Foto: NRMA Motorfest

Bilar från A till Ö: Bayliss-Thomas – namnet som gick runt

På 1870-talet satt cyklister högt. Cyklarna hade små bakhjul men framhjulen kunde vara mer än 1,5 meter höga. Sadeln satt ofta ännu högre. Var och en som är van vid moderna cyklar och som sett en sådan höghjuling på bild, eller kanske i verkligheten – kanske till och med med en våghalsig velocipedist på – måste rimligtvis vid något tillfälle ha frågat sig: Varför i hela friden byggde man cyklar på detta sätt?

Ville man ha god utsikt från cykelsadeln? Var det ett sätt att visa upp sig? Eller tyckte man helt enkelt att det var trevligt att falla till marken och slå sig fördärvad? För slog sig fördärvad, det gjorde man nog ganska ofta vid färd med höghjulingar. Inte nog med att det var långt till marken, fordonets konstruktion med tyngdpunkten långt upp och långt fram gjorde dessutom att man ofta föll framåt med huvudet före när olyckan var framme.
Svaret är troligen inte att man på den tiden tyckte om att slå sig fördärvad. Att höghjulingarna såg ut som de gjorde var nog snarare en kuggfråga: cyklarna saknade kugghjul. På nutida cyklar finns ofta möjlighet att välja mellan olika utväxlingsförhållanden. När vi börjar trampa ser vi gärna att pedalerna går lätt och vi trampar hellre runt fler varv – vi väljer en låg växel. När vi fått upp farten vill vi att varje varv med pedalerna ska ge mer ”utdelning”, och vi väljer då en högre växel. Men även en modern cykel med enklare konstruktion – utan möjlighet att välja mellan växlar – har ju utväxling tack vare att det kugghjul som sitter vid pedalerna är större än det som sitter vid bakhjulet.
På höghjulingarnas tid fanns ännu inte cykelkedjor. Pedalerna satt direkt på framhjulets axel. Det enda sättet att påverka hur lång sträcka cykeln tillryggalade per pedalvarv var därför att variera framhjulets storlek. Stort framhjul innebar färre pedalvarv för att komma samma sträcka.

Mindre hjul, högre säkerhet
Storbritanniens första serietillverkade höghjuling hette Ariel (ett namn som Bilar från A till Ö tidigare berättat om). Man brukar säga att Ariel konstruerades av James Starley, men en annan viktig person i den processen var mekanikern Thomas Bayliss. År 1874 lämnade han Starleys företag och startade egen cykelfabrik tillsammans med John Thomas och John Slaughter. Trions firma hade alltså kunnat heta Thomas, Thomas & Co. (eller John, John & Co.), men fick ändå namnet Bayliss, Thomas & Co., Ltd (”Bayliss, Thomas och kompani AB”). Företaget byggde först höghjulingar, men efter några år uppfann John Kemp Starley (brorson till James) ett nytt slags cyklar: säkerhetscyklarna. Att de fick denna benämning antyder att anledningen till att höghjulingarna övergavs var just problemet med cyklister som slog sig fördärvade.
På den nya sortens cyklar var framhjul och bakhjul ungefär lika stora, och bakhjulet drevs med en kedja. Även Bayliss och hans kompanjoner växlade över tillverkningen till den nya typen av tvåhjulingar. Under företagets första år hade cyklarna burit samma namn som företaget, alltså Bayliss, Thomas & Co., men de nya cyklarna såldes som Excelsior och Eureka. ”Excelsior” är ett latinskt ord som betyder bland annat ”högre” eller ”mer framstående”. (Man kan ana att företaget framför allt tyckte att de nya cyklarna var mer framstående än föregångarna, för de var ju absolut inte högre.) Ordet ”eureka” (som på svenska oftast transkriberas ”heureka”) är grekiska och betyder ”jag har funnit det”. Detta är något som den grekiske matematikern Arkimedes lär ha ropat när han på 200-talet f. Kr. i samband med bad gjorde den upptäckt som kallas Arkimedes princip. Det är inte säkert att Bayliss, Thomas & Co. tänkte så, men man skulle kunna se namnet Eureka som en hyllning till Arkimedes, som ju förutom att nedsänka sin kropp i vätska också konstruerade kugghjul. Och utan kugghjul hade ju inte kedjedriften kunnat komma.
År 1896 blev Bayliss, Thomas & Co. Storbritanniens första motorcykeltillverkare. Även motorcyklarna fick heta Excelsior. Och 1910 bytte hela företaget namn till Excelsior. Men när man 1919 bestämde sig för att börja med biltillverkning, då hade namnen gått hela varvet runt och bilmärket blev Bayliss-Thomas. Anledningen till att inte också bilarna fick namnet Excelsior var att det redan fanns en belgisk bil som hette så.
FREDRIK ANDERSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!