Foto: Maria Wall

Dopning har blivit mer förståeligt

Doping, numera alltid kallat dopning, är och förblir ett gissel – både som företeelse och i sina gränsdragningar. Ämnet är både komplext och komplicerat på samma gång, till och med filosofiskt utmanande. Det hjälper inte att grunden är enkel – att det är fel att fuska.

Frågan är de allt suddigare linjerna mellan vad som är okej och inte. Det går att dra paralleller till extrem skatteplanering där det också finns skillnad, om än liten, mellan det som är olagligt och det som fortfarande är lagligt – och det är ingen slump utan hör till sakens natur att ju närmare det som är olagligt man kan komma, desto större vinster kan man också räkna med.
Vad som är moraliskt rätt och riktigt har de flesta inte tid eller ens lust att ta reda på. Handlar det bara om tillräckligt mycket pengar och/eller status kan vi inte räkna med att vare sig VD:ar eller elitidrottare tar rätt beslut helt självmant.
Vi gör nämligen vad som helst för att sticka ut.
Möjligen kan även det här vara ett utslag av globalisering ... när den genpool vi lever i har gått ifrån att vara byn, socknen, eller staden – begränsade områden trots allt, i vilken konkurrensen faktiskt var mänsklig – till att idag på ett sätt vara global.
Vi kan hoppa över en massa steg i det här resonemanget, litegrann på grund av att det mest blir gissningar och spekulationer, men kanske ändå enas om att slutresultatet blir horder av främst män som känner sig förbisedda och ignorerade av främst kvinnorna i sin omgivning, och det gillar de sannerligen inte.
De har svårt att förstå att inte ens steroiderna och alla svettiga timmar i gymmet verkar kunna övertyga brudarna om vilken alfahanne de går miste om.
Snart står de inte ut längre med den här orättvisan – DE om några är ju värd hela världen.
Och där står vi idag och skyller på religiösa extremister, när psykopaterna dagarna innan dåden står och spänner upp sig framför spegeln och försöker ta sexiga selfies med telefonen i jakten på erkännande, kravlös sex och beundran.
Patetiska kryp som inte förstår varför inte alla andra avgudar deras spegelbild lika mycket som de själva gör, och som postar nya statusuppdateringar på Facebook samtidigt som de släcker liv.
Tyler Durden, med andra ord författaren Chuck Palahniuk, sa det redan i romanen Fight Club i mitten av 90-talet:
“We’ve all been raised on television to believe that one day we’d all be millionaires, and movie gods, and rock stars. But we won’t. And we’re slowly learning that fact. And we’re very, very pissed off.”
Ingenting, och då menar jag verkligen ingenting, är längre otänkbart i jakten på erkännande. Att idrottare dopar sig för att bli bäst, tjäna pengar och bli erkända är nuförtiden inte ens konstigt – och vi reagerar heller inte särskilt upprört längre – när andra människor samtidigt joinar IS och skär halsen av oskyldiga främlingar av i grunden samma anledning.
Man är till och med villig att dö på kuppen.
Det här gäller även de som dopar sig. De svarar på undersökningar om det är värt hälsoriskerna att dopa sig, med andra ord dö alldeles för tidigt, och en förbluffande stor majoritet svarar tveklöst ”ja”.
Allt fler är i en allt högre grad allt räddare för att vara ”ingen”, en nobody. Vi vill bli ”någon” och symptomen på denna sjukdom stöter vi på precis överallt.
Nationalismen vi ser omkring oss är förresten också ett tecken på detta – att vi vill ha en tillhörighet och att det måste finnas folk på utsidan för att insidan ska vara lite häftigare.
”Jag är stolt över att vara svensk, för vi är inte nationalistiska” tweetade jag för ett år sen kanske, och jag blir allt mer mallig över den lustifikationen.
Vår svenska flagga ska ses som ett klubb-emblem när det är hockey-VM och fotbolls-EM – ingenting annat. Alla andra (på gränsen till fascistiska) värden som vissa vill förknippa med den gul-blå flaggan är bara skitsnack.
För att tala ren svenska.

Benny: Hela dietbranschen, med alla olika forskningsrön, pendlar fram och tillbaka – och efter dem springer vi fram och tillbaka. Det senaste jag läste var att kolesterol nu plötsligt var bra?! Hur har du det – är du konservativ eller följer du alla trender?
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!