Bilar från A till Ö: Badsey Bullet – toksnabb trehjuling

Framifrån ser en Badsey Bullet ut som en helt vanlig racerbil. Det enda som är anmärkningsvärt är väl de dubbla sittbrunnarna. Men om man går runt bilen märker man snart att det är något som saknas. I stället för ett bakhjul på varje sida finns ett enda brett hjul längst bak.

Trehjulingen konstruerades av en person som hette William John Badsey. Han kallades oftast Bill Badsey – eller bland vännerna Wild Bill (”vilde Bill”). Badsey föddes i England 1940, flyttade med familjen till Sydafrika 1947 och 1982 till Kalifornien.
När jag tänker på trehjuliga bilar ser jag framför mig den brittiska Reliant Robin, den skåpbil som i Mr Bean-filmerna så ofta välte efter att ha fått en aldrig så liten knuff av den vårdslöse Mr Beans Mini. Denna karikatyr av trehjulingar är naturligtvis överdriven, men faktum kvarstår: En bil med fyra hjul är i stort sett alltid mer stabil än en bil med tre hjul. Därför skulle man vilja fråga Bill Badsey varför han, när han bestämt sig för att bygga racerbilar, hittade på att de skulle ha just tre hjul. Men tyvärr är det inte möjligt att fråga Bill Badsey något om vare sig trehjulingar eller om något annat eftersom han dog redan 2001.
Troligen handlade det ringa antalet hjul om att han ville göra Badsey-bilen så lätt som möjligt. Eftersom den lilla bilen hade en lätt glasfiberkaross kom ett hjul (alltså med däck, fälg, hjullager, axel, hjulupphängning med mera) att utgöra en förhållandevis stor andel av hela bilens vikt. Eftersom antalet bakhjul var ett behövdes ju dessutom ingen differentialväxel mellan bakhjulen. Och vältningsrisken var nog inte så stor som man skulle kunna tro. Bullet var kort, bred och låg och hade – till skillnad från Reliant Robin – två styrande hjul.

Trehjuling i tvåhundrafemtio
Tack vare att racertrehjulingen vägde bara drygt 500 kg blev den imponerande snabb. Den hade ingen monstermotor – det var en 1,1 liters vattenkyld V4 som hade hämtats från ett japanskt motorcykelmärke – men trehjulingens toppfart översteg ändå 250 km/h. En förare som förstod att rätt utnyttja de dubbla växelspakarna och välja rätt bland de 20 växlarna kunde få fordonet att öka farten från 0 till 100 km/h på mindre än fem sekunder. Bilen var bakhjulsdriven och kraften från motorn överfördes till drivhjulet via kardanaxel.
Bilen hade plats för föraren och en passagerare. Passageraren satt bredvid föraren – alltså inte bakom föraren, som i en annan känd trehjulig, tvåsitsig bil: Messerschmitt. Men detta innebar inte att Badsey Bullet var någon idealisk bil för långa, förtroliga samtal på tu man hand. Förare och passagerare satt nämligen i var sin öppen cockpit där alla försök till kommunikation torde ha dränkts av både vindbrus och tjutandet från den högvarviga motorcykelmotor som var placerad mitt i bilen, mellan sätena.

Kul namn
Den första delen av bilens namn, ”Badsey”, kommer naturligtvis från Bill Badseys efternamn. Den andra delen av namnet, ordet ”bullet”, betyder ”gevärskula” eller ”pistolkula”, ett namn som passade mycket bra på den lilla, accelerationssnabba bilen. För övrigt uttalas ordet ”bullet” likadant som ”Bullitt”, namnet på Steve McQueens rollfigur i filmen Bullitt från 1968. Filmen innehåller en av de mest berömda biljakter som någonsin visats på vita duken. Mer än en biltillverkare har suktat efter rättigheterna till namnet, som förknippas med både snabba bilar och den tuffe, orädde, rättrådige polisen Frank Bullitt. Biljakten utspelar sig i staden San Fransisco i Kalifornien – samma delstat som såg Badseys Bullet födas. Ytterligare en fråga som man skulle ha önskat att man hade kunnat ställa till Bill Badsey är därför: Hade du möjligen Steve McQueen i tankarna när du namngav din trehjuling?
Det var inte så många kulor som sköts ut från Badsey-fabriken. Troligen byggdes bara åtta Bullet-bilar under början av 1980-talet. Dessa bilar såldes till kunder i USA och Sydafrika. Med tanke på den mycket begränsade produktionen och de ansenliga fartresurserna skulle man kunna tro att en Bullet skulle kosta många kulor. Men på den tiden kunde man faktiskt få sin egen racertrehjuling för bara 16 500 dollar. Nu för tiden lär välbevarade exemplar av den ovanliga lilla leksaken kosta betydligt mer.
FREDRIK ANDERSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!