Foto: Maria Wall

Att göra rätt sak även om ingen ser

Benny verkar börja fantisera om att göra det stora klippet, på äldre dar. Som om lyckade genvägar blir mer sannolika bara för att man faktiskt gnetat i ett helt arbetsliv och tycker sig förtjäna det. Så funkar varken logiken eller sannolikhetsläran. Faktum kvarstår; det enklaste sättet att skapa en liten förmögenhet är att börja med en stor.

Så det omvända, som till exempel att börja med blott pensionsfonderna, är betydligt svårare.
En fördel dock med att INTE vara rik som ett troll är att man undslipper alla misstankar om ekonomiska oegentligheter.
Där pengar ansamlats i lite för stora högar kan man lugnt utgå från att något slags brott eller tvivelaktig verksamhet har bedrivits, antingen förr eller senare – antagligen både och.
Blågula hellylle-IKEA skatteplanerar långt förbi moraliska gränser och med stor säkerhet också in på juridiska gråzoner.
Apple, som även de har ett seglivat rykte om sig att vara ett godhjärtat företag, har nyligen blivit ålagda att återbetala 125 miljarder, till enbart Irland, efter en skattehärva som jag antar att ingen egentligen har full koll på.
Upproret ”Svenska folkets inkasso” har krävt att de fyra storbankerna ska betala tillbaka 34 miljarder till oss skattebetalare, efter att vi gemensamt räddade skinnet på dem under bankkrisen 2008/2009 – men det kravet blir i bästa fall en kul post på Facebook. Ingen tar denna, inte helt orimliga begäran, riktigt på allvar. Banknissarna i dyra skor och kostymer kring Stureplan känner inte alls igen sig i den där beskrivningen av historien. De ser den krisen som en sinkadus, en anomali, ett fartgupp i deras spikraka väg från silversked och Handels, till Östermalm och Djursholm.
De tror genuint på att de är höjda över sånt, och de känner i varje fiber att de är värda det överflöd som erbjuds dem. (Lyckligtvis blir de aldrig riktigt nöjda ändå eftersom det alltid finns någon som har ännu mer pengar än vad de har, ännu flashigare boende, adress, båt och så vidare.)
Och av någon anledning är enorma ekonomiska brott mycket otydligare än småfiffel. Förskingrar man till sig femtusen spänn ur fikakassan på jobbet är man ju per definition den mest ohederlige som finns, men lyckas man svindla till sig ett par miljarder blir det snarare smart. Brott av det slaget är som en lök, med lager på lager av sanningar, bestämmelser och dimensioner som grumlar sikten.
Den gamle näringslivsprofilen Reefat El Sayed fick rätt till slut i sin, vid första anblicken, något upp-och-nervända liknelse:
”En liten skuld är som en sten runt halsen, men en stor skuld är som ett berg som man kan vandra upp på och njuta av utsikten.”
Nästan ingenting är heller förbjudet när man värnar om aktieägarna.
Aktieägar-moral är den lägsta formen av etik. Fenomenet är helt enkelt skapat av en anledning; att frigöra företagsledningar från all form av solidariska fotbojor, ett sätt att motivera cynisk egoism – om än det är en grupp som avses.
Tyvärr är ju vi andra människor inte särskilt mycket bättre. Väldigt få klarar av att motstå chansen därute i gråzonen – när den väl presenterar sig. Kanske är vi moraliskt försvagade på grund av att vi bombarderats av överflödet, främst via teven, och därtill läst om hur osolidariskt och egoistiskt många organisationer och privatpersoner agerat på vägen till livet i sus och dus.
Vi lurar oss själva med tiden, att vi minsann också gjort oss förtjänta av en herrans massa saker – oklart när och hur vi gjorde det – vilket får vissa att hamna på TV3:s Lyxfällan och andra att bryta juridiska och/eller moraliska lagar, för att få bukt med den här upplevda orättvisan.
Det enda som är riktigt enkelt att motstå är saker vi aldrig blir erbjudna.
Därav frasen ”och inled oss icke i frestelse...” eftersom vi vet att vi är oerhört dåliga på att just motstå.
De som motstår, ändå, får vår odelade beundran. De med integritet som inte tar minsta motståndets väg. Jag tänker främst på Bob Dylan, Braveheart, Foppa och Liam Neeson i ”Taken”.
Integritet är, om ni glömt det, förmågan att göra rätt sak, även när ingen annan ser det.

Benny; när vi ser oss omkring (på nyheterna i olika medier) är det lätt att bli förskräckt. Därför frågar jag dig som har en del erfarenhet – vad var bättre förr och vad är bättre nu, jämfört med då?
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!