Bilar från A till Ö: Africar – träbil vars resa startade i Jokkmokk

Den 14 februari 1984 startades tre bilar i Jokkmokk och kördes söderut. Detta är förstås inte anmärkningsvärt på något sätt. Det var en tisdag och de flesta måste ju åka till jobbet även om det är alla hjärtans dag. Men just dessa tre fordon lär ha fått Jokkmokksborna att vrida på huvudet. Bilarna var lackerade i ilsket orange, hade kantiga karosser av båtplywood och tillhörde ett bilmärke som ingen hade hört talas om: Africar.

En av bilarna var en pickup och en var en jeep-liknande kombi. Den tredje bilen liknade kombivarianten men den hade sex hjul och var förlängd så att det rymdes tolv sittplatser. På bildörrarna stod det skrivet ”Arctic-Equator” (på svenska ”Arktis-ekvatorn”). Fordonen var prototyper och anledningen till att de befann sig i Jokkmokk var att norra polcirkeln var starten på en fyra månader lång provkörning som skulle ta bilarna till Nairobi vid ekvatorn, 66 breddgrader längre söderut.
Bilen Africar föddes i huvudet på den engelske journalisten och fotografen Anthony Howarth. Han hade under 1960- och -70-talen rest många mil i Afrika och sett dyra europeiska bilar skaka sönder på vad vi skulle betrakta som dåliga vägar. Howarth uttryckte sig dock inte så – han kallade dem ”normala vägar”. Hans poäng var att det var högst osannolikt att den rika världens vägstandard skulle breda ut sig till de Afrika. Därför behövdes mer robusta fordon som skulle vara billigare och enklare att tillverka och reparera, tyckte han.
Men det handlade inte bara om att bilarna skulle vara anpassade till vägarna (eller avsaknaden av sådana). Ju mer Howarth läste på, desto argare blev han över hur i-länderna utnyttjade sina gamla kolonier. Afrikaner utvann råvaror och sålde dem billigt till i-länderna, för att sedan dyrt köpa tillbaka samma råvaror, då förädlade till bilar. Det som upprörde Howart var både den snedvridna handelsbalansen och det miljöförstörande fraktandet av material fram och tillbaka. Howarth tyckte att afrikanerna borde bygga sina bilar själva i stället för att köpa dem dyrt från i-länderna.
Detta var enligt Howarth orsakerna till att han dammade av sina teknikkunskaper (han hade utbildat sig till ingenjör innan han började försörja sig som journalist och fotograf) och uppfann bilmärket Africar. Tanken var att så stor del som möjligt av bilarna skulle tillverkas av lokala råvaror i de länder där de skulle användas. Karosserna skulle tillverkas av trä från miljövänligt skötta skogar.
Namnet ”Africar” var – som du säkert redan gissat – sammansatt av ”Africa”, det engelska namnet på kontinenten Afrika, och det engelska ordet ”car”, som betyder ”bil”.
Framkomligheten var viktig. Därför försågs prototypbilarna med fyrhjulsdrift, 38 cm hög markfrigång och individuell hjulupphängning. Bilarna fick stor spårvidd för att kunna köra i hjulspår som plöjts upp av lastbilar. Tack vare korta överhäng fram och bak kunde man köra över branta hinder utan att någon del av bilen skrapade mot marken. Det skulle enligt Howarth också gå att köra tvärs över 45-gradiga lutningar utan att välta. Motor och elsystem var dessutom konstruerade så att bilen skulle kunna ”vada” genom 75 cm djupt vatten utan att få motorstopp.
Howarth byggde prototypbilarna i England under stor brådska. Den sista bilen lackerades samma morgon som resan till Sverige påbörjades. Teamet körde i stort sett utan uppehåll från Göteborg, via E4 upp till Luleå och sedan väg 97 till Jokkmokk, där man stannade några dagar.
– När vi lämnat Jokkmokk körde vi söderut på inlandsvägen och kom tillbaka till kustvägen någonstans i närheten av er i Umeå, berättar Anthony Howarth.
Resan gick bra. Inga allvarliga missöden inträffade. Men nog måste man väl ha haft någon form av närkontakt med exotiska djur innan man kom fram till Kenya? Jo då, ett av expeditionens största problem handlade just om möten med djur: när bilarna hindrades av närgångna renar.
Resan dokumenterades av ett filmteam och blev en dokumentärserie i fyra delar som sändes i brittiska Channel 4 under 1987. Anthony Howarth startade en insamling för att finansiera Africar-projektet, men lyckades trots uppmärksamheten kring tv-programmen inte få in de pengar som krävdes. Han uppvaktade afrikanska regeringar men väckte ingen entusiasm. Howarth själv tror att det berodde på att Afrikas ledare var rädda för att stöta sig med Storbritanniens regering genom att sätta igång en biltillverkning som skulle konkurrera med den brittiska.
Bristen på finansiering gjorde att någon serieproduktion av Africar inte kunde komma i gång. Prototyperna hade Howarth till stor del bekostat med egna pengar. Han blev skuldsatt och fick till och med tillbringa en tid i fängelse på grund av det sätt han hanterat projektets pengar.
Ingen verkar dock ifrågasätta hans avsikter. Kritiken mot Africar har handlat om Howarths sätt att hantera pengar, att bilarna kanske inte var så hållbara som han hävdade, och att en engelsman klampar in och berättar vad Afrika behöver. Och den kenyanska motortidningen Autonews påpekade att även om Africar vore det Afrika behövde, så var bilen definitivt inte det Afrika ville ha. Enligt tidningen hade Howarth inte tänkt på att i Afrika, precis som i andra världsdelar, är bilen en statussymbol, vilket gör att man helt enkelt inte kan sälja en bil som ser ut som en gul kartong.
FREDRIK ANDERSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!