Bilar från A till Ö: Alfonso XIII – sagan om Alfons och hans bilar

En bilmodell uppkallades efter en kung. Många år senare känner många till att bilen funnits och att den var något alldeles extra. Men vem var den där kungen?

Det var en gång ett land som hette Spanien. I detta land föddes 1886 ett litet barn som fick namnet Alfons (på spanska ”Alfonso”). Lille Alfons’ pappa hette Alfons, men han dog av dysenteri redan sex månader innan lille Alfons föddes. Pappan var landets kung och det var meningen att lille Alfons en dag skulle efterträda honom. På grund av faderns frånfälle kom dagen tidigare än planerat och lille Alfons blev kung redan som spädbarn. Lille Alfons’ mor, Maria Kristina, regerade i hans ställe tills han blev sexton år. Han blev då Alfons den trettonde och var Spaniens kung fram till 1931. Visserligen kom en militärkupp 1923, då generalen Miguel Primo de Rivera tog makten, men kungen avsattes inte. Snarare var det så att kungen och generalen hjälpte varandra att behålla sina maktpositioner.
Generalen blev med tiden en mycket impopulär diktator och han tvingades bort 1930. Alfons XIII försökte då ta avstånd från generalens styre men folkets ogillande hade vid det laget också smittat av sig på monarkin. Politiska krafter som ville införa republik och ett mer demokratiskt styrelseskick hade 1931 stora framgångar och republik utropades i landet. Alfons XIII tyckte då att det var säkrast att gå i landsflykt. Även om många spanjorer ansåg att han inte längre var Spaniens kung, verkar Alfons XIII själv ha tyckt att han fortfarande var det, ty han abdikerade inte. (Inte då, i alla fall. Han avsade sig kronan först någon månad före sin död 1941. Alfons XIII överlät då sin kungatitel till sonen Juan, som dock aldrig blev kung.)
Nu vet vi hur sagan om Alfons slutar. Men låt oss backa till 1900-talets allra första år, som troligen var gladare dagar för Alfons. Han var ung, han var kung, han var möjligen också grann och populär. Bekymren med uppror och undersåtar som krävde demokrati hade ännu inte blivit så betungande. Vid sidan av sina dagliga sysslor som statschef hann Alfons XIII ägna sig åt sitt stora intresse – bilar, i synnerhet bilar av det spanska märket Hispano-Suiza. Den unge kungen ägde tidvis mer än 30 exemplar av detta bilmärke. Företaget Hispano-Suiza insåg naturligtvis att det var en stor fördel att vara hovleverantör till en (då ännu) omtyckt kung och att kungens val av bilar var något som kunde påverka konsumtionsmönstren hos andra rika spanjorer. Om det var av tacksamhet mot kungen för hans goda smak eller ett försök att krama ut ännu lite mer ur denna marknadsföringsframgång (eller båda delarna) är naturligtvis svårt att veta, men som en följd av det kungliga bilägandet valde Hispano-Suiza 1910 att uppkalla sin Type 15T (på vissa marknader kallad Hispano-Suiza 15/45) efter den spanske monarken. Bland förklaringarna till varför företaget valde att ge bilen namnet Alfonso XIII finns också hypoteser som mer handlar om enstaka detaljer i kungens förhållande till Hispano-Suizas bilar, till exempel att kungen var en av de första som fick provköra den nya modellen, att kungen fick en av Type 15T-prototyperna i present av sin fru, att kungen hade agerat mecenat och köpt företagets allra första bilar för att han var så angelägen om att bilmärket skulle överleva, samt att kungen hade delat ut priser i en biltävling som Hispano-Suiza deltagit i 1909.
Innan bilen fick sitt kungliga namn hette den alltså Hispano-Suiza Type 15T. Den var en vidareutveckling av den Hispano-Suiza som i september 1910 hade vunnit en fransk biltävling vid namn Coupe de l’Auto (på svenska ungefär ”Bilcupen” eller ”Bilpokalen”). Den bil som vann Coupe de l’Auto såldes inte till allmänheten, men Type 15T, som började tillverkas 1911, blev en av de första serietillverkade sportbilarna. Bilen hade en fyrcylindrig radmotor på 3,6 liter. Maxeffekten var 60 hästkrafter, men det som lär ha imponerat mest med den stora, långslagiga motorn var inte antalet hästkrafter det stora vridmomentet. Annat som uppmärksammades var exempelvis att den treväxlade växellådan var hopbyggd med motorn (vilket inte alls var så vanligt vid denna tid) och att kraften överfördes till bakaxeln via en kardanaxel i stället för en kedja. Motor- och växellådspaketet var monterat långt bak, nästan mitt i bilen, vilket gav en gynnsam viktfördelning. Type 15T ansågs dessutom ha en ovanligt exakt styrning. Bilen hade stora ekerhjul som satt på splinesaxlar. Fjädringen bestod av halvelliptiska bladfjädrar. Bromsar fanns bara på bakhjulen och de var trumbromsar som manövrerades via vajrar.
Bilen byggdes som en så kallad roadster, en kort, öppen vagn med plats för föraren och en passagerare. Karossen var ganska enkelt byggd – de första exemplaren hade stötfångare av trä. Men chassier skickades också till externa karossbyggare som gjorde flera olika varianter av mer påkostade påbyggnader.
År 1913 ändrades chassiet på ett antal punkter. Bland annat fick bilen då fyra växlar, ny fjädring på bakaxeln samt större axelavstånd.
Namnen på både bilmodellen och bilmärket (”Hispania” är det latinska namnet på Iberiska halvön, där Spanien och Portugal ligger) kan få oss att tro att just detta företag skulle ha svärmat särskilt mycket för nationalism och patriotism, men under större delen av tiden tillverkades bilen Alfonso XIII faktiskt av den filial som Hispano-Suiza grundat i närheten av Paris i Frankrike.
Bilen byggdes fram till första världskrigets utbrott 1914, då Hispano-Suiza som så många andra europeiska verkstadsföretag styrde om sin produktion mot sådant som kunde behövas i kriget. Alfonso XIII hade då tillverkats i ungefär 500 exemplar (det exakta antalet är inte känt). Den blev en försäljningsmässig framgång för företaget och anses av många som en av de bästa bilarna från tiden före första världskriget.
FREDRIK ANDERSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!