Bilar från A till Ö: Tok-Arnolt och hans brittiska Bertone-bilar

Amerikanen Arnolt kallades tokig när han tog sin lilla båt över den stora sjön. Ännu tokigare ansågs han säkert vara när han tog brittiska bilar med italienska karosser över det stora havet för att sälja dem i USA. Men tokstollen nådde sina mål med både båt och bilar.

Stanley Harold Aranoff föddes 1907 i Chicago i delstaten Illinois i USA. Aranoff studerade maskinteknik och ville gärna arbeta i bilindustrin, som i hans ungdom växte i rasande fart, särskilt i hans del av landet, runt de Stora sjöarna.
1930-talets lågkonjunktur satte dock käppar i hjulen. När Aranoff inte fick någon anställning bytte han efternamn till Arnolt, som han trodde skulle vara lättare att uttala. Det nya efternamnet fick följa med in i det företag som han startade, S.H. Arnolt Inc. (”S. H. Arnolt AB”). Något som dock inte fick bli en del av företagsnamnet var hans smek- (eller ök-)namn, Wacky Arnolt (”Tokige Arnolt”).

Hallå tokstolle!
Varför kallades han Wacky? Enligt vissa källor är smeknamnet ett resultat av hans ovanliga – och säkert i mångas ögon dumdristiga – bilaffärer (mer om dessa strax). En vanligare förklaring är dock den som anges i följande historia: Arnolt skulle testa en typ av båtmotor som hans företag eventuellt skulle börja tillverka. Han hade monterat motorn inombords i en fyrameters roddbåt, och med denna båt styrde han den 26 september 1938 ut från den lilla staden Saint Joseph på Michigansjöns östra sida, för att ta sig till Chicago, på västra sidan av sjön. Dimman låg tät och det var ingalunda självklart att färden skulle få ett lyckligt slut. Men han kom fram till Chicago, där folk stod på kajen och väntade på honom. När Arnolts båt blev synlig ropade någon: ”Hallo there, wacky!”(”Hallå där, tokstolle!”) Tidningen Chicago Daily News verkar ha bidragit till spridningen av smeknamnet, för tidningen uppges ha beskrivit Arnolt som just ”wacky” i rapporteringen om båtfärden.
Arnolt själv hade inget emot att man kallade honom Wacky – tvärtom! Men tokig verkar han sannerligen inte ha varit. Många skulle nog säga att han var en smart och listig affärsman. Den båtmotor, som han testkörde på Michigansjön, köpte han rättigheterna till för nästan inga pengar alls. Ändå skulle den kort därefter göra honom rik. När andra världskriget kom beställde den amerikanska marinen mängder av hans motorer.

Älskade engelskt
Efter kriget kunde Arnolt äntligen börja med bilar, som han drömt om. I början sålde han befintliga bilmärken, men sedan ville han sätta sitt eget namn på bilarna. Först bland Arnolt-bilarna var MG-sportbilar med specialdesignad kaross från den italienska formgivningsfirman Bertone. Tillverkningen av Arnolt MG upphörde när BMC inte längre kunde leverera chassier till dessa bilar eftersom företaget behövde delarna till sina ”vanliga” MG.
Arnolt bestämde sig då för att skapa en ännu snyggare och snabbare bil. Att låta Bertone bygga om en brittisk bil hade ju visat sig vara en väg till framgång, så Arnolt fortsatte med detta. Han gjorde ett försök med några Arnolt-Aston Martin, men Aston Martin gillade inte resultatet och samarbetet upphörde. Han lät också bygga en Arnolt-Bentley i ett exemplar, men den skulle han själv köra, så den var inte till salu.
Sedan vände han sig till ett annat prestigemärke, Bristol. Arnolt gillade Bristol-bilarnas vägegenskaper och köpte därför motorer och chassier från Bristol (som i sin tur hade köpt rättigheterna från BMW efter kriget). Bertones formgivare Franco Scaglione fick uppdraget att skapa en låg och smäcker kaross till Bristol-chassiet, vilket inte var så lätt. Den raka sexan var hög, med tre Solex-förgasare ovanpå och med luftfilter ovanpå respektive förgasare, så det var svårt att få plats med den i en låg bil. Scaglione löste detta genom att låta motorhuven välva sig över förgasarna.
Bilmärket Arnolt Bristol tillverkades från 1955 till 1963 i ett hundratal exemplar (det exakta antalet är omtvistat). Bulan på huven, de markerade framskärmarna, den minimala kylargrillen och de tätt sittande strålkastarna gav bilen ett mycket särpräglat utseende. Många tyckte till och med att tokstollebilen var vacker, och nu för tiden betalas stora summor pengar för en välbevarad Arnolt Bristol.
FREDRIK ANDERSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!