Lönar det sig att förklara för dom som int´ förstå?

”Kan människor få rätt mot mig fastän de har fel”, är frågan den här veckan från kamrat Karlsson. Den kan jag svara direkt ”Nej” på, om du frågar mig, vilket du gjorde.

Det betyder tyvärr inte att den som har fel upplever utgången på samma sätt – det är ju en problematik med alla diskussioner och debatter.
Och att vinna en debatt tack vare god retorik försäkrar heller inte att det skipats någon slags rättvisa, eller att det skett nån utveckling ens, eftersom det går att vinna i poker med dåliga kort, om man säger så.
Ett av de problem jag uppges ha (enligt mina närmaste) är just min oförmåga att erkänna när jag har fel.
Jag slits vanligtvis mellan alternativen att a) erkänna den bristen och b) halmstrået att det kanske är så att jag aldrig har fel.
Som övertygad vardagsdebattör har jag också filat på en slutplädering som ska fungera som tungt artilleri när ett fall står och väger – den låter så här: ”Jag står bara på mig de gånger jag helt säkert vet att jag har rätt, annars bråkar jag aldrig.”
Den här tekniken avslöjade jag för en i stigande grad entusiastisk Lennart Holmlund på Umeågalan för några år sedan, och jag tror faktiskt att han använde sig av delar av den i en intervju med Västerbottensnytt för några månader sen, när hans tid som kommunalråd sammanfattades i ett porträtt.
Samtidigt kommer den här dumdristiga övertygelsen litegrann med territoriet också – där jag befinner mig. Att skriva krönikor och driva teser här i Bil & Bostad och få gehör för just mina idéer på ett jobb, som befolkas av en massa andra besserwissrar som även de har stor respekt för sina egna idéer, kräver ett visst självförtroende – både äkta vara och en del tro.
Sen ska man givetvis inte vara så dum att man inte lyssnar på andra – men grundinställningen blir med tiden att man först och främst utgår från att man själv är på rätt spår. Och hur skulle det förresten se ut om alla bara resignerade hela tiden, och la sig platt ... det skulle vara trist och inte särskilt funktionellt.
En av de större, och framförallt den kanske mest aktuella frågan, blir istället till vilka man ska vända sig till med resonemang och åsikter.
Vilken är så att säga målgruppen?
Redan Ingemar Stenmark var inne och irrade på det här spåret i början av 80-talet när han fällde sin klassiska kommentar: ”He löns int å förklara för dem som int förstå”, som först bara låter tokigt och roligt, men faktiskt blivit en realitet idag.
Frågan i ett större sammanhang blir om vi ska försöka övertyga meningsmotståndare eller samla poäng hos de som redan tycker som oss själva. På sociala medier är trenden definitivt att vi främst vill positionera oss, att vi söker tillhörighet med hjälp av att fronta olika ställningstaganden.
Att ha åsikter har blivit något av en hobby, faktiskt. Om folk tidigare inredde hem eller påtade i trädgården har många av dem lämnat den sysselsättningen för att posta länkar till artiklar och klipp, på Facebook och Twitter.
Den här utvecklingen resulterar självklart i att konkurrensen i vardagsdebatterna ökar. Fler och fler bildar sig tydliga uppfattningar och kommer fix och färdiga till de live-arenor där diskussionerna fördes i sin helhet förut – fikarum på jobben och middagsbjudningarna. Det här bör man känna till om man vill stå kvar som ensam (och ibland illa omtyckt) segrare till påtåren.
En sak man absolut måste tänka på som förberedelse är retorikens hemliga vapen nr 1 – refutation ... det vill säga att adressera din motståndares främsta motargument. Till varje tes och åsikt du tänker lägga fram ska du ta reda på vilken den mest uppenbara invändningen är och tricket är sen att desarmera den bomben långt innan någon hinner använda sig av den.
Den enda risken är att folk tycker att du är mallig och lite smådryg, men det är ett ok som varje besserwisser får vara beredd att leva med.

Benny; vilka åsikter du har skulle du säga är viktigare än andra? Kan du möjligtvis ranka tio saker du verkligen tycker och verkligen tycker att andra bara måsta hålla med dig om?
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!