Foto: Maria Wall

Till min kusin inför sista resan

Varje dag tog han bussen från Hörnefors in till stan och till sitt jobb och ibland innan han tog bussen hem igen brukade jag träffa honom på stan när han handlade på Konsum eller så. Han hette Peder, var min kusin som var några år yngre än mig och som dog efter sjukdom för någon vecka sedan och vi hade begravning i fredags.

Det var ordning och reda på Peder
Jag kommer att sakna min kusin Peder. Inte bara för att vi var släkt och han var en trevlig prick, han hade koll på sådant som jag inte kände till. Till exempel när Överskottsbolaget hade bra pris på chokladaskar, när landshövdingen bjöd in till öppet hus med kaffe – han var ofta på sådant – eller vad som vankades på de årliga Hörneforsdagarna. Han visste det mesta om Länstrafikens rabatter och han var en flitig resenär med bussarna inte minst när han var ledig och for på utflykter till Övik, Skellefteå eller till Tärnafjällen där han hade sin stuga.
Det var ordning och reda på Peder. Han skötte sitt jobb och levde efter fasta rutiner och en av dessa rutiner var att hålla koll på mig och sådant jag skrev och publicerade. Innan jag började med att skriva krönikor i Bil & Bostad och jobbade en del med TV och produktioner med Staffan Ling så visste han det och kunde fråga: ”Det här Femettan med Staffan Ling. Inte skriver väl du manus till vad han ska säga? Du hittar väl bara på frågorna och skriver väl bara orden som dom får gissa på eller hur?” Ja sa jag, det stämmer. ”Tänkte väl det”, sa Peder. Som aldrig var särskilt imponerad över min roll i det hela, eller det faktum att vi hade tittarsiffror på nästan två miljoner per avsnitt.

”Har du skrivit nån slogan idag?”
Under de tjugo åren jag jobbade på reklambyråer här i Umeå var Peder en trogen prenumerant på VK och när jag träffade honom på stan brukade han säga: ”Jag har ju lusläst tidningen nu och jag undrar om du har skrivit nån slogan som fanns med där idag?” Peders uppfattning om vad en copywriter gör stämmer ju på pricken, men det var ju inte alltid så att vi hade annonser införda med slogans. Men då kunde jag säga att på nyhetsplats i tidningen hade det stått om Umelagun och det namnet hade jag hittat på. ”Det var väl en Bertil Hammarstedt som hade beställt det jobbet då?” undrade Peder. Nej, sa jag då, men det var han som bad mig hitta på att det skulle heta Umestan. ”Ja vi hörneforsare får ju hjälpas åt,” kunde Peder säga då. Och gick sedan vidare till något lotteristånd. Han gillade nämligen att köpa lotter. Och när han vann delade han ofta med sig av priserna till släkten. Eller så blev de till priser till tipspromenaderna vi hade vid midsommarfirandena i hans föräldrars sommarstuga på Bådahällan. Där jag skrev frågorna, och han kunde svaren.

”Hur ska du svara Nicklas nu då?”
Peder hade alltid koll på krönikorna i Bil & Bostad. Varje gång som Nicklas Berglund gav mig nästa utmaning sa han: ”Hur ska du svara Nicklas nudå?” Så sent som förr-förra veckan hade vi ett sådant samtal via telefon. Då låg han svårt sjuk i sin cancer men var ändå på gott humör och jag vet att han hann läsa min förra krönika innan han somnade in. Den här veckans uppgift till mig från Nicklas, ”Skriv om dina största scoop”, blir det därför inget av med. Peder hade dessutom koll på mina scoop, så det hade ju inte varit någonting nytt för honom?
I stället för att skriva om detta känns det därför mer angeläget att skriva några rader om min käre kusin. Han som jag lekte med som barn när jag var i Hörnefors hos morfar Manne och Astrid på Ågern. Vi lekte bröderna Cartwright och han gillade mest att vara Hoss. För han var roligast tyckte Peder, och det kan ju stämma. När vi blev äldre skildes våra vägar. Jag bodde ju inte i Hörnefors heller för den delen, men ibland hade jag sommarjobb på hörneforsfabriken och då jobbade Peder där. Sen gick han på Strömbäcks folkhögskola och jag läste på universitetet. Vi sågs på släktfester och sammankomster. Han hade sitt liv, jag hade mitt. Men vi hade alltid kontakt.
”Har du sett att det är öppet hus!”
Jag vet inte hur många som kände Peder egentligen, men jag vet att det är många som kände till honom. Han var som sagt en flitig läsare av Bil & Bostad och det var nu inte bara för de här krönikornas skull. Nej, Peder var en sån person som alltid nappade på rubriken: Öppet hus! Så fort någon bilhandlare hade jubileum och lockade med kaffe, tårta och artistuppträdanden så såg han till att vara där. Likaså med mäklarna. Fanns det någon tipstävling, ja då deltog han i denna. Han tyckte också att jag borde ägna mer tid åt sådant, särskilt när man skulle hitta på en slogan. ”Sånt där kan ju du bättre!” sa han till mig. In i det sista.
När jag nu skrivit den här krönikan skickar jag den som vanligt till Maria Wall för illustration. Jag ber henne rita en buss från Länstrafiken på väg mot fjälls på den sista resan. Hon får gärna illustrera med fjärilar och blommor och annat himmelskt hon kan hitta på. Som Peder kunde ha uppskattat på sin sista resa. En resa som säkert också gjordes med rabattkort av något slag. Kollektivtrafiken har tappat en trogen resenär. Men för oss andra går livet vidare. God Morgon!

Ja du Nicklas. Livet har sina vändningar som du ser och som krönikörer har vi den fina uppgiften att få skriva om livet i största allmänhet. Vi äger det fria ordet. Skriv nåt klokt om det!
BENNY KARLSSON

Fler Krönikor
Klicka och läs!