Bilar från A till Ö: Auburn – ljuvaste bilen på slätten

Från vit till kastanjebrun. Från övergiven landsbygdsidyll till framgångsrik bilbyggarstad. Namnet Auburn rymmer stora kontraster.

Det engelska ordet ”auburn” beskriver en färg – oftast en hårfärg. Men ”auburn” syftar på en helt annan färg nu än när ordet började användas. Nuförtiden betyder ordet ”rödbrun”, ”guldbrun” eller ”kastanjebrun”. När ordet började användas i engelskan betydde det dock snarare vitaktig eller lingul. Ordet kommer från senlatinets ”alburnus”, som betyder ”vitaktig”. Om man söker ordets ursprung ännu längre tillbaka i tiden kommer man till latinets ”albus”, som helt enkelt betyder ”vit”.
Auburn är också en stad i den amerikanska delstaten Indiana. Den by som skulle komma att bli staden Auburn började växa upp på 1830-talet. Dåtidens nybyggare efterlämnade inga dokument om hur byn fick sitt namn och det har framförts olika förklaringar till namnet. Den mest vedertagna förklaringen verkar vara att Auburn uppkallades efter en by i en vid denna tid mycket känd dikt av poeten Oliver Goldsmith (1728-1774). Dikten heter The Deserted Village (”den övergivna byn”) och börjar så här: ”Sweet Auburn! Loveliest village of the plain” (på svenska ungefär ”Härliga Auburn! Ljuvaste byn på slätten”). Eftersom Auburn ligger på Mellanvästerns vidsträckta slätt kan man tänka sig att det var lockande för nybyggarna att redan från början slå fast att just deras by var slättens ljuvligaste, så behövde det inte bli någon diskussion i ljuvlighetsfrågan sedan.

Irländsk inspiration
I dikten har den by, som en gång var så härlig, ett namn som troligen är uppdiktat av diktaren. Men i eftersom Goldsmith föddes på Irland brukar det antas att förebilden till Auburn är en irländsk by. I byn Glassan i Westmeath, som är en ganska platt del av ön och som dessutom ligger nära den gård där Goldsmith växte upp, hävdar man gärna att det är just denna by som är förebilden till diktens Auburn. Det finns dock detaljer i dikten som indikerar att förebilden är Nuneham Courtenay, en by i Oxfordshire, England, som på 1760-talet tvångsförflyttades för att en adelsman ville anlägga en park på platsen. Kanske gjorde Goldsmith helt enkelt som författare och poeter brukar göra – hämtade inspiration både här och där.
Goldsmiths dikt kan sägas vara ett ”vi flytt’ int’”-manifest från slutet av 1700-talet. Han kritiserar den utveckling som innebar att mark som tidigare varit gemensam tilläts bli privatägd, vilket gjorde det omöjligt för många landsbygdsbor att fortsätta bedriva jordbruk. De tvingades söka sig till städer, där de i bästa fall fick arbete inom den framväxande industrin.
I sin dikt beklagar Goldsmith också de stackare som tvingats emigrera. Det kan tyckas underligt att de amerikanska nybyggarna – av vilka många säkert var just emigranter från Europa – ville uppkalla sitt nya hem efter en övergiven by i en dikt som dessutom handlade om hur hemskt det var i Nordamerika. Men kanske ville de med namnet på den nya kontinenten försöka återskapa de lantliga idyller som de inte kunde återvända till.

Övergavs inte
Auburns första årtionden var svåra. Orkanvindar skapade förödelse vid flera tillfällen. Byn drabbades också av en malariaepidemi. Men även om naturen verkade göra sitt bästa för att jaga nybyggarna på flykten blev Auburn ingen övergiven by, utan snarare en av dessa för Goldsmith så förhatliga industristäder som drog till sig folk från landsbygden. År 1875 grundade Auburn-bon Charles Eckhart ett vagnmakeri och strax efter sekelskiftet började hans söner Frank och Morris Eckhart bygga bilar i byn som då hade blivit en stad.
Deras biltillverkningsföretag uppkallades efter staden och fick namnet Auburn Automobile Company (”Auburns automobilföretag”). Även brödernas bilmärke bar stadens namn. Det gick ganska bra för bilen Auburn, men första världskriget innebar svårigheter att få tag på material och produktionen stoppades. Efter kriget fick företaget nya ägare och tillverkningen kom igång igen. Det verkar dock som om bilarna var lite för slätstrukna – det glada tjugotalets kunder ville ha pråligare vagnar. 1924 köptes företaget upp av racerföraren Errett Lobban Cord, som såg till att Auburn-bilarna fick tjusigare karosser. De blev dessutom tekniskt avancerade, med bland annat kompressormatade motorer och bakaxelväxlar med dubbla utväxlingar. Tyvärr kom sedan 30-talets lågkonjunktur, då kunderna ånyo ville ha billigare bilar. Märket Auburn lades ner 1936.
FREDRIK ANDERSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!