Foto: Maria Wall

En pappas pinsamhet känner inga gränser

Benny vill att jag redogör för min pappahumor, mina pappavitsar – men jag misstänker att de börjat spela ut sin roll, i min relation till döttrarna.

Visst, jag envisas fortfarande med att säga: ”När du var liten somnade du alltid på min arm” till min förstfödda dotter – som när hon var ett litet gryn var så pass liten att hon gott och väl rymdes på min överarm där jag låg i soffan.
Jag vill hålla det där minnet färskt, därför upprepar jag det. Det är bara för henne det är länge sen, inte för mig. För henne är det en livstid sen, för mig bara en längre stund.
I vår situation handlar dock en pappas relation till sina tonårsdöttrar rätt mycket om i vilken utsträckning man är pinsam. Och jag har ingenting emot att uppfattas som pinsam av dem – eftersom jag vet att med lite omvärldskoll, lite perspektiv på saken eller bara en smula god humor, så är jag det inte.
Deras kompass för vad som är pinsamt eller inte är ur funktion för tillfället.
Läste förresten med glädje om pappan som utsågs till pinsammast i kosmos av sin dotter som postade en bild på honom när han satte på sig en pannlampa för att kunna se någorlunda inne på trend(?)butiken Hollister, och därmed kunna avgöra om värdet på plaggen på något vis överensstämde med prislappen.
En sak jag börjat med alldeles nyligen, som åtminstone jag tycker är väldigt rolig, är en kombination av läten och rörelser – designade för att påkalla barnens (och gärna andras) uppmärksamhet och tvinga dem att utföra tjänster ... basala saker som att hämta snusdosan eller värma kaffekoppen i mikron. Små tjänster som även om de är enkla blir ännu enklare om någon annan utför dem åt en.
Försök nu att föreställa er följande: tekniken handlar om att sträcka ut hjälplösa dinosauriearmar i riktning mot det man vill ha – fjärrkontrollen kanske – och göra läten likt en fågelunge som vill bli matad. Eller en sälunge kanske är mer rättvisande ur ljudhärmningssynpunkt, men innebörden är dock hungrig fågelunge.
Tekniken har flera fördelar; a) jag får hjälp och samtidigt blir det b) lite roligare för folk i omgivningen att springa ärenden.
Det börjar vara payback nämligen.
Så mycket som jag skjutsat, burit, hämtat och ordnat. Fixat har jag däremot inte gjort ... jag är nämligen ingen fixare. Till sånt vet alla att det är lämpligare att ringa farfar.
Och om jag händelsevis har råkat fixa någonting så måste farsan ändå komma förbi förr eller senare och göra det ordentligt, vilket lett till att jag effektiviserat bort det led där jag själv är inblandad.
En annan klassisk pappagrej är ju fysisk humor – medveten eller omedveten.
Jag stod för lite sånt en morgon för någon vecka sen när den nyss nämnde, den äldre, skulle gå till skolan med en rejäl glepa mellan väldigt korta strumpor och ganska korta byxor – i femton minusgrader?! Det ena dåliga valet (tygskor) ledde till ett annat, gympaskor (med samma strumpor) och slutligen ett tredje när jag flög upp från kökssoffan, morgontrött och med både dålig motorik och dåligt humör, för att bryta omkull henne och slita av henne skorna. Hon var dock både starkare och mer svårhanterlig än jag räknat med – och dessutom satt skorna alldeles för hårt, så jag fick ge upp ganska snabbt. Men, jag tror att hon kände, redan då, att det där skulle bli roligt ... nån gång. Låt säga om fem år.
Mitt utbrott markerade säkert skyhögt på pinsamometern eftersom hon hade lite polare i hallen vid tiden för brottningsmatchen. Men undrar om det inte är ännu värre att jag skriver om det nu och liksom utökar min pinsamhets spridningsområde till hela länet?
Antagligen.
Värsta pinsamt alltså.
OMG.

Benny; du gillar ju att komma upp med scoop – alltså berätta nyheter och berättelser först av alla – och du gillar därtill att berätta om att du varit först med att berätta. Därför ger jag dig nu chansen ... vilka är dina tio största scoop genom åren?
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!