Bilar från A till Ö: Albion – säker som soluppgången

Det skotska företaget Albion Motor Car Company i Glasgow har under åren tillverkat bildelar, lastbilar, bussar, brandbilar, militärfordon och vapen. Men allt började med personbilar en gång i tidens gryning.

Bilmärket Albions första modell, Albion 8, rullade ut ur fabriken i Glasgow år 1900. Som modellbeteckningen antyder var motoreffekten åtta hästkrafter. Dessa kom från en tvåcylindrig 2,1-liters boxermotor som var monterad bak i bilen och som drev bakjulen via en kedja. Bilen hade tre växlar. Karossen var av trä och bilen kostade 400 pund.
Samma år började man också tillverka Albion 12, vars 2,7-litersmotor levererade tolv hästkrafter. Något år senare kom Albion 16 med 3,1-litersmotor. Båda dessa modeller hade tvåcylindriga motorer, men 1906 kom företagets första fyrcylindriga. Den hade en slagvolym på 3,2 liter och utvecklade 24 hästkrafter. Man hade nu också övergivit boxermotorerna till förmån för stående motorer. Företagets sista personbil, A3 Model Tourer, kom 1912 och hade en 2,5-liters fyra som gav 16 hästkrafter.
Albion-bilarna hade rustika karosser och chassier byggda för att orka frakta tunga lass på dåliga vägar. År 1909 bestämde företagets ledning att man skulle satsa på tyngre fordon. Man började tillverka lastbilar och bussar och 1915 upphörde tillverkningen av personbilar.
Under första världskriget tillverkades ett stort antal lastbilar för militärt bruk och lastbilsproduktionen fortsatte efter kriget. Under andra världskriget tillverkades revolvrar. Albions busstillverkning, som hade startat 1914, fortsatte till 1972, då företaget slutade bygga hela fordon. Därefter tillverkades busschassier under ytterligare några år. Under senare år har företaget inte byggt fordon över huvud taget utan endast tillverkat delar, framför allt bakaxlar till tunga fordon. År 1998 köptes Albion upp av amerikanska AAM.
”Albion” var under antiken en benämning på Brittiska öarna utom ön Irland. På medeltiden verkar Albion ha krympt så att begreppet kom att avse endast ön Storbritannien (alltså den ö där större delen av länderna England, Skottland och Wales ligger), eller kanske – som den irländske historikern T. F. O’Rahilly har hävdat – endast norra delen av ön, bara för att under senare århundraden åter bli en benämning på hela ögruppen (utom Irland). Formen ”Albion” är grekisk och på latin förekom både ”Albion” och ”Albio”.
Namnet tros komma från keltiska språk och för kelterna avsåg namnet troligen från början hela ön Storbritannien, men blev sedan benämning på endast ett område som i stort sett motsvarar det vi nu kallar Skottland. Och det finns stora likheter mellan namnet ”Albion” och några olika keltiska benämningar på landet Skottland. Exempelvis heter landet Alba på modern skotsk gäliska och Albain på iriska.
Under de senaste århundradena har användandet av namnet Albion som benämning på Storbritannien haft en nationalistisk eller patriotisk klang, framför allt i uttrycket ”proud Albion” (”det stolta Albion”). Men i nationalismens natur ligger ju att det som för den ene är vackert och gott är för den andre något skumt, och söder om Engelska kanalen är nog uttrycket ”perfide Albion” (”det trolösa Albion”), som förekommer bland annat hos Alexandre Dumas den äldre, betydligt mer bekant.
Språkvetarna verkar vara överens om att de olika formerna av Albion kommer från ett fornkeltiskt ”albiio”, som ska ha betytt ”jord”, ”värld”, ”land” eller något i den stilen. De tycks också vara överens om att ursprunget till de keltiska orden är ett gammalt indoeuropeiskt morfem som kanske också givit upphov till namn på andra geografiska områden i Europa, till exempel Alperna och Albanien. Däremot råder det delade meningar om vilket detta morfem skulle vara. Vissa anser att det rör sig om något som betyder ”kulle”, ”höjd” eller ”berg”. Andra tror att det handlar om något som betyder ”vit”. Att ordet för ”vit” skulle kunna ge upphov till benämningen på en ö som är grön på sommaren och grå på vintern kan för oss verka lite långsökt, men en förklaring som framförts är att om man nalkas det vi nu kallar Storbritannien på den plats där sjövägen från det europeiska fastlandet är som kortast så är Dovers vita klippor det första man ser av ön. Kanske var det så det gick till när kelterna kom till ön för ungefär 2500 år sedan.
Dovers vita klippor var kanske också det första som romarrikets erövrare såg när de närmade sig ön 500 år efter kelterna. När romarna försökte förstå de keltiska namnen drog de nämligen slutsatsen att namnen var besläktade med latinska ord som liknade namnen. Dessa ord var bland annat adjektivet ”albus”, som betyder bland annat ”vit” eller ”strålande”, samt verben ”albere” och ”albescere”, som bland annat betyder ”gry”.
Att det finns kopplingar mellan namnet Albion och latinsk gryning verkar Albion Motor Car Companys marknadsföringsmänniskor ha varit mycket medvetna om, för bilmärkets logotyp var en stiliserad uppgående sol. Och kopplingen till gryningen återkommer i bilmärkets reklamslogan, som löd ”sure as the sunrise” (på svenska ungefär ”pålitlig som soluppgången” eller ”lika säkert som att solen går upp”).
FREDRIK ANDERSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!