Bilar från A till Ö: Alba – portugisisk prestanda

Brunnslock, parkbänkar, strykjärn och tekniskt avancerade tävlingsbilar. På Alba-fabriken framställde man allt mellan himmel och jord – åtminstone om det kunde tillverkas i metall.

Minst tre olika bilmärken har burit namnet ”Alba”. Den första tillverkades under åren 1907 och 1908 i Trieste, en stad som nu ligger i Italien men som vid denna tid var en del av Österrike-Ungern.
Andra Alban var fransk. Den producerades under åren 1913 till 1928 av Constructions Métallurgiques (på svenska ungefär ”Metallurgiska konstruktioner”) i staden Suresnes, i utkanten av Paris. Det fanns flera olika motoralternativ men det var inte Constructions Métallurgiques som tillverkade motorerna, utan dessa köptes in från underleverantörer. Bland annat fanns det en sidventilmotor på 1,2 liter som gav åtta hästkrafter, en toppventilmotor på 1,5 liter samt tvålitersmotorer som kunde fås med antingen sidventiler eller ventiler i topplocket. Bilarna var bakhjulsdrivna och hade fyra växlar.
Det är inte känt varför dessa båda bilmärken hette Alba. Ordet betyder bland annat ”vit” och ”strålande” på latin samt ”gryning” på vissa romanska språk, till exempel spanska och italienska, men inte på franska.
Den tredje Alban är nog den internationellt mest kända av Alborna, men om du inte hört talas om den så är det faktiskt inte så konstigt. För det första var den nämligen något så ovanligt som ett portugisiskt bilmärke. För det andra tillverkades den bara under ett fåtal år och detta för mer än 60 år sedan, närmare bestämt från 1952 till 1954. För det tredje byggdes denna den tredje Alban i bara tre exemplar.
Det företag som tillverkade bilen grundades av Augusto Martins Pereira och fick därför det behändiga lilla namnet Fábricas Metalúrgicas Augusto Martins Pereira (på svenska ungefär ”Augusto Martins Pereiras metallurgiska fabriker”). Därefter mer känt som Fábricas Metalurgicas Alba. Företaget fanns i den lilla staden Albergaria-a-Velha i norra Portugal och namnet Alba är sammansatt av de första tre bokstäverna och den sista bokstaven i ortsnamnet Albergaria.
Augusto Martins Pereira hade stor makt i den lilla staden. Förutom att han avlönade 700 av dess invånare grundade han sjukhus, badhus, en fotbollsklubb, en biograf och startade ett soppkök för de fattiga. Som tack för hans insatser fick han bli borgmästare och staden uppförde en staty till hans ära.
Albas produktion bestod av en otrolig mängd olika metallföremål, till exempel strykjärn, verktyg, parkbänkar, brandposter, fontäner, spisar, spolvattencisterner till toaletter och lock till gatubrunnar. Det sägs att det i alla portugisiska hem finns minst ett bruksföremål som pryds av fabrikens logotyp, bokstäverna ALBA inuti en cirkel.
Augusto Martins Pereira såg till att både hans och företagets namn blev hågkomna, men den som satte Alba på bilkartan var hans son, António Augusto Pereira. Den unge António var tokig i bilar och motorsport och det var han som propsade på att Alba också skulle få bli ett bilmärke.
Även om man i Alba-fabriken var experter på att tillverka metallföremål var det med viss tvekan man gav sig in i biltillverkningsbranschen. Från början var det i stort sett bara karossen som tillverkades i fabriken i Albergaria. Chassit kom från Fiat, även om man i Alba-fabriken byggde om chassit för att få lägre tyngdpunkt och bättre vägegenskaper. På det ombyggda Fiat-chassit byggdes en rörram, som man sedan monterade aluminiumkarossen på.
Även motorn kom från Fiat. En av anledningarna till valet av motor var att det portugisiska bilsportförbundet, ACP, hade en tävlingsklass för bilar med motorer mellan 750 och 1100 kubikcentimeter (Fiat-motorn var på 1089 kubik). När ACP senare höjde den övre gränsen till 1500 kubikcentimeter blev konkurrensen i klassen för hård för Alba och företaget beslöt att satsa på en 1500-kubiksmotor. Först experimenterade man med att borra upp och bygga om motorer från andra tillverkare, men det blev aldrig riktigt bra. Därför bestämde man sig för att bygga en egen motor.
Albas egentillverkade 1,5-litersmotor blev en med tidens mått mätt mycket modern maskin. Den hade fyra cylindrar men åtta tändstift (två i varje förbränningsrum). Motorn hade dubbla överliggande kamaxlar och fyra ventiler per cylinder. Fördelarna, som satt direkt på kamaxlarna, var specialtillverkade för Alba av Bosch. Både motorblock och topp var gjutna i aluminium. Innan bränslet kom till de åtta insugsventilerna hade det passerat dubbla horisontalförgasare från Solex. Den högvarviga motorn utvecklade ungefär 90 hästkrafter, vilket enligt uppgift räckte för att ge den låga, lätta bilen en toppfart på 200 kilometer i timmen.
Alba-bilarna kördes i många olika tävlingar och vann ett tiotal av dem. Visserligen byggdes bilarna uteslutande för tävlingsbruk, men de var faktiskt också godkända av de portugisiska myndigheterna för vanlig vägtrafik.
Av de tre exemplar som byggdes återstår i dag så vitt man vet endast två. Vad som hände med den tredje bilen är alltjämt ett mysterium, men en spridd uppfattning är att den förstördes i en trafikolycka någon gång i slutet av 1950-talet.
FREDRIK ANDERSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!