Bilar från A till Ö: Bardon – en cylinder, två kolvar

Quoi? En encylindrig automobil med två kolvar? Pardon? Vad sa ni att den hette? Bardon?

Ungefär så föreställer jag mig att det kan ha låtit i Frankrike för 117 år sedan när en bilspekulant försökte förstå vad för slags fordon Bardon egentligen var. Motorn i en automobil av märket Bardon var nämligen en säregen sorts maskin. Den hade bara en cylinder, men med två kolvar som möttes i mitten av motorn. I en mer traditionell typ av förbränningsmotor utgörs den ena sidan av förbränningsrummet av en orörlig del, och när bränslet exploderar tvingas den rörliga delen – kolven – åt andra hållet. I en Bardon-motor, däremot, skickades kolvarna iväg åt var sitt håll av den expanderande gasen mellan dem.
Det fanns vid denna tid andra motorer av samma typ som Bardons. Ett annat franskt företag, Gobron-Brillié, byggde bilmotorer enligt samma princip men med fler cylindrar och med endast en vevaxel per motor. I en Gobron-Brillié-motor fungerade den ena uppsättningen kolvar ungefär som vi väl är vana vid att kolvar i förbränningsmotorer gör, det vill säga att de via vevstakar påverkar en vevaxel. Den andra uppsättningen kolvar i Gobron-Brillié-motorn påverkade samma vevaxel, men med hjälp av stänger som rörde sig utanför cylindrarna. Bardon-motorn, däremot, hade två vevaxlar, en på varje sida om cylindern (som en ut- och invänd boxermotor, skulle man kanske kunna säga).

Jämn gång
Men om Bardon alltså inte ens kunde spara in en vevaxel, utan behövde två vevaxlar till en cylinder (en ”vanlig” motor kan som bekant klara sig med en enda vevaxel till fyra, sex eller rentav åtta cylindrar), då kan man ju inte låta bli att ställa sig frågan: Varför i all sin dar krånglade Bardon till kolvkonstruktionen så kopiöst? Jo, det fanns faktiskt några fördelar. En av anledningarna till att Bardon byggde sina bilar på detta sätt verkar ha varit att det ansågs som det enklaste sättet att uppnå högre kompression i motorn – luft- och bränsleblandningen i cylindern pressades ju ihop från två håll. Motorer av denna typ uppges dessutom ha haft en jämn och fin gång eftersom två motriktade krafter vid varje enskilt tillfälle mer eller mindre tog ut varandra.
Bardon-motorns cylinder hade en slagvolym på 1, 2 liter och effekten var fem hästkrafter. Växellådan hade tre växlar. Motorn drev bakhjulen med hjälp av dubbla kedjor – en vid varje bakhjul. Bilen var ganska kort – axelavståndet var endast 1,5 meter och hela bilen var bara drygt 2,8 meter lång. Karossen var en så kallad tonneau. Det franska ordet ”tonneau” betyder bland annat ”tunna”, men när man pratar om automobilkarosser betecknar tonneau en helt öppen vagn med plats för flera passagerare. På Bardon-bilarna fanns ett större säte, där troligen föraren och ytterligare en vuxen person fick plats, samt bakom detta en liten ”balkong”, som troligen var avsedd för barn. För att ta plats i denna del av bilen öppnade man en liten lucka i bakstammen.

Bara tre kvar
Bilmärket Bardon fick sitt namn från grundaren, Louis Bardon. Han hade byggt sin första bil redan 1897, men det var 1899 som han startade sitt biltillverkningsföretag i staden Puteaux utanför Paris. År 1901 slogs Bardon samman med ett annat biltillverkningsföretag, Gaillarder. Efter detta producerades ytterligare några Bardon-bilar. År 1902 kom en modell med två cylindrar (och alltså fyra kolvar), men året därpå, 1903, upphörde bilmärket Bardon att existera. Sammanlagt byggdes bara ungefär ett dussin Bardon-bilar och så vitt man vet existerar nu endast tre exemplar.
Om bilförsäljaren lyckades övertyga den där franska bilspekulanten för 117 år sedan om dubbelkolvmotorns fördelar, och om bilköparen sedan tog väl hand om sin dubbelkolvsbil, så torde detta vara något som den franska bilköparens arvingar nu värdesätter. Auktionsfirman Sotheby’s uppger nämligen att en Bardon 4/5 CV av 1900 års modell i februari 2016 såldes för 95 200 euro, vilket med aktuell valutakurs motsvarar ungefär 957 000 kronor.
FREDRIK ANDERSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!