Foto: Maria Wall

De största behöver aldrig skryta

Mora-Nisse har vunnit Vasaloppet loppet nio gånger och när jag intervjuade honom i början av 90-talet – och han hörde att jag kom från Umeå – ville han hylla några skidlöpare från Västerbotten.

De första årens vinnare Ernst Alm och Oskar Lindberg från IFK Norsjö som vann 1922 och 1923 och John Lindgren från IFK Umeå som vann 1924. ”Tänk att de tog sig ända hit ner till Dalarna och vann”, sa Nisse. ”Det fanns ju knappt ens spår på den tiden. De var mina första idoler!”
Vi satt i Moras klubbstuga intill målet för Vasaloppet och drack kaffe med påtår och Nisse fortsatte berätta: ”Och sen kom Artur Häggblad från IFK Umeå som vann fyra gånger, sen vann jag och så kom Gösta Andersson från IFK Umeå som vann 1944. Men det året stod jag över.”
Men vänta nu Nisse, sa jag. Du har vunnit loppet nio gånger! Ingen kan väl bli större än du? ”Visserligen”, sa Nisse, ”men jag är så less på att prata om mina egna segrar. Det finns ju andra du kan hylla i din artikel.”
Jag drar mig till minnes den här historien när Nicklas frågar mig om vad det är som utgör storheten hos idrottare från Norrland. Ja här var ett exempel på ödmjukheten. Jag tycker jag har sett samma sinnelag hos Ingemar Stenmark och Per Elofsson. Ja även Assar Rönnlund till skillnad då från Sixten Jernberg som alltid framstod som en envis och elak jävel med ett blixtrande humör. (Det höll också Mora-Nisse med om.)

De blixtrande gladiatorerna
När jag fick uppdraget att skriva denna krönika bad jag vår illustratör Maria Wall teckna en bild på Börje Salming. Vi är lika gamla han och jag och i slutet av 50-talet bodde vi båda i Kiruna samtidigt. Det kan ju vara det som gjort att jag har följt hans karriär lite extra mycket. Flera SM-guld med Brynäs och en osannolik karriär i NHL. Här har vi exempel på en gladiator och publikspelare som aldrig vikt sig för tuffa tacklingar. Det är samma egenskaper hos Peter Forsberg. En fantastisk teknik men också viljan att vinna som den stora drivkraften. Båda är lagspelare men även solister som vi älskar att se på isen. Förmågan att också koppla ner till ödmjuka personligheter gör dem också stora. Det gäller även Marta da Silva som spelade fotboll i Umeå i många år. Hon är ”one of a kind” och en världsartist. Respekterad av både Ronaldo och Zinedine Zidane. Hur många andra uppnår en sådan stjärnstatus? Jag känner inte nån.
Här vill jag nog också nämna Anja Pärson som vunnit så många segrar i slalombackarna men som också fått en hjälteroll i HBTQ-rörelsen där hon varit orädd med sina framträdanden. Hur det ska gå för henne i Let’s dance återstår att se men hon bjussar verkligen på sig själv.

Mästarnas mästare
Just nu har Micke Leijnegard och SVT dragit igång en ny omgång av Mästarnas mästare. Det har sänts sedan 2009 där första mästaren blev Per Elofsson som vann i finalen över fotbollspelaren Malin Moström. Två umeåbor således. Ingemar Stenmark från Tärna vann 2011. Skidskytten Magdalena Forsberg som växte upp i Ullånger vann 2013 och Peter Forsberg från Övik vann i fjol.
Det här är ett program som är en minneskavalkad över stora prestationer och ögonblick som vi tevetittare delar med våra mästare. Det är också ett program där starka personligheter går genom rutan. De behöver inte komma från Norrland för att vinna folkets hjärtan och kärlek men ser man till antalet vinnare från våra trakter så är det de som har lyckats bäst.
Jag vet inte vad det beror på. Vad tycker ni? Diskutera!

Ja du Nicklas. Umeå universitet räknas lite som en motor för Umeås utveckling. Jag har pluggat där, men hur är det med dig? Och hur har du känt av motorn på nåt vis? Med ditt jobb tänkte jag.
BENNY KARLSSON

Fler Krönikor
Klicka och läs!