Bilar från A till Ö: Alldays smidde medan järnet var varmt

Alldays var ingen dagslända. De företag som var bilmärkets ursprung såg dagens ljus för tre sekel sedan. Färden gick från familjeföretagens smedjor till cyklar, motorcyklar och slutligen bilar.

1890-talet var inte bara det årtionde då man började serietillverka de första bilarna. Det var också det decennium då cykeltillverkningen tog fart. Den första cykeln med pedaler hade så vitt man vet byggts på 1860-talet. Under de följande årtiondena blev cykeln en statussymbol som användes av framför allt unga, rika män i städer. Priset gjorde cykeln till en lyx som de fattiga inte kunde kosta på sig. Den klädsel som var påbjuden för kvinnor gjorde det i stort sett omöjligt för dem att grensla en cykel. Cyklarnas konstruktion innebar att de krävde bra vägar och sådana fanns nästan bara i städerna. De cyklar som fanns var det vi i dag skulle kalla höghjulingar (på den tiden skulle man väl ha kallat dem ”vanliga cyklar”), alltså cyklar med ett litet bakhjul och ett mycket stort framhjul. Det krävdes inte mycket för att fordonen skulle tippa framåt, vilket kunde bli ödesdigert för de hjälmlösa cyklisterna. En vanlig skada var brutna handleder – ett resultat av att cyklisten slungats framåt från den höga höjden och försökt ta emot sig med händerna. Men det hände också ofta att cyklistens ben fastnade under styret när cykeln föll framåt, och då kunde skadorna bli ännu värre. Höghjulingarna krävde både god balans och våghalsighet, och det var nog därför som de äldre stadsborna hellre promenerade eller åkte vagn.
Men på 1890-talet hände mycket. Man började konstruera en ny sorts cyklar som hade om inte lika stora fram- och bakhjul så i alla fall betydligt mer jämnstora hjul än vad höghjulingarna haft. Den som cyklade kom dessutom att sitta längre ner och längre bak. På en höghjuling hade cyklisten suttit nästan rakt ovanför framhjulets nav. Dessa förbättringar minskade avsevärt risken för att cyklarna skulle tippa framåt. Därför kallades den nya konstruktionen ”säkerhetscykel” av vissa tillverkare. Men det var inte bara säkerheten som förbättrades. Cyklarna blev också snabbare och mer lätthanterliga. Den nya sortens cyklar liknade i allt väsentligt de cyklar vi använder i dag, och en av förändringarna var att man gjorde cyklarna bakhjulsdrivna. Höghjulingarna hade haft pedalerna monterade direkt på framhjulsnavet, helt utan utväxling (den obefintliga utväxlingen var förstås också skälet till att man gjorde dessa cyklars framhjuls så stora). De nya cyklarna drevs däremot via en kedja. Detta innebar att cykelns fart vid ett givet pedalvarvtal kunde regleras med olika storlek på kedjans drev och alltså inte bara med framhjulets storlek.
Men det var inte bara detta som gjorde att cykelns utveckling exploderade under 1890-talet. En av de saker som gjorde att det smällde till var att skotten John Boyd Dunlop 1888 hade lanserat en revolutionerande uppfinning – det luftfyllda däcket. När cyklarna försågs med luftdäck blev de mer lätthanterliga, mer lättrampade och behagligare att sitta på än den gamla sortens cyklar, som kallades ”bone shakers” (på svenska ungefär ”skelettskakare”).
Till den ökade bekvämligheten bidrog också att man började använda frihjulsnav (tidigare hade cyklisterna varit tvungna att ta bort fötterna från pedalerna i nedförsbackar) och bättre hjullager. Och med större tillverkningsvolymer sjönk cykelpriserna. Allt detta bidrog till en kraftigt ökande efterfrågan på cyklar. Många verkstadsföretag som inte sysslat med cyklar tidigare ville nu vara med och tävla om tvåhjulingsköparnas pengar och många styrde om sin tillverkning i denna riktning.
Ett av de företag som startades med detta syfte var Alldays & Onions Ltd, som grundades i Birmingham 1885. Men Alldays & Onions startades inte av några oerfarna lycksökare som hoppades kunna åka snålskjuts på cykeltrenden. Företaget var en sammanslagning av två mycket anrika engelska verkstadsföretag, William Allday and sons Ltd (”William Allday och söner AB”) och John C. Onions Ltd. (Den förkortning som förekommer i dessa företagsnamn, Ltd, står för ”limited”, en företagsform som i Sverige närmast motsvaras av aktiebolag.)
William Allday, grundaren av det ena bolaget, hade startat sin verksamhet redan 1720. Då började han tillverka blåsbälgar, ässjor och annan utrustning för smedjor. Men John C. Onions Ltd, som också tillverkade bälgar, hade faktiskt blåst liv i sin verksamhet ännu tidigare, åtminstone om man får tro företagets egna annonser från 1800-talet. Enligt dessa annonser ska firman ha grundats så tidigt som 1650. Den person som framför allt förknippas med företaget är en John Collingwood Onions som föddes 1810. Om det stämmer att företaget bildades 1650 så kan det alltså inte ha varit denne John C. Onions som var grundaren. Möjligen hette företaget något annat under sina första år, eller så fanns det redan på 1600-talet någon förfader till John C. Onions som hette John C. Onions. Det senare alternativet är nog inte så långsökt som det låter – släkten Onions verkar ha gillat namnet John. Således hade John Collingwood Onions (1810-1862) en son som hette likadant och en far som hette John Onions.
Alldays and Onions producerade under några år cykelmärket Alldays. År 1903 började företaget tillverka även motorcyklar. Dessa kallades först Alldays-Matchless, men det fanns redan en engelsk motorcykeltillverkare som hette Matchless. Det är ju inte så stor idé att heta Matchless (ordet betyder ungefär ”makalös” eller ”utan like”) om någon annan heter likadant, och Alldays & Onions ändrade så småningom namnet till Allon, som troligen är en sammansättning av de första bokstäverna i de båda efternamnen.
Men det var inte bara tvåhjulingar som började efterfrågas i kraftigt stigande antal vid denna tid. Även bilar bedömdes ha framtiden för sig. Alldays & Onions förstod vart utvecklingen var på väg och byggde sin första bil redan 1898, men serietillverkningen kom inte igång förrän 1903. Bilmodellen, som kallades Traveller (”resande”), var på många sätt mer lik en cykel än en bil. Företagets marknadsföring från 1900-talets första år handlade följaktligen inte om lyx eller motorstyrka. Det som Alldays & Onions betonar i sina annonser från den tiden är att bilen är ”enkel”, ”hållbar”, ”ekonomisk”, ”lätt att köra” och ”billig i drift”. Dessutom framhåller man att en Traveller kan köras in genom en port som är bara 109 cm bred.
Senare blev dock Alldays-bilarna större och mer välutrustade – bland annat kom en sexcylindrig modell – och annonserna kom då också att handla mer om de tekniska finesserna och den höga kvaliteten. Vid sidan av personbilarna tillverkade företaget också lastbilar och skåpbilar, som blev populära bland engelska entreprenörer.
Bilmärket Alldays tillverkades åtminstone till 1915, eventuellt något år ytterligare. Men under första världskriget producerade Alldays & Onions framför allt sådant som behövdes i kriget – alltså inte personbilar i någon större utsträckning.
Alldays & Onions hade 1907 köpt upp bil- och motorcykeltillverkaren Royal Enfield. Under de första åren fortsatte man att tillverka och sälja de olika märkena separat, men 1919 slogs de ihop till Enfield-Allday, som sedan tillverkades fram till 1925.
FREDRIK ANDERSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!