Foto: Piaggio

Bilar från A till Ö: Ape – lastbilsmoppen

Bilar från A till Ö har flera gånger handlat om fordon som inte alls liknar det vi i dag skulle kalla bilar. Det har varit vagnar utan vare sig tak, dörrar eller fönster, fordon som haft rorkult i stället för ratt, samt flygande och flytande fortskaffningsmedel. Men kanske blir det ändå Ape som låter oss färdas allra längst bort från det vi vanligen benämner bilar.

Denna lilla italienare har nämligen bara tre hjul och kommer dessutom från ett företag som är mest känt för mopeder och motorcyklar. Många skulle nog säga att Ape är mer en förvuxen packmoppe än en bil, men det som gör att fordonet trots allt får vara med i en artikelserie om bilar är att vissa versioner av Ape har ratt i stället för styre.
Idén till Ape kom från Corradino D’Ascanio. Han var flygingenjör och var under 1930-talet anställd för att arbeta med den del av Piaggios produktion som handlade om flygfarkoster, framför allt helikoptrar. Men efter 1945 fanns det inte så mycket flygframställning att arbeta med. Under kriget hade Tyskland konfiskerat maskiner från Piaggios flygplansfabriker. Även själva fabriksbyggnaderna hade förstörts, dels av de allierades flygbombningar, dels av retirerande tyska marktrupper.
D’Ascanio fick därför i stället börja arbeta med de motorcyklar som Piaggio ville börja tillverka. Men D’Ascanio hatade motorcyklar. Han tyckte att de var smutsiga och opraktiska. Kanske var det därför han gjorde sitt bästa för att dölja dem.

Skylde chassiet
När han utformade den produkt som troligen är Piaggios mest kända, Vespa, dolde han det mesta av mekaniken bakom plåtar. Det sägs att i det viktorianska England skulle till och med bordsben döljas för att inte framkalla opassande associationer till nakna människolemmar. Och det verkar nästan som om D’Ascanio skulle ha haft liknande farhågor. Sådana oanständiga chassidelar som framgaffel, motor, bakhjul och kraftöverföring är alla ordentligt påklädda på vesporna. Och ännu mer påklätt skulle det bli. På Vespas större syskon, Ape, lyckades D’Ascanio gömma nästan allt som kan påminna om moped eller motorcykel.
Medan Vespa i första hand är avsedd för snabb och smidig personbefordran har man på Ape prioriterat lastkapaciteten. Tanken var att Ape skulle vara lämplig framför allt för varudistribution i städer (även om det också finns karosseriversioner med plats för upp till två passagerare). Därför är Ape, liksom Vespa, utformad för att vara smidig i stadstrafik, även om den bredare Ape naturligtvis inte kan kryssa mellan stillastående bilar i en trafikstockning lika lätt som vesporna kan.
Tack vare sitt enda framhjul svänger den snävt (men välter tyvärr också lätt om man kör för fort runt gathörnen). Och förarhytten har dörrar både till höger och till vänster, så att föraren lätt ska kunna stiga ur på den sida där det är minst trångt.
På utsidan är fordonet betydligt mindre än en bil, samtidigt som de mest robusta versionerna av Ape får lasta mer än de flesta personbilar. Och eftersom Ape inte är en lastbil tar den sig fram på gator och klockslag som är förbjudna för andra distributionsfordon. Toppfarten är blygsam, men den har man ju sällan användning för i stadstrafik. Och vem skulle förresten vilja köra fortare än 40 med en tungt lastad trehjuling?

Flitigt fordon
Det italienska ordet ”ape” betyder ”bi”. För att förstå varför Ape heter så måste vi börja med namnet på det mindre syskonet. När Enrico Piaggio, som tillsammans med sin bror ledde familjeföretaget, 1946 betraktade D’Ascanios motorcykelprototyp tyckte han att dess smala ”midja” och bulliga bakparti förde tankarna till en geting (på italienska ”vespa”). Det trehjuliga syskonet, som kom senare, fick sitt binamn för att Piaggio ville påminna om släktskapet mellan stekelsyskonen och samtidigt betona att Ape var ett flitigt litet fordon som kunde göra mycket nytta. Men för att undvika förvirring i engelsktalande länder, där ordet ”ape” syftar på ett helt annat djur, valde Piaggio att där marknadsföra fordonet under andra namn, bland annat Vespacar.
Piaggio fortsatte för övrigt på temat insekter på italienska när man skulle namnge sina senare små, surrande produkter, som båtmotorn Moscone (spyfluga) och mopeden Grillo (syrsa).
FREDRIK ANDERSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!