precis är känt för att gärna släppa in engelska ord – har övertagit ”cyclecar”. Men när man ska benämna dessa bilar på svenska blir det problem. Att säga ”cyclecar” låter inte bra. Och att översätta ordet med ”cykelbil” blir fel, eftersom det för tankarna till en trampbil. Man skulle kunna säga ”mopedbil”, men missar då det historiska sammanhanget. En mopedbil är ju ett fordon som inte kräver personbilskörkort – alltså per definition inte en bil – medan en cyclecar nog bör betraktas som en riktig, om än liten, bil. Minibil får det bli i brist på bättre.

Kallades kanot
De minibilar som blev populära på 1910-talet kunde vara både tre- och fyrhjuliga och kunde se ut på många olika sätt. Ändå var de flesta mer lika bilar än cyklar eller motorcyklar. Den vagn som brukar betraktas som den första minibilen, Bédélia, liknade dock inget annat. Denna remdrivna, tvåsitsiga, franska cyclecar, som började byggas 1910, var inte i första hand en bantad bil utan snarare en fyrhjulig motorcykel. Den var lång, låg och smal. ”Man kliver ner i en sorts kanot”, som den bilintresserade brittiske författaren Rudyard Kipling uttryckte det när han 1912 skrev till sin fjortonårige son John och berättade om den Bédélia han sett på en bilverkstad i engelska Andover. (Citatet (min översättning) kommer från boken The Letters of Rudyard Kipling. Volume 4 1911-1919, utgiven på University of Iowa Press 1999.)
Karossen var så smal att passageraren inte kunde sitta bredvid föraren. De båda personer som färdades i bilen satt i stället som på en motorcykel, med den ena bakom den andra. Men det var inte personen där fram som styrde, utan den som satt bak. Den som satt på Bédélia-bönpallen (om det nu kan kallas så när passagerarplatsen är där fram) var dock inte sysslolös – i alla fall inte på det tidiga tiotalets Bédélior. På de första årsmodellerna var passageraren nämligen tvungen att hjälpa till med att flytta drivremmen mellan olika remskivor när man skulle ha en annan växel. Senare ändrades denna konstruktion, gissningsvis för att det var opraktiskt att inte kunna växla om passagerare saknades.

Kärleken svalnade
Men det var inte bara fordonets konstruktion som var egendomlig. Även namnet var säreget. Varför hette bilen Bédélia? Därom kan vi inte få någon absolut visshet, eftersom tillverkningen upphörde redan 1925 och alla inblandade torde vara hädangångna. Men en inte så vild gissning är att ”Bé” och ”dé” har att göra med initialerna B och D i ”Bourbeau et Devaux”, namnet på det företag som tillverkade bilen. (Företaget hade fått sitt namn från de artonåriga entreprenörer som startade det, Robert Bourbeau och Henri Devaux.)
Men det är nästan otänkbart att namnet inte också skulle ha något att göra med sången Bedelia, en irländsk schlager som var populär några år innan bilen Bédélia blev till. Den trallvänliga refrängen lyder ”Bedelia, I want to steal ya / Bedelia, I love you so” (på svenska ”Bedelia, jag vill stjäla dej / Bedelia, jag älskar dej så”). Men ägaren till Bédélian i Andover behövde inte vara rädd att den blivande nobelpristagaren skulle stjäla bilen. Av Kiplings korrespondens att döma hade han tidigare varit positivt inställd till bilmärket Bédélia, men efter att ha sett den trånga vagnen på nära håll ändrade han åsikt och skrev till sonen: ”Jag älskar henne inte längre.”
FREDRIK ANDERSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!