Foto: Audi

Bilar från A till Ö: Alpensieger besegrade Alperna

På 1980-talet blev Audi känt som ett av de bilmärken som börjat använda fyrhjulsdrift i sina personbilar. Märkets grundare, August Horch, gillade tekniska framsteg och skulle säkert ha varit nöjd. Men själv behövde han ingen fyrhjulsdrift. För mer än hundra år sedan körde han rally på såphala alpvägar i en öppen bil med bakhjulsdrift och svårmanövrerade bromsar.

August Horch (1868-1951) grundade det bilmärke som 1910 fick namnet Audi (ett namn som vi förstås snart kommer att få anledning att återkomma till i Bilar från A till Ö). Men han var inte bara ingenjör, fabrikör och innovatör, han var tävlingsförare också. Och han såg det stora reklamvärdet i att ställa upp i olika lopp med Audi-bilar.
En av de tuffaste biltävlingarna vid denna tid var Österreichische Alpenfahrt (”Österrikiska alprallyt”), som kördes första gången 1911. Det ansågs vara det allra hårdaste testet av såväl förare som bilar, och att komma på medaljplats i detta lopp gav föraren ära och berömmelse, och bilmärket fina försäljningssiffror. Därför ställde Horch 1912 upp i alprallyt med sin Audi Typ C 14/35 PS. Han vann både 1912 och 1913, men för varje år blev loppet längre, tuffare och mer prestigefyllt. Mer och mer stod på spel för biltillverkare och förare.
1914 års lopp var 293 mil långt och gick från Wien över Alperna, ned till Medelhavet, upp över Alperna igen och tillbaka till Wien. Stallet Horch ställde upp med fem bilar. De hade lackerats i kaxigt svart och gult (som av en händelse också råkade vara värdlandet Österrike-Ungerns färger). Bilarna hade fått båtformad kaross, vilket var populärt vid denna tid, då Europas länder kapprustade både till lands och till sjöss och då flottan sågs som en viktig garant för den nationella suveräniteten. (Startskottet i 1914 års alprally avlossades för övrigt bara några dagar före en annan ödesmättad skottlossning i samma kejsardöme – skotten i Sarajevo). Sjöfartskopplingen förstärktes ytterligare genom att farkosterna fick kvinnonamn: På ”aktern” på varje bil skrevs namnet på respektive förares käresta.

Stark för sin tid
Siffrorna i modellbeteckningen 14/35 PS står för antalet så kallade skattehästkrafter respektive antalet ”riktiga” hästkrafter (”PS” står för ”Pferdestärken”, som betyder ”hästkrafter”). Detta var inte en bil som var särskilt framtagen för tävlingar, utan snarare en lite sportigare familjebil. Men den var stark, med den tidens mått mätt. Motorn, en rak fyrtaktsfyra på 3,6 liter, lämnade ifrån sig sin maxeffekt på 35 hästkrafter redan vid 1700 varv. Detta gav en toppfart på ungefär 70 km/h, men toppfarten lär knappast ha haft någon betydelse på alprallyts serpentinvägar (och om någon bil kom upp i denna hastighet så torde det ha varit helt ofrivilligt).
Originalversionens långa axelavstånd (tre meter) gjorde säkert bilen stabil, men Horch hade ändå kortat hjulbasen inför tävlingen, troligen åtminstone delvis för att han ville göra bilen lättare. Dessutom byggdes karossen i aluminium, för att minska vikten.

Överlevde – och vann
Stark och lätt bil i all ära, men det viktigaste på dessa leriga och regnvåta bergsvägar med milslånga, branta, slingrande utförsbackar intill gapande avgrundsdjup, det måste väl ändå vara bromsarna? Så hur var de konstruerade? Jo, när man trampade på bromspedalen nöp bromsbackar åt runt kardanaxeln (som förstås bara drev bakhjulen). Men för säkerhets skull fanns det en handbroms också (som verkade direkt på bakhjulen). Ingen av bromsarna var särskilt effektiv.
Det låter som ett självmordsuppdrag. Men August Horch inte bara överlevde 1914 års österrikiska alprally – han vann också, för tredje året i rad. Horch blev förstås firad, men den stora vinnaren var ändå hans Typ C 14/35 PS. Modellen fick smeknamnet ”Alpensieger” (på svenska ”Alpsegrare” eller ”Alpbesegrare”), vilket Horch naturligtvis inte var sen att använda i marknadsföringen av bilen.
FREDRIK ANDERSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!