Bilar från A till Ö: Aerocar – luftbilen som var ett luftslott

Förra veckans Bilar från A till Ö handlade om namnet Aero. Vi konstaterade då att biltillverkare gillar att ge oss associationer till luftfart. Denna vecka nyanseras bilden något. Ibland är reklamens kopplingar mellan bil och luft nämligen helt tagna ur luften.

Låt oss börja med att reda ut vad namnet Aerocar betyder. Det grekiska morfemet (orddelen) ”aero” visar som sagt (ursäkta upprepningen om du läste om Aero) att något har med luft att göra. Den andra delen av namnet, ”car”, är ett engelskt ord som betyder vagn eller fyrhjuligt fordon. Under lång tid var det normala att vagnar drogs av hästar eller andra djur. När man sedan kom på att man kunde få vagnar att röra sig med hjälp av maskiner fick man precisera dessa avvikelser från det normala genom att kalla den nya sortens vagnar sådant som ”railroad car” (järnvägsvagn, tågvagn), ”street car” (amerikansk engelska för spårvagn) eller ”motor car” (automobil eller bil). Den vagn som vann denna språkliga tävling var som bekant bilen och numera behöver man inte längre lägga till ”motor” för att få ordet car att betyda bil. Ett försök till svensk översättning av namnet Aerocar skulle alltså kunna bli luftvagn eller luftbil.
Det har funnits flera bilmärken och bilmodeller som burit namnet Aerocar. Den första tillverkades under åren 1906-1908 av Aerocar Company (på svenska ungefär Aerocarföretaget eller Luftvagnsföretaget) i bilstaden framför andra, Detroit, i delstaten Michigan, USA. Vad det var som gjorde bilen så ”aero” är lite svårt att förstå. Visst, motorerna var luftkylda (liksom förare och passagerare – det var ju öppna bilar). Och visst, bilen hade ”riktiga”, luftfyllda däck (ingen självklarhet på bilar från denna tid). Men det var nog varken däckens innehåll eller motorkylningen som gav upphov till namnet. Snarare var det troligen så att tillverkaren ville att bilköparna skulle associera till aerodynamiska former och kanske framför allt till ny och avancerad teknik (som i flygplan). Att det var just flygplansassociationen som Aerocar Company var ute efter blir tydligt när man läser företagets annonser för 1907 års Aerocar Model C Touring Runabout. I dessa annonser skryter företaget om bilens stänkskärmar, som man kallar Aeroplane Mud Guards (på svenska flygplansstänkskärmar). Varför flygplan över huvud taget skulle behöva stänkskärmar framgår inte av annonsen. Hur som helst, dessa fantastiska skärmar (”helt nya”, försäkrar företaget) ska inte bara skydda karossen och de åkande från smuts, som stänkskärmar plägar göra, de uppges också göra det lättare att styra samt att bilen går lättare över huvud taget! Inga dåliga grejor, alltså.
Men om den första amerikanska Aerocaren förefaller ha varit en marknadsföringsmässig överdrift så gör de följande betydligt mer skäl för sitt namn. De var nämligen så kallade flygbilar, alltså farkoster som var både bilar och flygplan. De första Aerocar-flygbilarna konstruerades av ingenjören och piloten Moulton B. Taylor (1912-1995). Han grundade företaget Aerocar International (på svenska ungefär Internationell luftbil) som sedan tillverkade Aerocar i sex olika versioner från 1949 till 1968. Flygbilen hade plats för piloten samt en passagerare. Man använde samma motor och samma bränsle (bensin) för både flygning och körning. Bränsletanken rymde 90 liter och med full tank kunde man flyga 48 mil, vilket innebar att en flygande Aerocar drog mindre bensin per mil än många av de amerikanska bilar som inte kunde flyga.
När man hade landat kunde man vika vingarna bakåt och därmed göra flygbilen lite mer bil-liknande. Den som glömde detta moment lär ha orsakat irritation bland andra vägtrafikanter, för med utfällda vingar var farkosten drygt tio meter bred.
Taylors vision om Aerocar förblev ett luftslott. Det blev aldrig någon serietillverkning av flygbilen. Men det berodde inte på tekniska brister. Aerocar var godkänd för både luftfart och vägtrafik och det gick utmärkt att både flyga och köra med den. Moulton B. Taylor hade faktiskt ingått ett avtal med en fabrik som skulle börja med serietillverkningen av Aerocar när 500 beställningar hade kommit in. Men det verkar som om Taylor hade överskattat efterfrågan på denna produkt. Kanske var konsumenterna griniga bakåtsträvare som inte förstod det geniala med Aerocar. Eller så tyckte de helt enkelt att det fungerade ganska bra att ta en bil som bara var en bil, köra till en flygplats och gå ombord på ett flygplan som bara var ett flygplan.
FREDRIK ANDERSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!