Bilar från A till Ö: Allegro – ett namn som väcker känslor

Namnet var ett av bilvärldens bästa. Men bilen som bar namnet var – påstår vissa – en av de sämsta. Austin Allegro väckte starka känslor.

Musik, särskilt klassisk musik, har många beröringspunkter med hur biltillverkare vill att deras produkter ska uppfattas. Timing, exakthet, koll på detaljer men samtidigt överblick över helheten är sådant som efterfrågas i både konserthuset och bilfabriken. Från såväl kompositören som bildesignern begär vi kreativitet, visioner och kunskap om traditioner men samtidigt en förmåga till nytänkande. Från orkestermusiker och bilindustriarbetare kanske vi snarare önskar hantverksskicklighet, fingertoppskänsla, koncentration och samarbetsförmåga. Vi vill att resultatet av processen ska bli något som vi känner igen och där allt sitter som det ska, men samtidigt förväntar vi oss en ny upplevelse.
Biltillverkarna har insett att de har mycket att vinna på att skapa associationer till musikens värld. Att ge en bilmodell ett namn med musikanknytning är i de flesta fall ett tämligen säkert kort för att framkalla en känsla av stil, elegans, bildning och förfining.
Flera biltillverkare har någon musikrelaterad modell i sina modellprogram. Det bilmärke som tillämpat temat mest konsekvent – även om språken på ett lite oförutsägbart sätt varierar mellan engelska, franska och italienska – är japanska Honda. Denna biltillverkare har använt modellnamnen Concerto (”konsert”), Prelude (”preludium” eller ”förspel”), Ballade (”ballad”), Quintet (”kvintett”) och naturligtvis Jazz. Sydkoreanska Hyundai har Sonata (”sonat”) och amerikanska Pontiac hade Firebird (som ju är både namn på en elgitarr från Gibson och det engelska namnet på Stravinskijs balett Eldfågeln).
Det engelska bilmärket Austin har blandat friskt vid namngivningen av bilmodeller och versioner av modeller. Det vanligast förekommande är att bilarna fått modellbeteckningar som anger antal hästkrafter (som 18/24 HP eller A135), att de är uppkallade efter platser i England (som Westminster och Cambridge) eller statusfyllda titlar (som Princess och Ambassador). Austin har dock producerat två musikmodeller: Maestro och Allegro. Det italienska ordet ”maestro” betyder bland annat ”mästare”, ”magister”, ”lärare” och ”dirigent”. Detta namn har således kopplingar både till musik och till en annan framträdande tradition när det gäller bilars namn: variationer på temat ”olika sätt att säga att man är bäst”. Förutom Maestro tar vi ytterligare några exempel från en lista som lätt skulle kunna bli lång och tröttsam: Ace, Acme, Altezza, Best, Elite, Excelsior, Master, Perfection, Premiere, Primera, Primo, Prius, Rekord, Roadmaster, Sovereign, Super, Superb, Superior, Supra, Triumph, Trumpf...
Det andra Austinska musiknamnet, Allegro, är ett italienskt ord som betyder ”munter”, ”glad”, ”ljus” eller ”livlig”. Som anvisning till den som spelar ett musikstycke betyder ordet ”snabbt” och ”livligt”. Detta gör Allegro till ett av de mer lyckade musik-bil-namnen. Att trycka ihop både glädje och snabbhet i ett bilnamn torde vara en önskedröm för varje biltillverkares marknadsföringsavdelning. Det hade ju inte alls blivit lika bra om bilen hade hetat exempelvis Lugubre (”dystert”), Buffo (”komiskt”), Triste (”sorgset”) eller Capriccioso (”nyckfullt”).
Tyvärr måste man konstatera att knepet att hämta namn från musikens värld inte gav avsedd verkan i fallet Austin Allegro. Denna lilla bil, som tillverkades från 1973 till 1983, har blivit utskälld i en utsträckning som nästan saknar motstycke i bilvärlden. Både utseende och kvalitet har kritiserats. De estetiska invändningarna kunde handla om den höga motorhuven (ett resultat av att motorn var monterad ovanpå växellådan) eller den fyrkantiga (!) ratt som fanns på den första generationens Allegro. Kritiken kunde också handla om att det läckte in vatten i kupé och bagageutrymme. Dessutom hade bakluckans gångjärn en benägenhet att gå sönder, vilket ofta fick till följd att gångjärnens fjädrar genomborrade skiljeväggen mellan baksätet och skuffen. Det rapporterades också att Allegro inte verkade tåla att bogseras eller lyftas med domkraft – karosserna vreds sönder och blev skeva.
Allt detta ledde till att Allegro flera gånger blivit framröstad som den sämsta bilen som någonsin tillverkats i Storbritannien. Och i boken Tidernas sämsta bilar hävdar den brittiske tv-journalisten Richard Porter att Allegro är bilhistoriens näst sämsta bil.
– Det slutade tragiskt nog med att bilen kom att kallas ”Aggro” av den brittiska allmänheten på grund av den usla kvaliteten i tillverkningen, berättar Peter Youles, som är webbmaster, redaktör och arkivarie i veteranbilsklubben Surrey Austin Owners Club (på svenska ”Surreys Austinägarklubb”).
Peter Youles berättar att öknamnet har att göra med slangordet ”aggro”, en förkortning av ”aggravation”, som i detta sammanhang närmast bör översättas med ”förargelse”. En förargelse som beror på bilens återkommande behov av reparationer, förklarar han.
Elakt? Ja. Orättvist? Mycket möjligt. Kul? Ja, faktiskt. Även öknamnet All-Aggro (på svenska ungefär ”idel förargelse”) har förekommit flitigt i Storbritannien. Och detta tillmäle är enligt min mening ännu fyndigare eftersom det låter mer som originalnamnet samtidigt som det är mer kategoriskt i sitt förtal av bilen och med bredare penseldrag målar upp en allegori över den stackars Allegro-ägarens frustration.
FREDRIK ANDERSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!