Foto: Maria Wall

Inception – läran om att lura folk, snyggt

Inception, uttala det på svenska för dig själv om du vill – insepsjon, betyder att påbörja, att så ett frö. I det här fallet en idé, i huvudet hos någon annan person, så att de tror att det är deras eget påfund, vilket direkt gör det attraktivare för mottagaren av idén att vilja genomföra den.

Det här är allt hämtat från en film av Christopher Nolan med just det namnet – ett par episka timmar som alla som inte sett den borde se och ni som sett den borde se om.
Utgångspunkten är den mänskliga urkraften, motviljan till att jubla åt andra människors idéer. Vi tycker ofta väldigt bra om våra egna, inte sällan helt omotiverat, och vi förkastar gärna andras. Trots vårt egna utåt sett goda självförtroende för egna lösningar, tar de sig alltför sällan ut i verkligheten – de blir mest till samtalsämnen över kaffekoppar och middagar. De används främst som moteld mot andra idéer som kommer upp – som för att ”hålla fortet” och försvara de egna intellektuella domänerna.
Bra självförtroende utåt – sviktande självförtroende under ytan. Precis som Zlatan Ibrahimovic.
Litegrann om det här talar Steve Jobs i ett filmklipp – denne uttjatade inspiratör, som inte var det minsta mysig i verkligheten, men i sina bästa stunder ändå glimtade till som en positiv humanist. På ämnet idégenerering:
”Everything that you see around you – that you call life – was made up by people no smarter than you. Once you realize that – you will never be the same again.”
Vad Steve säger är att alla kan komma upp med fantastiska idéer och lösningar – om man verkligen tror på sin egen förmåga, eller ännu hellre, och mer i linje med vad han verkligen menar; inte håller andras förmågor som så överlägsna.
Det är väl en fin tanke? Och lockande – för det finns ju massor av värden i idéer, inte minst potentiella stålar. I dagens globala värld när vi kan nå miljarder kunder med en produkt eller tjänst har vi helt andra möjligheter än våra far- och morföräldrar, som svårligen kunde sälja det de hade till salu till andra än de i byn eller staden.
Å andra sidan ökar ju konkurrensen i minst samma hastighet som möjligheterna, vilket ställer höga krav på både kunskap, fantasi, engagemang, beslutsamhet och timing.
Men det finns en chans att komma upp med en lösning som alla på klotet vill ha – och det är ju anledningen till varför alla städer håller sig med inkubatorer, start up-kluster, innovationsstöd och tretton affärscoacher på dussinet.
Det råder dock ingen tvekan om att det är personer och personligheter som till slut blir den avgörande faktorn. Vanligtvis många personer.
Det här beror på en av två saker. Eller båda:
att det krävs många personer för att komma på men framförallt genomföra idéer, eller
att många gärna vill påskina att de varit inblandade när en en idé slår som en hitlåt på Billboardlistan.
Absolut Vodkas succé på 80-talet sägs till exempel ha extremt många mödrar och fäder – vilket kan vara både sant och falskt enligt ovanstående resonemang.
Jag driver själv en kommunikationsbyrå som egentligen är en idébyrå – men eftersom jag vet hur lite folk vill höra att jag tror mig ha bättre idéer än vad de har, har vi valt att kalla oss en konceptbyrå.
Här jobbar vi med en sorts inception.
Istället för att komma med nya idéer som ingen har efterfrågat, utvecklar vi de idéer kunderna redan fått, men aldrig gjort verklighet av. Såna finns det som bekant alldeles för många av.
Det är en råvara som måste utvinnas. Men det visste du redan, eller hur?
Kom ihåg var du hörde det här först.
Av dig själv.

Benny: Hur är det egentligen med avregleringarna – har det blivit bättre eller sämre? Vård, skola, telefonen, posten? Blev det lyckat eller inte? Ska poliser bli privata företag eller var drar vi rimligtvis gränsen?
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!