Foto: Maria Wall

Vi är vad vi äter. Yin och yang till kaffet?

Benny K namndroppade sig igenom hela förra veckans krönika och vid något tillfälle, under eller efter den genvägen, brast det i antingen fantasi eller slutledning – för Karlssons uppdrag till mig den här gången är att lista mina bästa ... kakrecept!? Jag kämpar med att förstå både anledning till det och hur jag ska kunna skriva 4000 intressanta tecken om det.

Jamenar ... spännande kvinnliga hjältar ur historien (för övrigt ett uppdrag som Benny gav sig själv, la ni märke till det?) finns ju en outsinlig källa att hälla från. Inte riktigt samma utgångsläge när det gäller Nicke B:s bakverk.
Men jag ska ändå göra ett ärligt försök och lista och beskriva alla bakverk jag någonsin bemästrat. Nämligen:
1) tigerkaka
2) stubbe

Den första, tigerkakan, är en flashigare variant av fadd sockerkaka, med en del chokladsmet som ringlas ner i formen tillsammans med den ordinarie, och många gånger intetsägande, sockerkaksmeten. Resultatet blir en både välsmakande och utmärkt metafor för god balans i livet, med en lagom mix av tristess och eufori. Inte för-mycket-av-det-goda som alltid kännetecknar dagens kanske mest bakade kaka kladdkakan – där man helt blundar för det faktum att allt inte kan vara sött och gott här i världen. Man blir liksom less på det i längden, dessutom utan att riktigt veta varför.
Tigerkakan däremot är en god förebild – yin och yang omsatt till fikabröd av en realistisk bagare.
Nästa kaka är stubben, eller schlabang som den kallas ibland.
Det här är mer av en festlig upplevelse som bör tillredas med sparsamhet, i varje fall vad gäller periodiken. För min egen del var det här uteslutande någonting jag bjöd på under varje praktikplats sista dag (som minnesgoda krönikepingis-läsare säkert kommer ihåg).
Grunden här är en annan ursvensk och urtråkig anrättning – rulltårtan, som likt sockerkakan måste ha sitt ursprung i någon form av ransoneringsperiod, kanske krigstiderna på 40-talet. Men; givetvis i den här versionen upphottad med kakao. Tårtbottnen i choklad kläs med grädde och banan innan den rullas ihop och kapas upp i små stubbar, som även de toppas med mer grädde och banan.
Visst har jag gjort vanliga tårtor också, men de har aldrig varit något att skriva hem eller till er om. Och visst har jag och syrran misslyckats ett flertal gånger med att skapa hemmagjorda mums-mums, något som närmast går att jämföras med alkemi i vårt socialdemokratiska Sverige på sjuttiotalet – att man själv skulle kunna förvandla ordinära ingredienser till någonting så förföriskt och kapitalistiskt som mums-mums verkade för bra för att vara sant – vilket det ju också var.
Men dagens uppgift handlade ju om bra recept, inte dåliga, vilket förkortar min lista.
Ett tips kan jag dock bjussa på här mot slutet – om du ska baka bullar, blanda det vanliga sockret som blandas med smör även med farinsocker, det ger en kladdighet som närmast är beroendeframkallande.
Och är det nu så att du, som jag, inte brinner för baket, men gärna äter, varför inte vända dig till några av de konditorier som kämpar på därute, som är proffs på de här grejerna?
De som heller inte tar hitte-på-priser för en slät kaffe och en bulle. Som inte erbjuder coola kaffeblandningar och oversize-kakor som man inte ens vill ha, där påtåren självklart existerar, liksom stammisarna.
Som mitt kvartersfik Ullas Kondis. En charmig kvarleva från förr med neonskylt och allt.
Det är nog mitt bäst fikarecept:
Ring en till två vänner. Ta en promenad längs älven och sväng upp vid Tvärån. Kryssa er genom nybyggnationerna på Sandåkern och slå er ner vid ett bord på Ullas på Västerslätt Centrum.
Beställ vad du vill.
Gå en omväg hem.

Benny; vi är nog alla nyfikna på din vardag där inne på Citydesken. Ta och kopiera frågorna som VK ställer till alla sina Lördagsgäster och så svarar du på hur en dag ser ut i centrumkorrespondenten Benny Karlssons liv.
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!