Foto: Maria Wall

It´s very personal – och business

Benny undrar den här veckan om jag blivit egenföretagare igen, och det äger sin riktighet – att jag, tillsammans med den oerhört logiske Nico Allergren – startat eget. En egen ”låda” som jag märker att folk säger ibland och enbart kan förklara med att det torde vara en förlängning av ordet byrå (som i reklambyrå) dock i en lite mindre version – därav byrå-låda, dvs låda.

Detta initiativ har renderat i en herrans massa kommentarer. Många i mängd men få till antalet, om ni förstår vad jag menar. Det är alltså många som kommit fram till oss, som mejlat, messat och ringt – men antalet varianter på de kommentarerna har dock bara varit två.
Nämligen:

Va’ roligt!
Va’ spännande!

Den första stämmer. Det är väldigt roligt, att vara sin egen och dessutom få chansen att jobba varje dag med någon man gillar, och i det här fallet känt i gott och väl trettio år. Vi sticker inte heller under stol med att det ska vara roligt att jobba. Det är ju som Honken Holmqvist, gammal puckmotare i Tre Kronor, mycket riktigt konstaterade en gång: ”Det är kul att ha skoj.”
Vi tänker oss att bli motsatsen till det uttjatade Gudfadern-citatet: ”It´s nothing personal – only business” och därför heter vi också någonting så personligt och avslöjande som Nicke&Nico AB. Vi vill att det ska vara personligt, vi vill lära känna de vi ska jobba med, personligen – arbetslivet är helt enkelt för kort för att spenderas i stela kund-konsult-relationer.
Den andra kommentaren, ”Va’ spännande” känner jag en större tveksamhet inför. Jag vill inte att det här nya arbetslivet ska bli det minsta spännande, utan tvärtom helt odramatiskt. För adjektivet ”spännande” kan väl bara syfta på en kamp för överlevnad – för att tjäna tillräckligt mycket pengar för att det fortfarande ska ”vara roligt”.
Men jag är för gammal för drama. Sånt har jag på Netflix.
Och generellt tycker jag att många varit lite väl entusiastiska över att vi har startat en idébyrå, eller konceptbyrå, eller vad det nu blir. Ni vet, som man kan känna på Facebook när man fyller år (igen) och folk från när och fjärran är märkligt uppspelta över det.
Nu slår det mig att många inlett med ett ”Grattis!” också, och följt upp med antingen alternativ 1 eller 2.
Ett grattis känns ju oerhört prematurt. Vi vet ju i ärlighetens namn inte alls hur det här kommer att gå – och att vara jublande glad det första vi gör passar inte oss. Vi fröjdar oss med bävan istället.
Men jag blir ändå nyfiken på vad den här entusiasmen bottnar i. Kanske är det ett utfall av den framgångsteologi som drabbat mänskligheten de senaste decennierna, där ett positivt tänkande om allt från himmel och jord tros vaccinera mot både konkurser och aneurysmer. Eller så är folk helt enkelt snälla och vill peppa oss, så kan det ju mycket väl vara, men nån effekt kommer det ju inte att ha. Framgång består av kunskap, flyt, inspiration och transpiration.
Så jag tar hellre en bluesigare grundinställning, en krismedvetenhet redan från start så att säga.
Sen kan det till och med vara en USP – en så kallad unik selling point – att inte vara så hypotiserat sorglös hela tiden. Hala säljartyper som är övertygade om att allt kommer att lösa sig och att allt kommer att bli världsbäst börjar vi andra bli rätt trötta på. För det enda man vet om projekt är det att någonting kommer att skita sig, någon gång längs vägen. Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig och det är både logiskt och klokt att vara förberedd på det.
Det gäller att hitta balansen mellan ett långsiktigt självförtroende och en praktisk pessimism.
Jag och Nico har förresten två gamla UÅ-kompisar, Lena och Lotta, som startat eget i år.
”Grattis!”
”Va’ roligt.”
”Och spännande!”
... sa vi till dem när vi fick reda på deras planer om kallpressade grönsaksjuicer från Åre, vars pris enbart trumfas av deras nyttighet.
Deras bolag heter Happy Go Lucky.
Vad kan gå snett liksom?
Nästan allt?

Benny; världen upplevs som stökigare och krassligare än någonsin tidigare. Blott Rosling verkar komma med positiva budskap. Kan du joina honom och peka på positiva trender och händelser som skänker oss hopp så här en onsdagmorgon?
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!