Bilar från A till Ö: Adria

Har du inte hört talas om bilmärket Adria? Det är du inte ensam om i så fall. Företaget bakom detta amerikanska bilmärke hade storslagna planer, men bilen byggdes endast i några få exemplar.

Under åren 1921 till 1922 tillverkades i USA mellan 20 och 40 bilar (ingen verkar veta exakt hur många) som hette Adria. De byggdes av Adria Motor Car Corporation (på svenska ungefär ”Adria automobilföretag”). Företaget fanns först i Cleveland i delstaten Ohio men flyttade sedan in i en oanvänd fabriksbyggnad i staden Batavia i delstaten New York.
De 20 till 40 bilar som byggdes var prototyper. Företaget provade sig fram och tanken var förstås att Adria skulle bli en serieproducerad bil. Ambitionerna var högt satta. Sommaren 1921 påstod företaget att man snart skulle komma att producera 5000 bilar. Redan innan det fanns någon färdig bil att sälja började företaget annonsera om den nya bilens förträfflighet. I en broschyr som skulle locka investerare påstods det att den ofärdiga bilen var ”en beprövad produkt med en storartad framtid”. Man hade till och med bestämt priset för åtminstone en av modellerna. Den skulle kosta 1 495 dollar. Tack vare låga produktionskostnader räknade företaget med att tjäna mellan 200 och 300 dollar på varje bil som såldes. Annonser skröt om att Adria var ”påfallande vacker” och att den tekniskt sett hade ”år av försprång”. Adria påstods vara ”inte bara ytterligare en automobil”. Men i verkligheten var det lite si och så med det unika hos bilen. Det var egentligen inte mycket som skulle tillverkas från grunden i Adrias fabrik. Komponenter plockades från andra biltillverkare och underleverantörer och monterades ihop för att bli det man tänkte kalla Adria.
Det var meningen att bilköparen skulle kunna välja mellan flera olika karosstyper. Chassit skulle dock vara gemensamt för de olika versionerna. Förseriebilarna hade ett axelavstånd på 305 centimeter och den fyrcylindriga 3,9-litersmotorn gav 39 hästkrafter.
Det råder delade meningar om hur många ”färdiga” bilar – alltså sådana som inte var prototyper – som företaget hann tillverka. Ingen, säger vissa. Två, säger andra. Hur som helst: någon serieproduktion av Adria-bilar kom aldrig i gång. Kanske var företaget lite för ivrigt att låna detaljer från andra. Adria Motor Car Corporation anklagades för att utan tillåtelse ha använt en drivaxel som ett annat företag hade patent på. Denna tvist var säkert en av orsakerna till att Adria hamnade i finansiella svårigheter. Men pengabekymmer var å andra sidan inget ovanligt för biltillverkare vid denna tid. Efter kriget var det många entreprenörer som förstod att automobiler var en växande marknad och det var många som ville vara med och slåss om bilköparnas pengar. Bilfabriker dök upp överallt. Kunderna räckte helt enkelt inte till alla.
I New York Times publicerades upprop för att rädda Adria. Särskilt lokalbefolkningen uppmanades att känna sitt ansvar. Ett av de folkligt formulerade argumenten i kampanjen var: ”Alla bra företag får sina smällar och det vet ni.” Fordringsägare gick med på uppskov i betalningarna. Aktieägare fick förstås ingen utdelning. Inget hjälpte. Mot slutet fick de anställda ut bara en bråkdel av sin lön. Många Batavia-bor hade köpt aktier i företaget och förlorade allt som de hade satsat.
Det är inte känt varför bilen – och det företag som tillverkade den – kallades Adria. En möjlig förklaring är att Louis F. Vremsak, som grundade företaget Adria Motor Car Corporation och som var dess direktör och styrelseordförande, hade slovenska rötter (Vremšak är ett slovenskt namn som förstås blir Vremsak i USA, eftersom bokstaven Š saknas i det engelska alfabetet) och att han ville hylla sitt ursprung genom att kalla bilen Adria (Slovenien ligger vid Adriatiska havet).
FREDRIK ANDERSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!