Foto: Peter Öberg

Hemsökta hus och hemska historier

Alla städer har egna legender, historier som levt egna liv i lokala folkmunnar. Långa stunder lyser de med sin frånvaro, bara för att återuppstå när mörkret lagt sig. Den moderna formen av allhelgonafirandet hemsöks årligen av spökhistorier, och vare sig man tror på andar eller inte kan det vara fängslande att leka med tanken att det verkligen finns hus som är hemsökta i umeåtrakten.

Allhelgonahelgen är som klippt och skuren för historier. Det är inte bara en högtid för själafrid och rackartyg, utan även ett utmärkt tillfälle att låta fantasin löpa. Vissa begraver sig i en god bok, medan andra snöar in på skräckfilmer. Sedan finns det de som hellre stimulerar sina fantasier med att ta del av historiska händelser. Men inte vilka händelser som helst. För när det kommer till berättelser om spöken och hemsökta hus, måste man veta var man ska leta.
– Det är lätt att glömma bort den lokala historien, som vanligtvis inte får lika mycket plats i dagens samhälle. Men under ytan kan man hitta mycket, säger Marcus Österström.

Spår av det övernaturliga
Tillsammans med sin kollega Elin Boman har Marcus Österström spenderat de senaste fyra åren med att samla spökhistorier. Resultatet av deras arbete går att finna i boken Hemsökta Umeå, där historiska händelser och skrämmande ögonvittnesskildringar kring lokala platser presenteras i ordnade former. Han om någon borde veta hur man går till väga för att undersöka spår av det övernaturliga.
– Det kan handla om allt från att knacka dörr, till att lusläsa gamla tidsskrifter på Västerbottensmuseet, berättar Marcus Österström. Händelser av det här slaget nämns ofta bara hastigt, men det kan ändå ge en någonting att gå vidare med, som man kan undersöka närmare. Men det kan vara ganska svårt att hitta information. Förut talade man inte gärna om det övernaturliga, utan man ville hellre låta det vara i fred, då man trodde att vålnaden kunde få makt över en om man förde det vidare. Därför blir det ofta andrahandsberättelser man får ta del av.

Umeås äldsta väg
Inspiration går dessutom att hitta på annat håll. För Marcus och Elins del såddes det första fröet i Storbritannien, närmare bestämt i norra England, där de spenderade en termin som utbytesstudenter. Under den tiden gjorde de även en resa till Skottland, och med sig hem från den resan, hade de också en idé.
– Det var då vi märkte hur utbrett historieberättande av det här slaget är, även på mindre orter, där man inte har lika mycket turism. Så vi började tänka och undra, varför det inte är på samma sätt i Sverige, återberättar Marcus Österström.
– Själva projektet började våren 2013, fortsätter han, då vi även fick kulturskjuts av Umeå2014, för att skriva boken. Det var ett sätt att samla information och bevara den för framtida generationer. Det visade sig då att de flesta hemsökta husen verkar ligga längs med Storgatan, som är Umeås äldsta väg, så det passade sig också att starta en spökvandring där.

Vandring på Backen
Vandringen Hemsökta Umeå inleds vid det grå kapellet på lasarettskyrkogården och slutar vid gamla länsfängelset. Medan den andra vandringen, Hemsökta Backen, har sin början vid de gamla kyrkstugorna, längs med kyrkvägen, innan den avslutas inne på området som en gång utgjorde Umedalens hospital.
– Men det är inga vanliga statsvandringar, understryker Marcus Österström, utan dramatiserade vandringar med fokus på spöken och folktro. Jag brukar då berätta historierna genom en karaktär, som kanske är lite mer dramatisk än jag själv är som person. Men dramaturgin är en viktig del av berättandet för att kunna skapa den rätta stämningen.
Ett av stoppen görs vid Stora Hotellet på Storgatan. Huset, som byggdes efter den stora stadsbranden 1888, stod klart i oktober 1895. Här fanns då gästrum, festvåning, matsal, schweizeri och biljardsalong, samt en terrass mot älven med musikestrad och servering. Det var dåtidens nöjescentrum, men enligt Marcus Österström, fick det också ett tidigt rykte om sig att vara hemsökt.
– Det pratades bland annat om ett spökrum intill festsalen, beskriver han, den som nu är riven. Men även i det gamla köket har det förekommit mystiska händelser enligt berättelser från kallskänkor som varit anställda på hotellet. På fjärde våningen ska det också finnas barn inmurade i väggen, oäktingar som blivit undangömda där av sina mödrar, för att de skulle kunna slippa undan skammen.

Historiska traditioner
Skam åsido, Alla helgons dag är annars en tid att hedra de döda. Den svenska allhelgonadagen har sina rötter i 700-talet, avskaffades som helgdag på 1700-talet, innan den återinfördes 1953. Då beslutade man också att dagen, som därefter har namnet Alla helgons dag, ska firas en lördag mellan 31 oktober och 6 november.
Under efterkrigstiden spreds också traditionen att tända ljus på anhörigas gravar, men i dag är högtiden kanske mest förknippad med populärkulturella sedvanligheter från Nordamerika. Det de olika traditionerna dock har gemensamt är att de alla behandlar döden, som både i naturlig och i onaturlig form, fortfarande verkar fascinera människan. Marcus Österström vill mena att det finns olika sätt att se på saken.
– Jag tror att det är blandat, säger han, vad som intresserar folk för det övernaturliga, om man tror på det eller inte. Många fastnar för de historiska aspekterna. Tron på spöken har kanske avtagit genom åren, men berättelserna går hand i hand med lokalhistorien, och jag tror många kommer på våra vandringar för att lära sig om den.

Samlar berättelser
Dramaturgi möter alltså verklighet, precis som det alltid har varit. Gamla traditioner står sida vid sida med nya, medan utvalda delar av samma historia återkommer i olika berättelseformer. Vi väljer inte alltid vad vi tror på, eller vilka liv vi ska leva, men vi kan alltid välja vilka argument vi ska köpa. Precis som det ska vara, med andra ord, när vi låter fantasin löpa.
– Vi har bockat av punkterna som vi satt upp och det har gått bra. Målen med projektet är uppfyllda, men vi fortsätter att samla in berättelser. Och det känns som att det finns mycket kvar att hämta. Vi har nog bara skrapat på ytan, avslutar Marcus Österström sin berättelse.
JIMMY WIDERLUND

Fler Artiklar
Klicka och läs!