Foto: Maria Wall

Fördomar och känslor

Benny vill att jag ger mig ut på en modern häxjakt, så här veckorna innan påsk. Och det kan väl vara roligt, men, ännu intressantare blir det om vi fokuserar på HUR vi väljer ut de individer som ska tjäras och fjädras.

Traditionellt hoppar man på nån man inte gillar och tillskriver den personen, eller gruppen, egenskaper som ska rättfärdiga att man behandlar dem som skit.
Den här tekniken används flitigt hela tiden.
Men vi börjar lite mjukt och nordiskt hemvävt, för att inte verka avskräckande när vi genomlyser de här processerna – med skidåkning.
Marit Björgen? Kan hon möjligtvis vara en häxa? Det skulle vara passande för oss svenskar, särskilt nu när Johaug är fortsatt avstängd för troll-kräm. Då skulle ju skidsportens snällaste åkare, Charlotte Kalla, vinna ännu fler medaljer och nå den position (vi tycker) hon gjort sig förtjänt av.
Nu har jag egentligen ingenting emot Björgen – annat än att hon gör min favorit Kalla superdeppig ett par gånger per år, men det räcker.
Även om Marit säkert också är charmig och vänlig skaver det hos mig, och jag söker både undermedvetet och medvetet förklaringsmodeller till varför den åkare jag gillar mest blir så utklassad.
Känslor styr våra tankar och vi skuldbelägger motståndarna till våra favoriter.
Hade Kalla inhalerat astmaspray hade det varit helt ok, för oss svenskar, enbart för att vi gillar henne så mycket.
Hade däremot estländare eller finnar, med sitt förflutna av dopningsskandaler, kört med spray hade skidsporten ställt sig upp som en person och förbannat och förbjudit det där preparatet, ögonaböj. Estland har ju inte ens nån ”riktig skidåkarkultur” och sånt gillar inte vi som anser oss ha monopol på det. Sen har väl (här gissar jag med det trubbiga verktyget magen) de här nationerna åkt fast mer än någon annan nation per capita.
Känslorna blir till tankar. Tankarna blir åsikter och sedermera sanningar.
Känslor är ett filter som tolkar den information vi får och är på så sätt samma sak som fördomar. Det kanske är samma sak tillochmed. Fördomar är en magkänsla som slår (ny) information och nya fakta lika enkelt som norrmän och norskor slår svenskar och svenskor.
Det här kan vi lära oss någonting av, om vi vill. Och om vi vågar.
Om du inte gillar att folk sitter och tigger utanför ICA betyder det tyvärr att du främst inte gillar de som sitter där. Det är inte hela sanningen förstås, man kan ju tycka att tiggeri är ovärdigt och visst, lite irriterande – men hade tiggarna varit blonda pensionärer från Holmsund eller Kåge, då hade reaktionerna varit annorlunda.
Om du inte gillar muslimer med motiveringen att de prackar på andra sin tro, att de har mossiga familjeideal, att de saluför patriarkatet stenhårt kan du isåfall enbart acceptera och förlåta kristendomen av gammal vana.
Med allt detta sagt, så uppstår ju inte känslor ur ingenting. Vi föds inte med dem utan de skapas över lång tid av massor av pusselbitar, av fragment av information vi snappar upp, som till slut blir en magkänsla.
Därmed är vi tillbaka vid att information är viktigt, att fakta och forskning är helt avgörande i våra demokratier – precis tvärt emot vad vi känner idag när vi kikar på det politiska klimatet i världen. Men vi måste bara se till att sända ut rätt signaler redan från scratch, till barn och ungdomar.
Vad gäller de flesta 40- och 50-talister tror jag tyvärr att det är för sent.
Det är svårt att lära gamla hundar sitta och gamla människor att ändra sin grundsyn på en massa saker som de lärt sig den långa vägen – om chokladbollar, renskötare, kommunister, moderater, tattare, stockholmare, bögar, ungdomar.
Ja, nästan allt faktiskt.
Men för nästa generation, och då nästa, ser det faktiskt mycket ljusare ut.

Benny: Städerna i Västerbotten verkar vara lite i luven på sina medborgare. I Umeå är det ett ständigt gnäll på de kommunala prioriteringarna och nu har Skellefteå också fått ett upprop MOT kulturhuset. Hur ser du på de här ”motsättningarna”?
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!