Bilar från A till Ö: Allegheny hade bilens framtid i tanken

Amerikanska Allegheny tillverkade järnvägsvagnar men kunde inte motstå frestelsen att också ge sig in i bilbyggarbranschen. Med facit i hand kan man konstatera att företaget nog borde ha hållit sig på järnvägsspåret.

På 1890-talet kom de första serietillverkade bilarna. De fick – i likhet med alla tekniska nymodigheter – ett blandat mottagande. Det stora flertalet människor kunde förstås inte köpa en bil, hur gärna de än hade önskat. Bland dem som faktiskt hade råd att skaffa sig en bil fanns det sanna teknikentusiaster som gärna lärde sig allt om hur bilarna skulle skötas och köras. Men bilen blev också tidigt en statussymbol, ett sätt att visa att man var så välbärgad att man hade (och kunde avvara) de pengar som en bil kostade att köpa och äga. För statusjägarna kanske inte tekniken var det viktiga – de anställde chaufförer för att köra och vårda bilarna, och lät sig sedan skjutsas omkring. I andra änden av spektrumet av beredvillighet till bilägande fanns förstås de som mest såg nackdelar med det nya; de som betraktade bilarna som bullrande, brandfarliga och besvärliga och de skeptiker som trodde att det omöjligt kunde vara nyttigt för människokroppen att förflyttas i dessa hisnande hastigheter. Och mellan ytterligheterna fanns den stora majoriteten, de som följde utvecklingen med visst intresse men som tyckte att andra gärna kunde vara pionjärer så att de själva eventuellt kunde ansluta sig senare, om det skulle visa sig att bilen inte bara var en fluga.
Osäkerheten gällde förstås inte bara konsumenterna. Det var också många blivande bilbyggare som stod och tvekade inför denna nya, potentiellt lukrativa men eventuellt fördärvsbringande bransch. Men i takt med att automobilerna blev allt vanligare framstod det tydligt att bilismen inte var någon övergående trend. Fler och fler företag ville då vara med och dela på bilköparnas pengar. Bland dem som försökte sig på att tillverka bilar fanns naturligtvis riskbenägna entreprenörer som inte hade någon erfarenhet av vare sig bilbyggande eller företagande och som kanske inte hade några andra kvalifikationer än ett gott självförtroende. Men många nya bilmärken – troligen de flesta – kom från etablerade verkstadsföretag. Och även om de inte hade bedrivit just biltillverkning hade de ofta hållit på med något som i viss mån påminde om bilar. Ofta rörde det sig om sådant som rörde sig, till exempel cyklar, hästdragna vagnar eller jordbruksredskap. Men bland de företag som ville vara med på tåget fanns också sådana som tidigare tillverkat lok eller järnvägsvagnar. Ett sådant företag var Allegheny Foundry Company (”Alleghenys gjuteriföretag”), som fanns i staden Warren i delstaten Pennsylvania i USA. Detta företag tillverkade godsvagnar, närmare bestämt tankvagnar. Viss information tyder på att företaget även kan ha byggt öppna godsvagnar åt kringresande cirkusar.
Under åren 1904 och 1905 tillverkade Allegheny Foundry Co. ett bilmärke som fick namnet Allegheny. Både företaget och bilen uppkallades efter floden Allegheny, som flöt förbi nedanför fabriken på sin väg genom Warren och vidare ut i den större Ohio-floden (som i sin tur senare rinner ut i Mississippi). Allegheny var en öppen, fyrsitsig bil. Den konstruerades av en Warren-bo vid namn James A. Viele och utvecklades i samarbete med ett annat Warren-företag, Wilburine Oil Works (”Wilburines oljeverk”), som reparerade tankvagnar åt oljebolaget Valvoline.
Våren 1904 hade Allegheny Foundry Co. fått sin fabrik förstörd i en brand. Kanske var det detta – att man ändå var tvungen att investera i ny utrustning – som gjorde att företaget bestämde sig för att satsa på bilar. Steget från godsvagnar till bilar kanske inte heller var så stort som man först kan tro. Företaget hade ju redan vana att tillverka transportmedel på hjul. Dessutom fanns även en annan koppling mellan godsvagnstillverkningen och USA:s framväxande bilindustri. Tankvagnarna från Allegheny Foundry Co. var nämligen avsedda för oljeraffinaderier. En av de största kunderna var en annan industri i staden Warren: United Refining Co. (”Förenade raffinaderiföretaget”). United Refining använde vagnarna för transport av bensin av sitt eget varumärke, Kwik Fill. Varumärkesnamnet uttalas likadant som de engelska orden ”quick fill”, som i detta sammanhang torde kunna översättas med ”fyll fort” eller ”fyll upp fort”. Det är dock inte säkert att Kwik Fill-bensinen skulle fyllas i Allegheny-bilen. Som det anstår en tillverkare av järnvägsvagnar hade Allegheny-företaget byggt en bil som till utseendet påminde mycket om ett ånglok. Vi vet inte om bilen drevs av förbränningsmotor eller ångmaskin, men orsaken till att tillverkningen upphörde så snart efter att den börjat uppges vara att motorn så lätt blev överhettad, ett problem som företaget inte lyckades åtgärda. Vissa uppgifter tyder dock på att det också kan ha funnits andra orsaker till att produktionen avstannade. I augusti 1905 anhölls nämligen James A. Viele av polis, misstänkt för att ha sålt förfalskade aktier i företaget.
År 1916 hade Allegheny Foundry Co. ekonomiska svårigheter och köptes upp av Allegheny Steel Tank Car Company (”Alleghenys ståltankvagnsföretag”). Tydligen hade inte heller detta företag så stora ekonomiska marginaler – åtminstone inte om man får tro ledningens svar till de anställda när dessa 1918 strejkade eftersom de tyckte att de tio timmar långa arbetsdagarna var för slitsamma. Hur som helst, år 1920 var det ståltankvagnsföretagets tur att bli uppköpt. Köpare var Allegheny Tank Car Company (”Alleghenys tankvagnsföretag”). Övertagandet verkar inte ha inneburit någon dramatisk förändring för de anställda, som troligen fortsatte arbeta långa dagar. Man kan dock tänka sig att det tog några veckor innan de vande sig vid att utelämna ordet ”steel” när folk efter ägarbytet frågade dem var de jobbade. I gengäld dröjde det sedan ända till 1948 innan de blev tvungna att lära sig ett nytt namn på sin arbetsgivare. Företaget blev då Warren Car Company (”Warrens vagnsföretag”).
FREDRIK ANDERSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!