Bilar från A till Ö: Beardmore – taxibilen från Skäggmyrliden?

Uttrycket ”less is more” (på svenska ”mindre är mer”) används när någon vill påpeka att sparsamhet kan leda till en större eller bättre effekt. Vissa detaljer gör helt enkelt mer intryck om de inte drunknar i mängder av andra detaljer.

Devisen används inom konst, arkitektur, matlagning och heminredning. Men mottot kan också gälla måttfullhet med ord, exempelvis inom retorik (vem minns egentligen vad den mångordige ville ha sagt?), journalistik (en lång text kan reda ut begreppen grundligt – men vad hjälper det om ingen orkar läsa den?) eller litteratur (en välformulerad novell kan vara bättre än en roman).
På senare år har uttrycket också börjat tillämpas om en livsstil som innebär att någon väljer bort prylar och annan konsumtion, kanske för att ha råd att minska sin arbetstid. Ofta har de nog rätt, de som säger att mindre är mer. Men det finns som bekant ett område där devisen inte kan tillämpas: Skägg. Här gäller förstås ”ju mer, desto bättre”. Det tror jag att alla människor håller med om.

Förhastad slutsats
Men självklarheten i detta axiom kan faktiskt också leda till att man drar förhastade slutsatser. Ta efternamnet ”Beardmore”, till exempel. Det engelska ordet för ”skägg” är ”beard” och ordet ”more” betyder ”mer”. Vi skulle alltså kunna tolka namnet som en önskan om mer skägg åt mänskligheten. Men det verkar faktiskt inte finnas några forskningsresultat som ger stöd åt denna tolkning av efternamnet. Man kan alltså inte tvärsäkert säga att detta är namnets ursprung, även om det förstås intuitivt känns helt rätt.
Namnforskarna tror mer på hypotesen att namnet Beardmore har att göra med en geografisk plats som det inte längre finns något källmaterial om. Platsen i fråga fanns förmodligen någonstans i grevskapet Staffordshire i mellersta England. Att man tror detta beror helt enkelt på att efternamnet är särskilt vanligt i just dessa trakter. Det engelska ordet ”moor” kan betyda bland annat ”hed”, men i ortnamnet ”Beardmore” antas ”more”-delen komma från ett gammalt engelskt ord som betyder ”moras”, ”myr” eller ”sumpmark”. Troligen var platsen alltså ursprungligen en gård som låg vid en myr och den ägdes kanske av en person som bar antingen skägg eller namnet Beard (eller båda).
Den mest kända person som burit namnet ”Beardmore” torde vara William Beardmore (1856–1936). Jag har inte lyckats ta reda på huruvida han härstammade från Staffordshire, men han är åtminstone inte född där. Han föddes i London, en bra bit från Staffordshire. William Beardmores far, William Beardmore, var maskiningenjör och affärsman. År 1861 var han med och grundade ett stålverk i Glasgow, där det fanns många industriföretag som behövde stål, bland annat skeppsvarv. I samband med detta flyttade familjen till Glasgow.
Beardmore den äldre dog i slutet av 1870-talet och sonen övertog hans andel i företaget. Några år senare tog Beardmore den yngre över hela bolaget, som sedan bytte namn till William Beardmore and Company (”William Beardmore och kompani”). Tillägget ”and Company” framstår dock som lite missvisande med tanke på att han ensam ägde alla aktier.
Det gick bra för Beardmore. Strax före sekelskiftet var hans företag det största stålverket i Skottland. Bolaget började tillverka pansarplåt och kanoner till örlogsskepp. Vid sekelskiftet förvärvade företaget ett varv i Glasgow.

Finansiär blev glaciär
Beardmore-bolaget hade förresten en medarbetare vars namn kanske klingar bekant. Ernest Shackleton hette han. När han 1907 anträdde sin andra Antarktis-expedition sponsrades han av Beardmore. Som tack uppkallade Shackleton en nyupptäckt glaciär efter sin förre arbetsgivare.
Under åren före första världskriget började William Beardmore & Co. bygga krigsflygplan och krigsfartyg. Kriget kom och affärerna blomstrade. Efter 1918 minskade efterfrågan på krigsmaterial och företaget tvingades anpassa sig till fredligare förhållanden. Detta var dock inget större problem för Beardmore, som under de ”goda” krigsåren fått mycket stabila finanser. Bland de nya, mindre krigiska produktkategorier som Beardmore ställde om produktionen till fanns lok och motorcyklar. Men bolaget började också bygga bilar – framför allt taxibilar. Under fler årtionden – både före och efter andra världskriget – byggde bilmärket Beardmore i Glasgow den speciella sorts taxibilar som blivit typiska för London.
FREDRIK ANDERSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!