Foto: Maria Wall

Ansvar passar bäst i lämpliga doser

Benny undrar vilka höjdarjobb jag kan tänka mig att ersätta mitt nuvarande arbete med, det är veckans uppdrag. Direkt ser jag en handfull jobb framför mig som känns extra avskräckande. Trots att jag inte anser mig vara direkt ansvarslös skulle jag anstränga mig ordentligt för att undvika följande professioner: • Pilot (på passagerarplan) • Kirurg • Politiker

Jag är så pass mogen idag att jag väl känner till mina brister – och det är den kunskapen som gör att jag frivilligt diskvalificerar mig från, till att börja med, ovanstående yrken.
Ska man ha ansvar vill man ha kontroll – och det är som bekant inte alltid möjligt. Framförallt inte på 10 000 meter i en blytung plåtburk, eller i den ohyggligt transparenta värld som dagens toppolitiker tvingas leva och verka i. Och blir dessutom de oundvikliga misstagens effekter för stora, är det lika bra att låta andra människor ta de smällarna. Människor som är ambitiösare, tuffare och tokigare än vad jag är.
Som Peter Gabriel sjöng en gång:
”If you want to keep control, you’ve gotta keep it small” i låten ”DIY” (Do It Yourself).
Jag gillar ansvar, men helst då i lämpliga doser. Jag tycker till exempel mycket om att vara ungdomstränare – och lära känna, coacha och fösa ungdomar i rätt riktning. Det är förenat med ett visst ansvar, men inte på fucka-upp-nån-for-life-nivå.
Förhållandet mellan hur snett det kan gå (inte särskilt om man vet ungefär vad man gör) och hur mycket glädje och kärlek man kan få tillbaka (ganska mycket om man vet hur man gör) är ett sånt jag gillar. Det kan vara som en spelform där man aldrig förlorar.
Och i det här fallet gör det inget att man inte får någon ekonomisk ersättning, men visst – om jag fick träna ungdomar på heltid och tjäna hyggligt skulle jag nog överväga det starkt.
Därmed inte sagt att jag vill bli lärare, ens idrottslärare.
Innebandy eller fotboll, fritt valt på fritiden, går inte att jämföra med obligatorisk skolgång.
Idrott, eller i varje fall elitidrott, handlar om att kunna vara ”bäst när det gäller”, precis som de människor som väljer att dedikera en så stor del av sitt liv till sitt yrke, som kirurger och piloter.
En fast övertygelse i kombination med en förmåga att inte bryta ihop när pressen blir som störst. Det är en formel som många söker – inte minst företagsledare.
Det är anledningen till varför datakonsulter runt om i världen tvingas lyssna till gamla idrottsprofiler som handbolls-Bengan innan de släpps iväg till baren på kick-offen.
Kurt Lindgren, tidigare VD för Pondus i Umeå och chef även på reklambyrån Grey i Göteborg, berättade en historia för mig en gång som jag aldrig glömt. Kurt jobbade en tid på Grey i New York, som brukade hålla sig med framstående föreläsare på kontoret. En dag fick de lyssna till Tom Wolfe, författaren som skrev ”The right stuff”. Boken om USA:s första astronauter, som först skulle var tänkt att handla om piloter eftersom Wolfe hade blivit så imponerad under en incident ovanför New York. Piloten hade informerat passagerarna, bland andra Wolfe, avspänt och jovialiskt, om följande.
”Om ni tittar ut på sidorna så kan ni se en slags vätska som kommer ur vingarna ... om ni tror att det är bränsle har ni alldeles rätt. Vi har alldeles för mycket av det och när vi har tömt litegrann ska vi sätta ner den här kärran lugnt och säkert.”
Sånt där skulle jag aldrig fixa.
Då är kriser likt denna mer min kopp te:
”Ok, tjejer. Idag möter vi Sävar. Och då kommer ju det som vanligt att bli åka av. Kom ihåg bara: Man bestämmer aldrig hur man vinner – men man råder alltid över hur man förlorar. Så ska vi förlora, ska vi göra det på vårt sätt. Eller hur!”

Benny; hur blir du i krissituationer? Det sägs ju att man aldrig i förväg kan veta hur man kommer att reagera när skiter väl når fläkten. Har du fått några signaler om dina hjälteegenskaper?
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!