Foto: Maria Wall

Smaklökarna paraderar!

Att minnas det man ätit är ingen enkel uppgift. För att få en början på denna minneskavalkad börjar jag med att citera en boktitel från år 2002. Det är en bok med samlade kåserier som jag fick av kamraten och artisten Lasse Eriksson, där titeln är genial. ”Jag har kokat tvåhundratusen potatisar – men kan inte erinra mig en enda av dem” Men okej. In i smaklökarnas minneskavalkad!

Hela min barndom har jag slevat i mig oändligt många tallrikar med välling och smörklick, skorpor med mjölk, fil med spisbröd och lingonsylt, nyponsoppa med biskvier. Jag har mumsat limpmackor med ost och kaviar till varm choklad. Förpackningar ställs fram på frukostbordet. Paket med flingor där det stod Sugar Puff som senare fick namnet Kalaspuffar. Vi lärde oss läsa ord som Frosty Flakes, Corn Flakes eller Fraskuddar och i dessa fanns samlarleksaker av plast! På kartongernas baksida kunde man klippa ut ansiktsmasker och maskera sig till Fantomen. Frukost blev nu mer än frukost. Nu kom O’Boy chokladpulver som vi kunde leka med. Med sugrör som sparats efter barnkalaset kunde vi göra bubblor i våra mjölkglas som vällde ut över halva köksbordet.

Första gången på restaurang?
Jag kan ha varit sex år, jag och syrran var finklädda och morsan hade sommarklänning. Vi stannade till på en tågresa från Norrköping till Vännäs i Stockholm några timmar och vi skulle nu äta på restaurang. Det måste ha varit första gången jag åt på restaurang och jag minns därför att denna restaurang hette Bäckahästen. Det som dukades upp på mammas tallrik var sensationellt. En halv grillad kyckling med pommes frites. En sån lyx! Annars var det ju mest kokt höns i currysås som serverades i hemmen. Här fanns grillad kyckling! Med pommes frites! Fanns även pain riche? Ja jag tror det.
I våra moderna hem i hyreslägenheterna kom så småningom ugnar där det fanns ”grill”. Här kunde vi grilla korv, göra varma mackor, lägga pommes frites på ugnsplåten. Och grilla kyckling. Jag tycker fortfarande att grillad mat är lyxig. Tack vare besöket på Bäckahästen i min barndom.

Att ”äta upp” på matbespisningen
Om det är nåt som får igång snacket vid after work på puben så är det matbespisning och bespisningstanter. Hur många har inte tvingats äta upp sin äckliga leverstuvning innan de fått lämna bordet? Minns du klunsen du fick med blå torsk och simmig sås? Den tjocka ärtsoppan med fläskbitar med hårstrån på svålen? Bespisningstanten som sa: ”Nej du måste äta upp ärtsoppan innan du får pannkaka”. Visst fanns det favoriter man fick ibland. Sådant man aldrig äter idag. Risgrynspudding med saftsås. När åt du det senast? Stuvade makaroner med bräckt korv? Barnen som gick i skolan på 80-talet minns nog den ugnspanerade mandeltorsken. Jag tror det blev en favorit för många.

Är du inte less på oxfilé?
Med åren har jag blivit hyfsat bra på att laga mat. Jag trivs vid spisen bland pannor och kastruller och kan nog laga till de flesta rätter: Kyckling, färser i alla dess former, fiskrätter, stekar, mjölmat, grytor och soppor. I snart varenda tevekanal pågår tävlingar om matlagning med mästerkockar, kändiskockar och bagare. Inspiration finns överallt men jag äter helst husmanskost. Enkla rätter som linssoppa är gott ibland. Mastiga rätter som blodbröd med vitsås och stekt fläsk som tar mig tillbaka till barndomen.
Och vem har sagt att festmat ska vara löjrom, oxfilé eller hummer?

Siklöja på Lasses kalas
För att återvända till hur krönikan började så handlar det även nu om min gode vän och artisten Lasse Eriksson. När han hade sitt 50-årskalas i Uppsala var vi där tillsammans med stora delar av artisteliten i Sverige. Han bjöd på en maträtt från sina ursprungliga hemtrakter i Piteå: Kokt salt siklöja med vitsås och mandelpotatis. Tillsammans med Parneviks, Härenstams, Berghagens och Lings satt vi och spottade nålbrev och trivdes förträffligt. Nu när Magnus Härenstam har anslutit till Lasse Eriksson i sin himmel hoppas jag att det finns ett ”Ställe” där siklöjan serveras. Det är ju faktiskt himmelsk mat vi pratar om.

Ja du Nicklas. Region Västerbotten har varit på Grand Hotel och jag tror nog även du var där? Har du några tips på hur vi kan göra Västerbotten great again?
BENNY KARLSSON

Fler Krönikor
Klicka och läs!