Foto: Maria Wall

Kan Pia Sundhage ”rappa” som Cleo?

Nicklas menar att jag, helt rätt, ibland är en bakåtsträvare. Jag vill ha kvar sedlar och slantar, handlar inte på nätet, har inte skaffat ”swish”, vill köpa biljetter manuellt när jag åker tåg. Jag kan nog tillstå att jag med åldern fått en del konservativa drag, men reaktionär? För mig är det ett skällsord. Nej låt mig berätta några historier som kan klarlägga det hela.

Sångerskan Anita Lindblom hade flytt Sverige till Rivieran. I början av 90-talet ville jag ha med henne i ett teveprogram vi gjorde här i Umeå. Hon hade ingen adress men jag fick tag i henne via en bar som fanns i närheten av där hon bodde utanför Cannes. På skolfranska förklarade jag att jag sökte Anita, kunde hon ringa upp mig på SVT i Umeå? Jodå. Efter några timmar ringde hon upp. Hon började skälla ut mig direkt. SVT var för Anita Lindblom det samma som staten, med ”Kronpelle” som jagat henne i många år för skatteskulder. Sedan länge hade hon drivit en process mot en flyttfirma som hade slagit sönder en flygel under frakten till Frankrike. Sverige var ett enda tjyvsamhälle, röt Anita i telefonluren och kunde vi på SVT betala hennes skulder, ja då kunde hon tänka sig att medverka i vårt underhållningsprogram! Anita på Rivieran som tvättäkta reaktionär rättshaverist. Jo nog kunde hon underhålla med att skälla ut tjyvsamhället Sverige, men hon passade nog bättre hos Robert Aschberg, så jag sa nej tack och la på luren.

Times are a changing?
Till skillnad från dagens vänsterpartister talar Pia Sundhage gärna om sig själv som ”gammal kommunist”. Vi minns också att hon vägrade åka till Vita huset och bli hyllad av presidenten George W Bush när hon vann med det amerikanska damlaget i OS. Aldrig! sa Pia. Att att jag skakar hand med den reaktionären!
Protesten fick nog inte samma uppmärksamhet i media som när Tommie Smith och John Carlos gjorde sin Black Pantherhälsning från prispallen i OS i Mexiko 1968, men det var en markering av Pia Sundhage som gick hem i Sverige.
Visst har Pia kämpat för damfotbollen i Sverige sedan tiden hon själv fick vara med och spela som ”Pelle” i sin ungdom, men när hon driver kampen med att sjunga Bob Dylans ”The times they are a changing” i tid och otid, som nu senast silverhjältarna hyllades i Kungsträdgården, känns det faktiskt pinsamt. Här är du konservativ, Pia Sundhage!
Dylan skrev den sången 1964 och jag kan tänka mig att tjejerna i laget är urless på att höra den. Vad gillar Stina Blackstenius för musik? Beyoncé? Vill Pia fortsätta som allsångsledare för sitt unga lag får hon nog fräscha upp låtarna. Kanske Cleo kan göra en rap åt henne?

Time after time
Miles Davis spelade på Umeå jazzfestival 1985 och jag hade den stora lyckan att få vara med på en spontan presskonferens i hans lilla hotellrum på Dragonen några timmar innan konserten. Han ville inte prata om gamla tider när han var ”cool” på 50- och 60-talet. Han pratade hellre om rasfrågor och orättvisor i USA. Hur han, Aretha Franklin och andra afroamerikanska musiker hade det på den tiden. När Little Steven från Springsteens band ville ha med honom i en antiapartheidkampanj mot Sun City ställde han gärna upp. Miles var så långt från reaktionär man kan komma och inte heller konservativ i sin musik. ”They still want to label me as the old Miles” sa han om skivbolaget när han revolterade och inledde ett samarbete med den vita popsångerskan Cyndi Lauper. Hennes låt Time after time som han spelade in blev naturligtvis en hit för Miles. Som alltid har valt att gå sina egna vägar. Konserten från Sporthallen i Umeå 1985 finns nu utlagd på Youtube. Kolla in den, ni kommer att trilla av stolen redan i öppningsnumret!

Ja du Nicklas. Jag har ett halvt år kvar innan jag kan ta ut pension. Jag känner för att riska med mina PPM-fonder. Har du några tips så jag får dem att rusa i höjden?
BENNY KARLSSON

Fler Krönikor
Klicka och läs!