Foto: Maria Wall

Hur nära en kossa har du bott?

Jag tar mig friheten att skippa mitt uppdrag att svara på Nicklas fråga och skriver om nåt helt annat. Ämnet ryms dock inom ”lite dumt men väldigt kul-kategorin”. Jag ställde nämligen en fråga på Facebook i sommar till alla mina vänner: ”När du växte upp som barn eller i din ungdom. Hur nära bodde du en ko?”

Det vanliga svaret på ett sådant upptåg brukar bli: ”Kan du aldrig vara seriös Karlsson?” Den här gången visade det sig att jag hittat mitt i prick. Nästan hundra personer har svarat på enkäten vilket antagligen är ett tecken på att ämnet är oerhört intressant. Det här är kanske inget material jag kan publicera i DN, Dagens Eko eller i något tvärvetenskapligt program i radions P1 men jag har ju en bra plattform här i Bil & Bostad med en stor och seriös läsekrets; resultatet publiceras därför här!

Nära deri fuse’ för Robban
Morgonpiggast och först att svara på enkäten var litteraturvetaren och författaren Lena Kjersén Edman som skrev: 200 meter: Hämtade mjölken klockan 6 på kvällen. Den för VK-läsarna bekante journalisten Bertholof Brännström skrev: 20 meter. Min egen ko hette Primula och hamnade i Piteå när mor och far avvecklade jordbruket 1961. Inger Milton: Vinter 2 km. Sommar 30 m. Statsvetaren Örjan Edström skrev: Äntligen någon som tar tag i den här frågan! Minst 5 km. Karin Ström hade 1,5 kilometer till närmaste ko som fanns i Lycksele djurpark. Henrik Lång som brukar skriva i Folkbladet svarade: 3,5 km (från radhuset på Sandbacka till Knut Petterssons gård på Hedlunda). Fanns möjligen även norrut, på vägen mot Ersmark – men då är det nog bortåt 4,5 km vi talar om. Linnea E Östberg hade en kilometer till närmaste ko när hon bodde i Nederländerna. Robban Tedestedt, som ni brukar se på Västerbottensnytt där han gärna intervjuar ortsbor på burträskmål skrev: Tvärs över gårdsplan. Deri fuse. 20 meter!

”Tala är silver – kviga är guld”
Vi får även intressanta inblickar i Umeås geografi. Patrik Syrén minns: Tvärs över Backenvägen fanns det gott om kossor. Tror de som hade djuren hette Johansson. Själv bodde vi på Franssons gård. Utanför vår grind stod mjölkpallen. Allt detta strax före Marklunds kurva. Tiden var slutet av 1960-talet. Birgitta Bjurström rapporterar: Garanterat kofritt på Kungsgatan 43. Magdalena Säfvenstedt är uppvuxen på en bondgård i Ångermanland och prästen Leenah Malmi Pauser skriver att hon bott 5 meter från en kossa. Lars Westerlund som tidigare jobbat på VK har bott 25 meter från en ko och konstnären Lars A Persson, uppväxt i Röbäck där det alltid funnits gott om kossor vill vitsa till det; ”Fanns ingen Coop i Röbäck, vi hade ICA.” Ja det må honom vara förlåtet att vitsa för han har flyttat till Göteborg numera. Han tilläger även: ”Tala är silver, kviga är guld.”

Ko-rapporterna blir bara fler...
Sigbritt Lystedt har bott 40 meter från de fem kor hon växte upp med. På Gotland tror jag? Anders Fredrik Bengtsson hade 500-600 meter till närmaste ko, hos Franssons på Pengsjövägen. Kjell Jonsson som växte upp söder om Sundsvall hade korna 200 meter ifrån sig och Ida Boja från Örnsköldsvik hade 300 meter. Magnus Melkersson skriver: ”På Gabrieljansvägen på Grubbe hade vi Westermark med sina kor så cirka 100 meter. Undrar när han slutade ... han hade dom fram till slutet av 60-talet i alla fall.” Ja det kanske någon i läsekretsen vet? Joachim Östergårds som kommer från Österbotten i Finland skrev: Det var 50 m, mommo hade kor som var på grönbete bak vårt hus hemma i Sundom! Hon hade kor fram till början av 80-talet!” Mona Lidén som jobbar på Utopia är uppväxt i Norsjö och skriver: ”Ca 250 m, men till bondgården (fuset) vi hämtade blamjalka från, var det 400 m skulle jag gissa. Rätt strongt att bära den där mjölkhämtarn hela vägen hem igen!”
Eivor Sjöström har också burit hem mjölka: ”Jag hämtade oftast 3-liters mjölkhämtarn hos bonden varje morgon, ca 300 meter till kylrummet i laggårn hemifrån. Brattvall om någon vet var den byn ligger?” Förre kommunalrådet Lennart Holmlund har full koll på hur långt det var till närmaste kossa: ”126 meter när hon inte gick på bete intill huset.”

Dagens E-ko
Jag har rätt många vänner på Facebook men kanske inte hade väntat mig att så många skulle höra av sig i min ko-enkät. Här har även några kända radioröster lämnat besked. Erik Blix till exempel. Han skriver: ”Under sommarmånaderna 1,5 km. Mjölk hämtades hos tant Sally och farbror Knut och ställdes svalt i jordkällare. Grädde, kalvdans och ägg stod Lundgrens också för. Hade man tur kom det ett par bilar längs vägen, varvid grindslant kunde inkasseras. Övriga tider på året lyste kossor med sin frånvaro.”
Jag får även en rapport från Staffan Sonning som mest varit upptagen i London med Brexit och valet i nyhetssändningar för Dagens Eko. Han växte upp i Sorsele och skriver: ”Jag hade 100 meter. Mjölkade 14 kor varje morgon o kväll som helgjobb under gymnasietiden.”
Jag kunde räkna upp säkert femtio personer till som svarat på enkäten hur långt ifrån en ko man vuxit upp, men det här kanske räcker. Jag föreslår att ni själva får fortsätta i läsekretsen och utreda detta; Hur långt ifrån en kossa har du bott? Alltid roar det någon.

Ja du Nicklas. Det här var ju en rapport från verkligheten, långt från pokémon. Finns det mer fenomen att utreda? Du får full kreativ frihet att komma på nåt som är till nytta för samhället och som inte går att göra på en dator.
BENNY KARLSSON

Fler Krönikor
Klicka och läs!