Bilar från A till Ö: ATCO – barnbilen

I slutet av 1930-talet var engelsmännen oroade av att så många människor dog i trafiken. Lösningen blev att låta barn köra bil.

På 1800-talet var det få som dog i bilolyckor. Det berodde naturligtvis inte på att alla bilar var säkra eller alla förare förståndiga – nej, det berodde helt enkelt på att det fanns så få bilar. Under 1900-talets första årtionden var dock utvecklingen av antalet explosionsmotorer explosionsartad. Och olycksstatistiken hängde med. Efter att ha haft ett fåtal hästkrafter började bilarna få starka motorer som gjorde det möjligt att färdas i farter som liknar nutidens. Men både bilar och vägar var förstås mycket farligare för åttio år sedan. Nästan alla säkerhetssaker som vi i dag ser som självklara saknades då: säkerhetsbälten, krockkuddar, låsningsfria bromsar, antisladdsystem och mitträcken.

Få bilar, många dödsfall
Redan i mitten av 1920-talet var det fler svenskar som dödades i trafiken per år än nu, trots att det nu finns nästan 40 gånger fler bilar. Och i slutet av 30-talet var antalet döda i trafikolyckor dubbelt så stort som i dag, trots att befolkningen då var tre miljoner mindre och trots att det fanns endast en tjugondel så många bilar.
Tendensen var likartad i andra länder. Och myndigheterna var bekymrade. Så här i efterhand vet vi att de hade kunnat spara lite på oron. Andra världskriget skulle nämligen komma och ordna till statistiken. När bensinen ransonerades under krigsåren minskade naturligtvis antalet trafikdödade drastiskt. Tyvärr dog ju människor av andra orsaker under kriget, och detta i sådan omfattning att dödsfall på grund av trafikolyckor kom att framstå som rena idyllen. Men detta kunde man ju inte veta några år före krigsutbrottet. Inte ens i Storbritannien, som kom att bli en av krigets huvudaktörer, verkade man ha denna insikt. Efter Münchenöverenskommelsen 1938 kom ju premiärminister Chamberlain hem och försäkrade att han genom eftergifter till Tyskland hade säkrat ”fred för vår tid”. Men att kriget ändå skulle komma, det kunde ju som sagt de som oroade sig för biltrafikens konsekvenser inte veta. Åren innan bensinransoneringarna började var de allra värsta i den brittiska bilismens historia. I genomsnitt 8 700 personer per år dog då i trafikolyckor.
Det brittiska företaget ATCO ville vända trenden. Företaget, som till vardags tillverkade motordrivna gräsklippare, tog en av sina motorer och monterade den i en bil. Man skulle kunna tro att tanken var att den encylindriga tvåtaktaren på 98 kubik inte skulle orka flytta bilen ur fläcken – och en bil som inte rör sig kan ju knappast orsaka några olyckor. Men den bil som gräsklipparmotorn placerades i var ingen vanlig bil. Det var en bil för barn. Och motorn lyckades faktiskt få upp den mikroskopiska bilen i 16 km/h.
Trafiksäkerhetstanken bakom bilar för barn var att de små skulle lära sig att manövrera en liten bil innan de fick börja köra fullstora fordon. Nästan allt var nämligen gjort som på en riktig bil, bara i mindre skala. Gas, broms, koppling och växling fungerade som på en ”vuxenbil”. Barnbilen fick stor uppmärksamhet i brittisk press och för säkerhets skull – om gratisreklamen inte skulle vara tillräcklig – startade ATCO också en annonskampanj. Det berättades bland annat att ATCO-bilen skulle kosta 35 pund (skolor skulle dock få rabatt).

Barnbilen blev vuxensak
Bilen presenterades den 22 juni 1939. Drygt två månader senare invaderade Tyskland Polen. Plötsligt stod trafiksäkerhetsundervisning för brittiska barn inte alls lika högt upp på parlamentets prioriteringslista. Men många av de ATCO-bilar som levererats kom till användning ändå. Under bensinransoneringen insåg vuxna britter nämligen att man kunde komma ganska långt på en liter om man vek ihop sina ben i en ATCO när man skulle ta sig till jobbet.
Namnet ATCO är en förkortning av Atlas Chain Company (”Atlas kedjeföretag” eller ”Atlas kättingföretag”) som tillverkade ankarkätting. Länken till gräsklippartillverkningen är helt enkelt att företagets grundare behövde komma på ett sätt att snabbt klippa gräsmattan runt fabriken, och då uppfann ATCO-klipparen. Atlas var en så kallad titan i antik grekisk mytologi. Eftersom ett antal bilar bär hans namn kommer vi att få lära känna honom närmare i kommande delar av Bilar från A till Ö.
FREDRIK ANDERSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!