Foto: Nikdesign

Fart för folket

Tag ett stycke Bil & Bostad-reporter, sätt honom i en folkracebil, rör om och se vad som händer. Så löd redaktörens idé till ett (förhoppningsvis) lyckat reportage. Tilläggas bör att reportern i fråga helt saknar erfarenhet av allt vad folkrace, buskörning och bilsladdande heter. Att hålla hastigheten och avståndet på stadens 70-sträckor brukar dock inte innebära något problem.

Det är bara några kilometer söder om Umeå som de håller till, folkraceförarna. Det är en solig onsdagkväll i slutet av maj som undertecknad anländer till folkracebanan i Bussjö där säsongens första träning pågår för fullt. På parkeringen väntar banansvarige Lennart Edvall, den trevlige mannen från Umeå Automobilklubb jag pratat med på telefon, på mig. Motorvrål hörs från den handfull bilar som tagits ut av sina ägare för sin första luftning för säsongen.

Bil rensad på det mesta
Lennart inleder med att förklara regler och säkerhetsföreskrifter för mig, för att sedan förse mig med hjälm och den flamsäkra overall jag måste ha på mig. Vi spänner fast oss, jag på passagerarplats, i hans bil, en framhjulsdriven knallblå Saab 99 av 1977 års modell. Denna Saab är till skillnad från de flesta folkracebilar försedd med två stolar. I övrigt är bilen helt rensad på allt utom det allra nödvändigaste.
– Egentligen är den här bilen för fin för folkrace, förklarar Lennart som tidigare använt den till att köra på is med. Han äger också en annan Saab som han själv tävlar med.
Vi beger oss ut på banan och det är fullt spjäll från första början. Redan i första kurvan känner jag hur bilen lättar. Jag litar dock på Lennarts körkunskaper och känner mig inte alltför orolig även om jag automatiskt spänner kroppen för att inte kastas runt inuti bilen – något onödigt då jag sitter väl fastspänd i den skålade stolen.

Dags att köra
Efter ett par varv lämnar Lennart banan och bilen. Det är min tur att köra och visst känner jag lite pirr i magtrakten. Nog tror jag att jag ska kunna klara mig från att krocka eller köra av banan, däremot är jag orolig för att det ska se ut som att jag krypkör trots att jag, tycker jag, kör stenfort.
Den första överraskningen kommer i första kurvan. Jag har glömt att jag inte sitter i en modern bil, här finns ingen servostyrning inte. Jag ökar farten allt eftersom men kör inte fortare än att jag känner att jag har kontroll. När en annan förare kommer ut på banan är jag glad för att banan till största delen är belagd med asfalt; man ser inte mycket med en bil framför sig när dammet yr en torr dag som denna.

Man kör för äran
Jag känner att det går ganska bra och lyckas få till något hjullyft jag också men lämnar banan för att hinna prata mer med Lennart och lämna plats för de övriga förarna. Denna kväll är det som sagt bara träning.
Denna kväll deltar sex bilar i varje kvalomgång och varje förare kör tre omgångar. Beroende på resultat hamnar man i A-, B- eller C-final. Vinnaren i C-finalen tar sig till B-finalen med chans på plats i A-finalen. Juniorer och damer har egna klasser. I folkrace finns inga penningsummor, utan man kör för äran. Och för gemenskapen. Förarna med sällskap diskuterar med varandra och man är inte rädd för att be om hjälp om det är något.
Alla bilar besiktas dagen innan tävling och har en ”vagnsbok” där eventuella fel noteras. I år infördes nya, strängare regler för skyddsbågen som bilarna måste vara utrustade med.
– En gammal Amazon eller Saab tål hur mycket som helst, säger Lennart. Nya bilar har inte lika mycket plåt. Därför är skyddsbågen A och O.
Umeå Automobilklubbs första tävling för säsongens går av stapeln på nationaldagen, fredagen 6 juni. I Umeå arrangeras två-tre tävlingar per säsong på Bussjöbanan och man har idag ett femtontal aktiva förare.
Många reser runt på tävlingar i andra kommuner eller åker på någon av stora träffarna i Vimmerby eller Motala vilka kan ha upp till 700 tävlande. Intresset för sporten har ökat de senaste åren, något Lennart tror beror på att andra motorsporter blivit så dyra.
– Jag har alltid varit motorintresserad även om jag inte kört själv. Jag tyckte allt var för dyrt, men när min yngsta dotter undrade varför jag inte körde folkrace när jag ändå kollade så mycket blev jag tvungen att ta licens. Nu är jag inne på min sjuttonde säsong. Det är en passion för mig, att vara med gänget och busa med bilen. Och tävlingsmomentet.

Blodad tand
Det ska erkännas att jag fått blodad tand. Jag känner att jag måste köra några varv till och gasar på så mycket jag vågar. Till slut måste jag dock lämna tillbaka bilen. Tävlingsmomentet, ja. Det får bli nästa steg, att tävla på riktigt mot andra förare. På vägen hem börjar jag fundera… ”Om jag skulle skaffa en egen bil...”
PETER ÖBERG

Fler Artiklar
Klicka och läs!