Bilar från A till Ö: Argyll – skotsk stolthet från palatset i Alexandria

Vad får man om man bygger en kopia av en fransk bil i Alexandria, i ett palats av italiensk marmor? Jo, ett skotskt bilmärke.

Bilmärket Argyll tillverkades av ett företag som också hette Argyll. Men det var bilen som var först. Företaget bakom bilen hette från början Hozier Engineering Company (”Hoziers konstruktionsföretag”), uppkallat efter den gata i östra Glasgow där fabriken fanns: Hozier Street. Gatan var i sin tur uppkallad efter James Hozier, som ägde marken där denna del av Glasgow växte fram.
Hozier Engineering Co. grundades av Alexander Govan (1869-1907). Han insåg tidigt att automobiler hade framtiden för sig och 1899 började bolaget bygga en bil som kallades Argyll. Den fick sitt namn från regionen Argyll, som upptar den mellersta delen av Skottlands västkust. Vad som ingår i det man kallat Argyll har varierat över tid, men det administrativa området Argyll sträcker sig i alla fall från fjorden Firth of Clyde, väster om Glasgow, mot floden Shiel i nordväst. Namnet Argyll kommer från gäliska. På modern skotsk gäliska heter området Earra-Ghàidheal. En äldre namnform är Airer Goídel, vilket verkar kunna översättas med antingen ”Gaelernas gränsområde” eller ”Gaelernas kust”.

Från kopia till kvalitetsbil
Namnet antyder att Govan och de andra hos Hozier var stolta över sin hembygd och ville framhäva sin skotska särart. Men så mycket särart fanns det ärligt talat inte att skryta med hos den första Argyll-bilen – den var i stort sett en kopia av en Renault. Under de följande åren blev dock Argylls automobiler alltmer självständiga produkter. Samtidigt blev de bättre och bättre. Tävlingsförare hade framgångar med Argylls bilar. Försäljningen mångfaldigades och företagets finanser blomstrade.
Företaget började växa ur sin fabrik i Glasgow. Man tvingades tacka nej till beställningar eftersom man inte hade kapacitet att bygga de bilar som kunderna ville ha. Företaget såg sig om efter lokaler där man inte bara kunde få plats med den produktion som krävdes just då, utan även hade utrymme att växa ytterligare. Tre mil nordväst om Glasgow fann man vad man sökte. Där, vid Loch Lomond-sjöns södra ände, köpte företaget ett markområde på 21 hektar och började bygga sin nya fabrik. I och med flytten från Hozier Street var det gamla företagsnamnet inte längre lika relevant. Men bilmärket Argyll hade ju gott rykte, så det föll sig naturligt att låta även företaget få detta namn.

Störst i Europa
Orten där fabriken byggdes bar det ståtliga namnet Alexandria, och den nya fabriken uppfördes i samma storvulna stil. Det märktes att företaget hade gott om pengar, och den 165 meter långa fabriksbyggnaden blev mer lik ett slott än en industrilokal. Man hämtade röd sandsten och granit från olika delar av Skottland, och marmor från Italien. Och kanske ville man mäta sig med antikens Alexandria och dess fyrtorn, för mitt på palatset uppfördes ett klocktorn som kröntes av en guldglänsande kupol, som kunde ses från vida omkring. Den 49 000 kvadratmeter stora fabriken invigdes 1906. Året efter tillverkades 800 bilar där. Argyll-fabriken var därmed Europas största bilfabrik och den största utanför USA. Antalet anställda varierade under de kommande åren från 1300 till 2700.
Man kan ana att folk i trakten var tacksamma över att denna stora och spendersamma arbetsgivare valt att etablera sig i Alexandria. Och man kan få för sig att det till och med gick så långt att man valde att ändra ortnamnet som tack för det som man måhända såg som gåvan från Govan. Misstanken att det var på det viset förstärks kanske om man dessutom vet att Alexander Govan dog kort efter att fabriken invigts. Men det är faktiskt inte hans namn som Alexandria bär. Byn verkar nämligen ha fått sitt namn redan på 1700-talet, och då från Alexander Smollett, som ägde det mesta av den mark som byn byggdes på.
Några fjordar längre västerut i Argyll, i Lochgilphead, tillverkades på 1980-talet en annan Argyll. Det var en låg bil med mittmotor, men det var egentligen ingen sportbil utan snarare en bekväm lyxbil. Trots bilens höga pris hade tillverkaren inte brytt sig om att formge alla detaljer själv. Dörrhandtag, bakljus, instrumentpanel och mycket annat plockades ihop från andra biltillverkare. Denna Argyll den yngre blev aldrig någon succé och endast några få exemplar tillverkades.
FREDRIK ANDERSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!