Bilar från A till Ö: Barnard – kul, snabb och onödig

Bilar med för många hästkrafter. Byggda av ett företag som egentligen inte behöver inkomsterna. Sålda till folk som har för mycket pengar. Och som inte ens kan använda bilarna på vanliga vägar. Barnard är en bil som egentligen är helt onödig.

Den sydafrikanska biltillverkaren Barnard marknadsför tre modeller: BTR 700, BTR 1100 och BTR 2000. Man skulle kunna tänka sig att siffrorna i modellbeteckningarna står för respektive modells motorstorlek i milliliter (eller kubikcentimeter). Men icke. Talen anger de olika modellernas motoreffekt i hästkrafter. Därmed börjar läsaren antagligen ana vad Barnard-bilarna är för sorts fordon. De är bilar som troligen aldrig kommer att få utmärkelser som ”bästa köp” eller ”mest prisvärd” i någon motortidnings jämförelse mellan olika bilmodeller.
Barnard-bilarna är nämligen inga vettiga bilar. De är inte byggda för att få så låg bränsleförbrukning som möjligt. Inte heller försöker de vinna ronden ”störst bagageutrymme”. De är inte de säkraste bilarna och inte de mest ekonomiska. Barnard-bilarna tillhör världens dyraste. Och den som köper en Barnard får inte ens ett fordon som kan ta henne eller honom från punkt A till punkt B. Bilarna är nämligen inte lagliga att köras på vanliga vägar. Företaget bakom bilen har visserligen funderat på att bygga bilarna så att de blir lagliga att köra i trafik. Men det är ingen högprioriterad fråga. Än så länge är Barnard-bilarna extrema leksaker som används på särskilda banor av folk som har alldeles särskilt mycket pengar.

Måste vara kul
Allt på Barnard-bilarna är gjort för att det ska vara kul. Runt förarplatsen finns många reglage och strömbrytare. Vissa av dem sitter i taket, som i en cockpit i ett flygplan. Varför ska de sitta i taket? Jo, för det är kul med takströmbrytare.
Bilarna är förstås snabba. Men ännu viktigare än toppfart eller att räkna hundradels sekunder i accelerationsproven har det för Barnard varit att de Porsche-byggda, mittmonterade motorerna skulle ha hög effekt. Många hästkrafter skulle det vara. Varför? För att det är kul med många hästkrafter.
Bolaget bakom Barnard-bilen är ett familjeföretag som ägs av familjen Barnard från Bloemfontein i Sydafrika (bilmärket är naturligtvis uppkallat efter släkten). Företaget leds av Chris Barnard (som inte bör förväxlas med den sydafrikanske läkaren Christiaan Barnard, som 1967 utförde den första transplantationen av ett mänskligt hjärta).

Behöver inte kunderna
I likhet med sina kunder verkar den bilbyggande familjen Barnard ha alldeles för mycket pengar. Barnard-bilen hade tagit tolv år att ta fram när den presenterades 2014, och man skulle kunna tänka sig att det är en ödesstund för ett familjeföretag att presentera en produkt med så höga utvecklingskostnader. Kommer kunderna att gilla den – eller kommer vi att gå i konkurs, borde Barnard rimligen fråga sig. Men för Barnard var det viktigaste att få bygga bilen. Och visst vore det roligt om det visar sig att kunderna uppskattar varan. Men att få den planerade produktionen om två bilar per år såld, det är inget som Barnard-bolaget står och faller med.
Detta är i alla fall vad Christian Barnard uppgav när den Förenade Arabemiraten-baserade bilbloggen crankandpiston.com intervjuade honom 2014. Vad som är sant av detta och vad som bara är attityd, det är ju dock inte lätt att veta. Attityd, det behöver man säkert en hel del av om man ska försöka sälja ovettiga bilar.
Företaget har valt att inte svara på mina frågor om hur många bilar man sålt. Men några har man blivit av med i alla fall. Den första Barnard som såldes till allmänheten köptes av den sydafrikanske affärsmannen Dyalan Munsami. Han verkar dock inte vara den sorts köpare som Barnard byggde bilen för – en sådan som bara vill att allting ska vara kul. I en intervju för en sydafrikansk nyhetssajt uppger Dyalan Munsami nämligen att han visserligen älskar bilar, men att han framför allt köpte sin Barnard för att han tror att den kommer att öka i värde.
FREDRIK ANDERSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!